yfronten

Jag har alltid varit fyndig, köpt saker för att de varit billiga mer än för att jag behöver dem. Läste en krönika, som jag väl kände igen mig i, i Plaza kvinna nummer 4. Chefredaktören skriver: Jag har tack och lov vuxit ifrån mina tidigare tendenser att slå till på lila plastbyxor med krokoprägel "för de kostar ju nästan inget alls!"  Hm, vuxit ifrån vet jag inte, men jag har vuxit ur mina garderober (det är därför jag vill ha grannens lägenhet och slå ut väggarna emellan) och fått så pass mycket pengar att jag inte längre kan köpa allt jag har råd med. (Öh, hur hängde det där ihop?) Jag slänger aldrig nåt, det blir bara mer och mer. Hur som helst, idag tog shoppingmanin mig till vårt lågprisvaruhus Storckens igen. De har halva priset på allt och då köpte jag bland annat nylonstrumpor, som jag faktiskt kan köpa hur många som helst eftersom jag brukar kunna ha dem i snitt en gång innan de går sönder. Sen var jag på en skoaffär med riktigt billiga skor. Skor är fula nu för tiden, eller omöjligt obekväma. Då måste jag köpa om jag hittar några sköna, billiga, hyfsat snygga som jag faktiskt kan gå i. Det blev ett par snabelkängor i storlek 41, inte så graciöst när jag stövlar omkring i, men något elegantare än mina favoriter: de röda gummistövlarna. Jag hoppas att jag inte flippar ur och tokshoppar nu när vi ska på Systemet...