Teaterproblem

Igår var jag på teater med mig själv, för jag hittade ingen att gå med. Det var kultureliten som var där såklart, - lärare, författare, bibliotekarier, så helt ensam var jag inte. Tyvärr tyckte jag inte att pjäsen var särskilt bra. Det hjälper inte att det är en charmigt Patrik Isakssonplirande skådis när han pratar övertydligt. Jag blir hjälplöst stressad av det. Jag måste nog acceptera att jag har ett teaterhandikapp, för på teater pratas det alltid tydligt. Jag har fått höra i hela mitt liv att jag pratar för fort och mamma säger jämt att jag måste artikulera mera, och det hjälper inte alls när jag redan har skräck för att tala inför folk. När jag ser teater blir jag alltså illa till mods och känner att jag börjar röra på munnen i takt med skådespelarna. Kanske vill jag hjälpa dem att prata snabbare. Jag blir nervös av människor som talar sakta också, för att inte tala om såna som stammar. Oj, vad svårt det är att inte tala om för dem vad det är de ska säga! Hur som helst, jag vill vara kulturell och jag vill tycka om teater, men ofta har jag svårt för det teatraliska överdrivna och då är kanske teater inte riktigt rätt grej för mig? Det är lättare med musikal eftersom jag tycker om musik.

Kommentarer
Postat av: nina

spot on! jag ville alltid bli teaterskådis förr och älskar teatern, men i det tysta undrade jag hur man avgör om en teaterskådis är en bra skådis - det finns ju inte tillstymmelse till naturlighet någonstans, allt är bara... övertydligt.

2006-05-06 @ 09:14:20
URL: http://cirkumflx.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0