Optiker och formel 1
Jag: Hej, jag vill ha en tid för ögonkoll. 740306.
Kvinna vid dator: Ja. Vilken tid på dagen?
Jag: Va?
Kvinnan: För- eller eftermiddag?
Jag: Jaha, jag trodde du undrade när jag är född...
Idag var jag med om ännu en telefonnundersökning. Det handlade om bilar och drivmedel. Haha. De ringde igår också men då hade jag inte tid, men nu hade jag i alla fall hunnit förbereda mig och fråga vad vi har för bilar. Jag kör en liten vit bil och en stor blå bil. Mitsubishi Galant -97 och Renault Clio -96. Hur intresserad är jag av Formel 1? Inte. Var tankade jag de senaste sju gångerna? Har jag tankat så många gånger? Just nu är jag inte nöjd med utseendet på Tanka där vi tankar för senast jag var där skulle de asfaltera om så jag tvingades svänga runt hela macken och ta den bakifrån (yes!).
He he, det är kul att vara med om undersökningar om saker som man (för att stjäla ditt uttryck) är "aggressivt ointresserad av". Det blir liksom mer lustiga svar då.
Själv åker jag till jobbet med en kollega som har en liten blå/turkos bil. Men en gång kom han och hämtade mig i en lånad vinröd bil och jag märkte inte ens nån skillnad! (Jag råkar vara den enda i släkten som inte har nåt intresse för bilar överhuvudtaget.)
Bilar är förskräckligt ointressanta. Minns att jag hade tråkigt på gymnasiet när de stora samtalsämnena var körkort, mönstring och modevisning.
Bilar är ju typiskt en av de företeelser som gör livet i denna jämmerdal någorlunda intressant att leva, trots allt. Speciellt om det är bra bilar, och alldeles speciellt om de körs precis på gränsen för sin förmåga.
Ingen, säger ingen, som någonsin sett Jeremy Clarkson kasta runt ett redan spektakulärt åkdon, med en ännu mer spektakulär körstil, längs någon lämplig bana, kan sväva i något som helst tvivel om att detta är grundläggande fakta.
Maskiner är ointressanta, människor är intressanta!
