yfronten

Vi kanske har fått en katt. I helgen när vi var i stugan så ropade sambon på mig att jag skulle komma dit snabbt. Han hade stått nära utedasset och kissat när plötsligt något rörde sig och sprang iväg. Det han ville visa mig var en mycket liten kattunge som nog blev rädd när den blev påpissad. Den satt och kurade inne på dasset. När vi stått och tittat på den en liten stund smet den iväg genom fjölen. Vi har ställt ut mat till den och maten har försvunnit men vi vet ju inte om det är katten eller någon annan som tagit den. Jag hoppas att den har en mamma någonstans för vi ska inte ha någon mera katt. Men den var så ohyggligt söt! Grå och randig med tofsar på öronen, det kanske är ett litet lodjur?

Idag hade vi estetettorna på biblioteksvisning och där var minsann killen som var med på Talangjakten på Ljungbydagarna och redan hade en hel fan club. Jag bedömde det som ett dåligt tillfälle att kommentera det, han skulle nog bli generad då. Förresten är jag fortfarande lite irriterad över den anonyma kommentaren om att det är tråkigt att kasta skit, när jag hade bloggat om Ljungbyartisten. Såhär då; den yngste artisten var bara nio år. Det är modigt att stå på scenen och han var söt och glad, men det var ändå helt obegripligt vad han skulle ha sin musikhund med för, den gjorde ju inget! För övrigt är det ibland roligt att kasta skit, men jag tycker jag brukar vara ganska snäll i bloggen. Kommentarer mottages gärna, men det är fegt att vara anonym.