Mats Paulson och jag

Mamma frågade förundrat om det är NÅN annan som går på allting som jag gör. Nej, jag vet ingen mer som var ute alla Ljungbydagarna. Något för alla - mycket för mig! Jag är ju en gratisgåare och överkulturell. Jag fick gå ensam på Mats Paulson igår och satt där med 300 pensionärer. Panchisar är lustiga när de går på konsert, ingen vill sitta längst fram så de första tre raderna var tomma. Men annars var det rätt så fullt. Paulson var bra. Han påminner mig om min morfar som alltid sjöng visor. Det är starkt av en 70-åring att fortfarande vara ute och turnera och skriva nya låtar, även fast de flesta var gamla klassiker. Han har skrivit enormt många fina sånger, som Visa vid vindens ängar och Barfotabarn.

Idag är jag besviken för att jag inte lyckades köpa biljetter till Peter LeMarc som ska ut och spela för första gången på fjorton år, förutom en liten intim spelning på Circus för något år sedan. Skälet till uppehållet ska vara att han har scenskräck och mår så dåligt av att sjunga live. Jag har aldrig sett honom. Han skulle ha spelat på Dala-Rock 1993 men ställde in på grund av halsont. Då blev jag så ledsen så jag blev medvetslös...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0