yfronten

Det är kul med dialekter. Jag tänkte på det under rallyhelgen när jag träffade folk från olika ställen. Männen som var från Sandviken pratade fint. Jag blev lite hemmig, för det är likt dalmål, och jag tyckte faktiskt om sättet en sa "furt" i stället för "fult" på. När jag pratade med några från LInköping blev jag också nostalgisk eftersom östgötskan ligger djupt inbäddad i mig som arv. Med båda föräldrarna från Norrköping (Skärblacka och Åby) och mycket släkt där tycker jag att det är så skönt att få höra riktig östgötska ibland. Pratade också med några ljungbybor som tyckte jag var konstig som bott här i åtta år och ännu inte pratar småländska. Det kommer jag ju aldrig att göra, men jag hör mig själv säga konstiga saker ibland som jag inte vet om det är småländska eller något annat. Till exempel säger jag "alltså så" när jag vill ge extra eftertryck efter ett påstående. Vet inte var det kommer ifrån men det ser helt galet ut i skrift. Sedan märker jag att jag ställer frågor i påståendeform och det missuppfattas ofta så jag har börjat säga, eller? efter. Har hört att sambon gör likadant, men han har engelskt påbrå att skylla på så det är nog som en tag, isn´t it? Själv pratar jag snabbt och blir stressad när jag tycker att någon pratar för sakta och trots att jag vet att det är oartigt brukar jag tala om för dem vad de ska säga. Tror det är lite samma sak med mina påstående frågor, jag har inte tid att formulera frågor och vänta på svar så jag säger svaren jag vill ha med ett frågetecken efter.

Sambon har köpt en ny mobil. En skrämmande komplicerad sak. Jag hoppas det dröjer innan jag tvingas byta ut min gamla kära Nokia 3310 som jag behärskar. Sambon är den mest tekniska människa jag vet, men han höll på i timtal med att försöka hitta svarsknappen! Han kunde snabbt ta kort, surfa på internet, lysa med ficklampa och spela upp musik. Vad fan?! Vad är det med mobiler nu för tiden? Det jag vill göra är att kunna skicka sms, ringa och svara, men det verkar vara underordnat nu.