Presenter man vill ha själv

Jag tycker det är finurligt att köpa presenter som man själv vill ha. Inte enligt principen behandla andra som du vill bli behandlad själv utan mera praktiskt; om personen inte vill ha presenten kan jag ta den själv. Så slipper man generade ickenöjda mottagare. Om jag säger till personen redan innan den öppnar paketet att jag kan ta gåvan om den inte passar så behöver hon eller han inte låtsas. På detta sätt har jag just blivit ägare till ett skojigt armband med dödskallar på och en rutig herrskjorta. Kompisen, som ska fylla år när jag inte är hemma, tyckte nog i och för sig om armbandet men det var helt enkelt för litet, liksom skjortan jag köpt till sambon. Han får skylla sig själv när han är så seg så han inte lyckas ta sig till en Jackandjonesbutik inom en månad för att utnyttja bytesrätten så nu tänker jag ta hand om den där skjortan själv. Köpte den i Värnamo och gav honom helt apropå så han var inte ens inställd på present. Jag har även skickat en skiva till min bror, efter att ha fått den bränd till mig av en som påstod att den var bra och så tyckte inte jag det. Fast det är ju mera tvärtom, gebortnågotmanintevillha. Jag tycker jag har hittat på en skitbra födelsedagspresent till sambon, som jag hoppas att han vill ha, för det är till oss båda. Åtminstone bättre än min födelsedagspresent från honom. Jag fick i och för sig tio röda rosor och det var fint, men så sa han att han inte köpt något för att det är så svårt att komma på grejor till mig eftersom jag köper det jag vill ha själv och att han skulle bjuda mig på fika. Hm, det är sant att jag köper skivor och böcker och sådant själv, men jag vill ju bli överraskad! Eller få saker jag vill ha. Godis funkar alltid! Presentkort är också bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0