Konstiga saker man minns

Jag har en kompis vars föräldrar har dött. Båda två. Samtidigt. I alla fall nästan. Polisen gick in i huset och hittade dem döda i köket och fortfarande vet ingen vad som hänt. Allt är väldigt otäckt men det ligger åtminstone inget brott bakom. Jag började leka med kompisen första rasten i ettan och har alltså känt henne sedan vi var sju år. Jag har varit hemma hos dem jättemycket. Dessutom hade jag mamman i skolan. En vänlig liten människa. Jag har såklart tänkt mycket på det här. Det är alltid lika ofattbart när någon dör, så svårt att fatta att de inte längre finns. Jag undrar hur det står till i mitt huvud för jag kommer att tänka på så många konstiga saker. Som en lektion i allmän språkkunskap, där vi som tur var bara var två elever, och vi skulle säga ord med ändelsen -id. Jag tänkte timid men sa frigid. Det är en otroligt pinsam sak att göra på gymnasiet! Och ett annat galet feltänk; vi kan inte ha varit gamla jag och kompisen. Vi var hemma hos dem och spelade Ett skepp kommer lastat. Ett spel där man ska säga ord på en särskild bokstav. Jag fick kroppsdel på O. Tänkte adamsäpple men sa ollon. Ojojoj. Kompisen trodde inte att det var någon kroppsdel och gick och frågade sin storasyrra. Hoooah! Och när vi skulle åka till Oslo och fira 17:de maj i trean på gymnasiet föreslog hennes mamma att vi skulle åka den 18:de i stället...
Nu får jag sluta att svara "hur många är det?" när det ringer. Jag gjorde det när en av sambons kompisar ringde och så fick jag förklara att han var i stugan för att föda lamm. Idag lät jag faktiskt bli att säga så och då var det en människa från Glocalnet som undrade om vi vill ha bredband. Det hade kunnat bli kul att se vad hon skulle svara på ett sådant tilltal...

Idag var jag och tittade på lilla lammkillen. Söt! Han är vit med bruna ben och brunt huvud. Jag lyfte upp honom och tackan blev helt förvirrad och gick runt och letade efter honom.

Vi har köpt T-shirts att ha på jobbet. Det står Låna gärna... på dem. Den kanske jag ska ha när jag går på disco. Nej, sambon skulle inte tycka att det är roligt.

Läste en sådan poetisk mening i tidningen Turist (gammalt nummer från i höstas): Vi fick uppleva lövglöden, den vackra tiden innan höstregnen faller.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0