Om mina gubbar

Jag slutade jobba på kommunbiblioteket för fyra år sedan. Det tog lång tid att skaka av mig alla gubbar därifrån. Jag hade några som kom dit särskilt för att prata med mig och eftersom jag är en snäll och serviceinriktad person var jag vänlig och pratade med dem. En har varit ovanligt efterhängsen och sa att man måste vårda sina gubbar ungefär som krukväxter. Ha, som att jag brukar vattna några blommor! Jag kan nog förstå att gubbarna kan tycka att jag är ung och snygg men undrar vad de tror att jag ska se hos dem. Det gäller män i alla åldrar förresten. Det blir så svårt att svara om det kommer en slemtomte och tror att jag är underbar. "Jaha, men du är ju ful!" eller vad säger man? Man ska inte bry sig om utseende, tralalala... Men det gör man ju. Och ålder. Och allmän trevlighet. Och en hel del annat. Jag har en väldigt snygg kille. Ibland tänker jag "men, snälla nån, vad snygg du är, hur ska jag kunna matcha det?" Sedan tror jag att folk går och undrar varför den där snygga killen har en sån alldaglig tjej. Fast det är inte så ofta nu längre. Vi har varit ihop i elva år och jag orkar inte gå och fundera över om jag är snygg nog. Jag lär aldrig bli särskilt vacker, men ju äldre man blir desto tryggare blir man. Faktiskt. Och det är ju skönt. Det känns som en revansch när jag kommer hem till Hedemora, där jag alltid har känt mig som en ful och töntig tjej, med min snygga kille. Många av de tjejerna som var snygga och tuffa på högstadiet är frånskilda, trötta, gråa småbarnsföräldrar nu. Men det börjar hända något som jag tycker är lite pinsamt. Jag är uppe i femtiotalet och hittar trevliga män. Jag som alltid har sagt att jag inte är intressserad av män som är mer än tio år äldre än mig. Eh. Vad är det här för naturens spratt? Titta kan man ju göra, men jag vill fortfarande inte riktigt erkänna för mig själv att jag kan bli attraherad av män som är tjugo år äldre än jag. Sambon är ett år yngre. Han å sin sida är nere i 90-talet. Han kan säga "Titta, några snygga blondiner!" och jag svarar "Ja, det där är våra gymnasietjejer." Sånt behöver man inte bli svartsjuk på, men konstigt är det.

Kommentarer
Postat av: Helena

Alldaglig? Snygg nog? Vad är det för trams? Du fullkomligt strålar ju av positiv energi och självförtroende! Det är klart att män av alla åldrar attraheras av det!

2007-10-19 @ 22:57:55
Postat av: Ylva

Helena. Man har ju sina dagar. Igår var jag underbar, idag är jag hjärndöd... Det är trevligt att någon tycker att jag strålar av positiv energi. Jag tyckte det var synd om dig när du fick depperioder på gymnasiet. Hoppas du också stabiliserats.

2007-10-20 @ 14:52:05
Postat av: Helena

Haha, ja mina depperioder nu tar sig en annan form än de gjorde på gymnasiet, men ja, visst har jag stabiliserats! Som sagt, man blir tryggare i sig själv ju äldre man blir. (Tänk vad kul vi kommer att ha som 90-åringar!)

2007-10-20 @ 21:22:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0