yfronten

Här har jag fått ett gästinlägg från Gyrot http://gyrot.wibrand.se/ som jag bloggade hos i fredags. Han skriver saker jag inte visste om; att jag varit en duktig volleybollspelare (jag fattade aldrig varför vi skulle spela i tvåan när det var så kul i fyran...) och att min pappa haft smeknamnet Kung Krister.

Jag kontrar.

Ylvas far är (eller möjligen imperfekt), om ni missat det, engelsklärare. Jag hade förmånen att som ung student bevittna de stand up-shower han bjöd på under brinnande lektionstid. Jag kan än idag för min inre syn se hur han, lätt lutad mot oh-projektorn, satte en näve i byxfickan och började orera. Ofta kretsade innehållet kring någon av de resor han gjort, och ständigt roade han. Bland lustigheterna smög han in visdomsord och halvsanningar. Som när dimma omöjliggjort trafik över den engelska kanalen och de brittiska tidningarna i krigsrubriker självgott konstaterade att: "Dimma över kanalen, kontinenten isolerad".

Eller när de närmade sig metersystemet, "inch by inch".

Han gick under smeknamnet (vilka lärare hade inte smeknamn på den tiden, precis som fotbollsspelare på 50-talet slår det mig) kung Krister. När Ylvas bror senare vikarierade så smått på samma skola fick han naturligtvis epitetet prins Lasse.

Lasse var, precis som Ylva, en duktig volleybollspelare. Sent åttiotal, kanske tidigt nittiotal, flyttade en volleybollfantast till Långshyttan och startade upp en klubb. Jag minns inte hans namn, men ryktet sade att de tränade sex dagar i veckan. I samma veva drog Lasse ihop ett gäng fördömda bolltalanger + undertecknad, som han försökte lära hur sporten skulle spelas. Flera av långshyttekillarna blev riktigt duktiga till slut, men detta första och enda år vi testade, vann Lasses gäng serien. Själv var jag kortast i skolan, passare och gick raklång under nätet.


www.svenskidrott.se