Om släktträff

Släktträffen vi var på i Markaryd med en gren på makens sida kom till på ett lustigt sätt! För några år sedan skulle vår danska stuggranne åka buss från Älmhult till stugan, men så var det helgdag och skolbussarna gick inte. Då hamnade hon i Markaryd i ett par timmar i väntan på en buss. Där satt hon på ett café och fördrev tiden och blev tilltalad av en man som undrade vad hon gjorde där med sin stora packning. Det visade sig att han bott i deras stuga som barn!
 
Våra danska vänner/grannar, vi och svärmor. Foto: Östen Salomonsson
 
Senare kom det en hel buss med deras familj, som ville titta på stugan där några av syskonen växt upp, körande på vår lilla väg där det bara ligger vårt hus och danskarnas och då träffade de på min man som undrade var de kom ifrån. Han kände igen Markarydsdialekten och berättade att hans pappa var därifrån. Nu bor en av männen i huset som makens farmor och farfar byggde och de är släkt på något sätt!

Kommentarer
Postat av: Ama de casa

Vilka lustiga sammanträffanden! Det stämmer verkligen det där man säger om att världen är liten ibland :-)

Svar: Ja, vi sa också att världen är liten. Det är den ju om man rör sig mellan Ljungby och Markaryd. :-)
Ylva

2018-09-08 @ 10:50:38
URL: http://amacasa.wordpress.com
Postat av: Ami

Så roligt! Och visst är det som Ama säger att världen ibland är liten!

Svar: Ja, nu är det bara fyra mil mellan stugorna men det blev många kul sammanträffanden!
Ylva

2018-09-08 @ 12:17:30
URL: http://rendahlispanien.wordpress.com/
Postat av: Lena i Wales

Tänk vad slumpen kan ändra på mycket, eller kanske är det ödet.

Svar: Visst är det spännande! Särskilt kul att danskan sprang på någon som bott i deras stuga!
Ylva

2018-09-08 @ 12:44:11
URL: http://lenaiwales.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0