yfronten

Igår skrev jag om hur glad jag blir av ärliga människor. Samtidigt blir jag barnsligt förtjust när jag lyckas få nån annan att betala åt mig. Som min mamma brukar säga; det drabbar ingen fattig. Har fått resa till Göteborg och biljett till bokmässan betald av skolan, och köpt böcker, som jag vill läsa, till skolan så kan jag låna dem. Fixade ett nytt gratis träningskort på gymmet. Om man jobbar inom samma förvaltning, kultur och fritid, får man träna gratis. Jag jobbar ju fortfarande på bibliotek men att jag bytt till barn- och utbildningsförvaltningen behöver de inte veta. Träffade en glad östgöte på Storsjöyran och han frågade varför smålänningar har stora näsborrar. Sen svarade han själv; för att luften är gratis. Jag kanske har blivit snålänning på riktigt? Tycker faktiskt att jag har full rätt att utnyttja alla knep jag kan komma på för att få saker eftersom jag inte tjänar så mycket. Varför finns det inte särskilda rabatter för arbetslösa och sjukskrivna? Det kan vara lika fattiga människor som studenter och pensionärer.