Nytt körkort, att inte sova, olika sidor och effektivitet
Jag mötte en kompis på stan härom dagen. Han var trött för han hade knappt sovit på natten. Han har en ny flickvän och jag ville inte höra en massa om att de haft toksex hela natten. Helt oväntat förklarade han att tjejen har tinnitus och inte kan sova utan musik. Ojojoj!
Jag har en mörk och en ljus sida. Det har väl de flesta märkt vid det här laget... Men det syns extra väl när jag börjar bli solbränd, för det går som ett streck över hela kroppen. Sambon tror att det är ett fabrikationsfel men jag tror att det uppstod när jag började tycka om att ligga i solen i tjugoårsåldern och brände mig.
Idag känner jag mig som ett under av effektivitet. Jag klev upp vid nio och klockan tio hade jag varit och handlat och stekt sju pannkakor.
Jag vill också ha körkort. Nu får jag nöja mig med ett nytt pass och det ska jag säga, det är inte lätt att få ett sånt när man är legitimationslös... Så istället för att gråta mig till ett körkort, som många verkar göra, så har jag gråtit mig till ett pass. Skumt.
Ojdå, stackars! Jag behöver också nytt pass och har letat mig blodig efter en fotoautomat, men de finns inte längre och när jag tog sex foton svindyrt hos fotograf för körkortet så tänkte jag att jag kunde använda dem till pass också, men det måste tydligen tas på polisstationen. Bäääh!
Just precis. Bäääh var ordet! Men i gengäld blir det nya passet mycket snyggare än det gamla.
Och den 29 maj löser sig förhoppningsvis körkortsfrågan också. Så det finns hopp om livet, även för en stackars identitetslös som jag.
