yfronten

Var på Andreas Johnson igår, den lilla mumspuddingen. Han är kort men har en stor röst och pliriga söta ögon. Tyvärr var inte förutsättningarna de bästa. När jag tjatat på sambon så att vi var där vid elva när spelningen skulle börja var det helt öde på dansgolvet. Det är lite jobbigt att inte längre vara 18 och befinna sig på ett ställe där ungefär alla andra är det. Men vid tolv började showen och trots lite burkigt ljud var det bra. Han ÄR ju bra. Lite impad över att han spelade i över en timme, ibland är det bara halvtimmesspelningar på Garvaren och då står man där snopen och 160 kronor fattigare. Glorious är fortfarande rysningframkallande och Sing for me är fin, jag skiter i att sambon säger att den är sönderspelad.

Jag blir lika glad och förvånad varje gång jag lagar god mat. Igår gjorde jag en i sig inte särskilt komplicerad pasta med bacon och champinjoner, men med viltfond och matlagningsgrädde blev det suveränt. 
- "Hurra, vad jag är bra!" utbrast jag efter första tuggan.
- "Ja, och ödmjuk." svarade sambon. Han vet ju att jag är inne i en övergladperiod nu.