yfronten

Idag ska jag på friskvårdsmässa som kommunen anordnar. När jag var där för två år sen konstaterade jag nöjt att jag fått sju sorters massage på en vecka. Jag fick ryggmassage på jobbet, sen var vi i Thailand och då fick jag helkroppsmassage och elefantmassage - faktiskt var det en elefant som masserade min rygg med foten och undersökte mig med snabeln, efter det var det friskvårdsmässa med fotmassage, handmassage och taktil beröring. Hm, den sjunde sorten var privat massage, kan man säga.

Idag är jag med i tidningen. På sidan åtta i Smålänningen står jag och försöker att inte vara med på bild. Det går ganska bra, jag står med ryggen mot kameran bakom Sven Ljungberg och det är bara jag som vet att det är jag. Var rätt så svettig och skitig efter en klättring i liggande skogen och hade inte duschat utan nätt och jämnt hunnit hem och bytt kläder före vernissagen.

Igår var jag på schlagerkonsert med musikskolan. Det var bra men de hade gjort ett lite märkligt låtval, tyckte jag, som vill höra gamla godingar men fick höra en del jag aldrig hört förr. Efter konserten gick jag med ett par kompisar på after work. Ringde hem till föräldrarna som är och hälsar på och sa att jag inte skulle vara ute så sent. Mamma sa att de kunde sköta sig själva så då fick de göra det, för jag kom visst inte hem förrän efter två. Vi blev kvar på puben och sambon dök också upp efter att ha varit och ölbowlat med kollegorna. Han var på nåt slags reda-upp-humör och hotade med att börja slåss med en kille som flörtade med mig. Jag tyckte inte det var så farligt, att killen var helt galen visste ju inte jag. Skrattade bara åt honom när han plötsligt efter att ha suttit och stirrat på mig i en kvart och mest pratat om whisky sa: "nej, vi passar nog inte ihop du och jag. " Det var en trubadur som spelade lite hårdrock. Trevligt tills sambon sa att MC-gängen som satt vid vårt bord började bråka med varandra och att en av killarna hade pistol. När han berättade det för tjejen i baren sa hon att det var hennes kompisar. Ska man känna sig lugn då? Ute på gatan tyckte sambon att det var dags att tala allvar med polisen som satt i en bil och inte såg ut som att hon hade lust att kliva ur och hålla ordning. Han hade rätt i sak, men det blir inte så trovärdigt när man står och är full och bara tycker en massa osammanhängande saker.

Idag har vi varit ute och tittat till djuren och gått långpromenad. Egentligen skulle det inte ha tagit 1 1/2 timme men vi valde att försöka gå vår före detta stig genom skogen en bit och skogen ligger så vi fick klättra och krypa i en halvtimme. Lite läskigt, svettigt och spännande.

Var på vernissage på Ljungbergmuseet där Sven ställer ut sina nobeldiplom. Fint.

Hurra, jag är ledig en vecka! Har jobbat in så jag kan ta höstlov samtidigt som eleverna. Ikväll kommer mina föräldrar hit. Jag ska överge dem för att gå på schlagerkonsert med musikskolan. Om man inte vill göra det jag vill får man stanna hemma... Får se hur mycket bloggande det blir, jag kanske kommer att tokblogga hela veckan, men det tror jag inte för jag ska till Stockholm och hälsa på min brors familj och titta på nya bebisen. Trevlig helg på er, ni som bara har vanlig helg. 

Jag förstår inte siffror, men jag blir glad när de är jämna. Senast jag handlade blev det exakt 100 kronor. Idag när jag var på lasarettet fick jag först nummer 100 i kassan och sen nummer 100 igen i väntan på att få komma in till kirurgen. Vad jag skulle till kirurgen och göra vet jag egentligen inte eftersom jag bara skulle ta ett cellprov. Det var nog för att hon ville följa upp och se hur det ser ut efter operationen av cellförändringar. Snart har jag inga celler kvar så ofta som de vill plocka ut dem. Bah, lite hjärndöd är jag nog. Eller kanske en encelllig amöba?

Jag luktar fortfarande lammkött och nej, Helena jag har inte gosat med baggen... Stod hela kvällen igår och plockade i kött i påsar, finputsade och malde till färs. Hur man firar sin gemensamma nioårsdag. Bondromantik? Vi firade visserligen i helgen med att vara ute och äta gott och det var fint. Lite stolt bonde är jag nu. Han som styckade lammen tyckte det var så fint kött så han vill ha om det blir många nästa år. Bra betyg från en man som styckat mycket i sina dagar.

Jag har helt ovetandes fått högre lön. Jag är den enda jag vet som inte vill ha höjd lön. Det är nog också ganska ovanligt att göra omvänd karriär som jag som har gått ned tiotusen i lön, men så jobbar jag ju bara halvtid. Jag vill ha så lite ansvar som möjligt, lätta arbetsuppgifter och bra arbetstider och då spelar inte lönen så stor roll. Det känns som att man måste prestera nåt för att få pengar och jag hamnar lätt i situationer där jag bestämmer mig för att inte fatta nånting. Jag vill helst vara kvar på skolbiblioteket och om nu kommunen har så ont om pengar är det bättre att ha mig där billigt. Rektorn visste inte ens om att han borde ha haft nåt slags lönesamtal med mig. Inte så stor idé nu när jag har en anställning som går ut sista december, men det finns nog en lag på att man ska. Det är bara att tacka och ta emot, men jag tänker inte göra så mycket mer för att förtjäna den nya lönen.

Samma dag som vi ska ha läsdag med maskerad ska jag ha återträff med min terapigrupp. Jag ska klä ut mig till Snövits elaka styvmor och funderar på om jag ska gå till terapin efteråt i samma utstyrsel. Vad har hänt ett halvår efter gruppterapin? Hur har det gått för oss? Har vi blivit kvitt vår ångest? Har Ylva blivit fullständigt galen? De kanske inte släpper ut mig från psyket igen...

Jag har en fullständigt schizofren diet. Försöker vara duktig och äta ett par mackor till frukost, banan till lunch och bantningsdryck nån gång om dagen. Har testat Nutrilett, Naturdiet och nu senast Twinfast. Twinfast är helt vidrigt! Vad är det för hycklare som kan påstå att det smakar utsökt vanilj när det bara smakar gammal sagga med metallisk eftersmak!? Snål som jag är måste jag dricka upp skiten eftersom jag betalade 140 kr för en burk. Bläh! Hur som helst så ballar det ofta ur när jag frestas av onyttiga saker som bearnaisesås, choklad, godis, glass, äppelpaj... Det slutar ofta med att jag har svältätit hela dagen och belönar mig med gott på kvällen. Hade tänkt träna ett par gånger i veckan men det har inte gått så bra. Jag är glad om jag ligger under gränsen för övervikt och skyller fortfarande på medicinerna som jag blir så hungrig av. Nu tar jag bara tabletter mot epilepsi, som jag inte har, men de ska tydligen stabilisera mig på nåt sätt. Det enda jag märker av dem är att jag blir rund och hungrig. Tråkigt!

Jag hatar verkligen barnreklam! Inte främst den reklam som riktar sig till barn, utan den som har medverkande stackars oskyldiga barn som blivit beordrade att säga saker som barn precis ALDRIG säger. Det är inte många under femton år som skulle få för sig att säga ordet försäkringskassa, men nu går det en fruktansvärd radioreklam där en liten unge säger att man kan anmäla vård av sjukt barn på nätet. Gaaah!

Hur gick det med TV4:s löfte om att inte ha några reklamavbrott mitt i programmen?! Nu måste man vara inkontinent för att uppskatta alla pauser. Jag brukar titta på "Lost", "Idol" och "Medicinmannen" på fyran, program som har säkert fyra reklamavbrott på en timme. Naturligtvis bryter de mitt i nåt spännande. Det skulle inte förvåna mig om de snart bryter mitt i ett framträdande på "Idol". Jag har bara fyran som tur är, vet inte om jag skulle palla flera reklamkanaler.

Vecka 43
* Läser: Ingen behöver veta av Christina Wahldén. Den första boken Wahldén skrev heter Kort kjol och handlar om en tjej som blir våldtagen av ett par klasskompisar. Hon har varit ute mycket i klasser och pratat om sin bok och ofta reagerar eleverna med att det bara är tjejer som kan bli våldtagna. Det är inte riktigt så. Här är en bok om något som kan hända killar. Femtonårige Gustafs mamma ska vara borta i två veckor och under tiden bor hennes syster hos dem. Wahldén skriver som alltid rakt på sak, enkelt om svåra saker. Bra bok!

* Lyssnar på: Lara med Tobias Nilsson. CD från 2003. Ja, vad kul! Ännu en man som sjunger på svenska att tycka om! Jag hittade honom på Gnosans blogg (www.gnosan.webblogg.se), blev nyfiken och beställde skivan. Fin röst, lite annorlunda texter som såhär: "Hon går runt, hon är så tyst, hennes tid går åt till att fundera, Folk säger : hon är sjuk, vem vet vad en sån kan prestera?! Kanske är det enda sättet för henne att se klart, på nånting som en gång lyste underbart. "

* Veckans citat: "Gör så lite du måste och så mycket du vill! " Jag läste en artikel om en kvinna som hade en mamma som alltid stöttade henne med de här orden.

* Veckans händelse: Schlagerkonsert med musikskolans elever på Grand kl. 19 på fredag.

Alla vackra tjejer som går omkring och ser fina ut hela tiden, hur gör man? Jag antar att det ligger en del jobb bakom, men jag fattar verkligen inte hur man bär sig åt för att hålla sig snygg. Jag försöker vara "sval och elegant" ibland men det spårar ur rätt snabbt. Igår tyckte jag själv att jag var rätt fin i kjol och en vit randig blus som jag köpte svindyrt i London för två år sen och knappt har använt. Jaha, sen åt jag tomatiserade räkor med hela kroppen... På vägen hem regnade det så då blev det mascara på fina blusen. Undrar hur jag ska få den ren igen.

Ibland förvånar eleverna mig. De riktigt stökiga killarna kan plötsligt komma med privata frågor. Såhär:
-Hej Ylva!
-Hej!
-Hur mår du?
-Sådär.
-Har det hänt nåt?
-Nej, jag är trött.
-Trött på jobbet?
-Nej.
Sen gick han visserligen därifrån, men det känns ändå rätt fantastiskt när vår kommunikation mest brukar gå till så att jag säger att man inte får ligga i soffan.

Hehe, nu har jag äntligen fått in Runkarp i telefonkatalogen! Jag har jobbat hårt för det ska ni veta. Först traskade jag in på Posten (den fanns kvar då) och frågade om det var gratis att ha en adress och det var det. Då talade jag om att jag ville ha sommaradress Hammaren 2, Runkarp, 340 13 Hamneda. Sen hände det inte så mycket. Jag skickade kort till bocken för att se att det funkade och fick ett par vykort från mamma och en kompis. Det var väl ungefär vad som hänt i den brevlådan, men det är så rysligt kul att säga att jag har den adressen. Idag kom nya telefonkatalogen och där står det minsann Runkarp och så mitt mobilnummer.

Idag var jag på ett föredrag med en kvinna som hjälper prostituerade, hon står på Malmskillnadsgatan på fredagkvällarna och bjuder på kaffe och bullar. Den här fantastiska människan Elise är pensionerad och kallas för stålmormor för att hon vågar gå dit ingen annan vågar, hon är verkligen jättetuff! Hon berättade om sin egen uppväxt så jag nästan blev gråtfärdig och det är nog sällan man får en aula full med gymnasister så knäpptysta som de var. Elise berättade att hennes mamma låste in henne i en garderob när hon var liten för att hon var ful och inte hade några lockar. Söta lockiga lillasystern visades däremot upp för gäster. Vilken tur att jag fick vara ful ifred när jag var liten! Sedan fortsatte hon med att hon hade en styvfar som var alkis och drack thinner och använde skokräm i stället för ost, och försökte strypa henne. Stackars, stackars liten! Vissa människor blir verkligen starka för att överleva.

Jag är humanist. Den här helgen ska vi fira ettårig förlovningsdag (som var den 18/10) och nioårsdag tillsammans (den 26/10), det blir ju tioårsjubileum...

När jag var femton hade jag en kompis som alltid blev kär i äldre män, vilket var lite jobbigt. Jag försökte förklara för henne att när hon var kär i nån 30-åring så var han ju dubbel så gammal som oss och tänk då när vi blir trettio, då är han sextio... Den här kompisen är numera gift med en man som är tretton år äldre så hon fick väl vad hon ville. Själv har jag upptäckt att åldersskillnader jämnar ut sig. När jag gick på högstadiet var min brors kompisar, som är två år äldre än mig, stora men nu är de inte så mycket äldre längre. Vad jag är gammal och vis ibland.

Ett annat kul räkneexempel från mig var en gång när vi skulle byta till hösttid. Vi var på disco och tyckte att vi skulle få vara kvar en timme extra. Mitt argument var att när klockan blir två så är hon fortfarande två. Det var nog dags för mig att gå hem då...

Jag häpnar över elevernas totala brist på kontroll över vad de gör ibland. Igår hade jag en hord som skulle skirva om olika kända kärlekshistorier som till exempel Romeo och Julia. Några hade fått uppgiften Tristan och Isolde och då kom en kille och bad om fakta om Tristan och Roskilde... Det ska min nästa popgrupp heta. Nån som vill vara med?

Jag funderar på vad jag ska klä ut mig till på läsdagen. Vill så förtvivlat gärna låna kompisens galna pälskrage med tassar på. Jag kanske kan vara nån ond person som Snövits mamma eller Askungens styvmor? Andra förslag? Tack, Maria, jag ska fundera på nån islänning. Kanske Egil Skallagrimsson hade pälskrage.

Vi har haft möte om läsdagen som vi tänker utföra trots att det inte finns några pengar. Det får bli lite lågbudgetvariant och sen får rektorn ge oss pengar från nästa års budget. Det ska vara maskerad med litterära personer och jag är inte så jätteförtjust i tanken att klä ut mig, men ska försöka hitta på nåt ändå för att visa mitt engagemang. Jag funderade på Cruella de Vil från Pongo och de 101 dalmatinerna för jag har en kompis som har en helt sanslös päls, men så är det en elev som redan har paxat Cruella de Vil! Hur stor risk var det, liksom? Jag var inte ens säker på att hon är tillräckligt litterär, men eleverna hade spånat om Disneytema (vilket det inte blir) så det mesta godkänns nog. Då är bara frågan vad jag nu ska föreställa. Jag har funderat på Emil också för jag trodde att jag hade en lämplig mysse, men det var nog inte sant. Nån som har nåt bra tips på utklädning?

Jag har träffat en kille som inte alls är lika kändiskåt som jag men som har fantastiska kändispoäng! Han råkade hamna på ett party på en båt i Borgholm och ägaren var en av killarna i Ace of Bace. Eftersom han vägrar att komma ihåg några namn så vet jag inte vem det var, men han var blond.

Han brukar prata med Fredrik Ljungberg på somrarna i Halmstad. Jag skulle också gärna se honom på stranden i Tylö. Fast han sa att det är lite jobbigt för det blir så mycket folk runt omkring och så tror de att han också är känd. Se där ett problem. Gör kalsongreklam, du också, tyckte jag...

En grej som jag tänkte ha som veckans citat i Kultukullan men så ångrade jag mig eftersom jag redan hade skrivit om Familjegraven. I den boken är det en kvinna som säger "Jag lider inte av humörsvängningar, jag njuter av dem!"

Min storebror är såklart stolt över sin nyfödde son. Mindre självklart är att bebisens storebror är lika stolt. Första gången han fick se sitt nya syskon slog han händerna för ansiktet och utbrast "Oh, vilken söt lillebror!" Det är väl fantastiskt gulligt sagt av en 2 1/2-åring? Jag är stolt faster, jag.

Vecka 42
* Läser: Har läst ut Familjegraven av Katarina Mazetti. Det är fortsättningen på Grabben i graven bredvid som kom 1996 och blev en uppskattad film. Jag tyckte att den första boken var rolig, men inte jätterolig som alla andra tyckte, att filmen var bra och att den här nya boken är bättre än den förra. Kanske för att jag faktiskt inte hade så skyhöga förväntningar den här gången. Kul att läsa om kulturskillnaderna mellan en bibliotekarie och en bonde. Jag känner igen en del från mina krockar med en servicetekniker.

* Lyssnar på: Herr Jimsons äventyr med Mauro Scocco. CD från 2005. Bra, bra, bra, fortfarande och igen. Jag har älskat hans röst sedan jag upptäckte Ratata på högstadiet och sedan dess har jag köpt allt han gjort (utom den instrumentala skivan) och tyckt om mer eller mindre. Den här är ett steg tillbaka till 80-talets stil och jag älskar det såklart trots att det ibland blir jobbigt med minnen från högstadiet som dyker upp. En text är skriven av Lemarc och så finns det en duo med sångerskan Maria från Sahara Hotnights. Annars bara min gamla hederlige Mauro.

* Veckans citat: "Har de fettsugning på gymmet?" En kompis undrade om det finns fettmätning, men det kom ut på ett helt annat sätt. Samma kväll mindes hon också hur hon föddes med navelsträngen runt halsen. Traumatisk upplevelse, men troligen mest i minnet hos hennes föräldrar...

* Veckans händelse: Det händer inte så mycket i Ljungby den här veckan så jag får flagga för vår ettåriga förlovningsdag den 18 oktober. Det ska nog firas med god mat.

Hur förklarar man att skattemärket på bilen liksom ser halvt uppätet ut? Det är nog en liten getabock (bocken i Runkarp, alltid lika kul att säga det) som har varit framme och tuggat lite. Får man ett nytt märke, måste man betala, får man böta om inte hela märket finns kvar? Vi måste Bilboförsäkra grejorna snart...

Idag läste jag en bokrecension som en kille skrivit ut och glömt att ta med sig. Han hade läst "Kort kjol" av Cristina Wahldén, en mycket bra ungdomsbok för övrigt. Han skrev ungefär så här: "Det här var faktiskt en av de bästa böcker jag har läst. Jag har inte läst så många för jag hatar att läsa och har inte tid. Den får betyg 5/5." Det är ju skitroligt! Fattar de inte att de gör bort sig inför svenskläraren genom att säga att de aldrig läser?

Jag tyckte att jag hade ett hyfsat späckat schema idag, se förra inlägget. Det blev inte så mycket att stressa upp sig över trots allt. Lärarna som skulle börja sin konferens med att jag visade runt bibblan hade glömt bort det så så intresserade var de. Sen var vi upprörda över att rektorn sagt att det inte finns några pengar till läsdagen som vi håller på och planerar och som han lät så entusiastisk över. Det är segt att alla säger att biblioteket är så viktigt men sen går de ändå knappt dit. Baah! Hoppas, hoppas, hoppas att det finns pengar till att ha mig kvar på skolan!

Åkte ut och tittade till baggen och filade lite på klöven han haltar på. Jag satt nästan på hans huvud och höll fast honom. Det såg nog lagom konstigt ut. Hur som helst så lyckades vi klippa bort lite och plåstra om honom.

Var på författaraftonen med Johanna Thydell på huvudbiblioteket. Vilken duktig människa! Hon pratade i en timme och var dessutom intressant hela tiden. Nyfiken på hennes nya bok och hoppas att den kommer ut snart!

Kom hem och hamnade i en städning. Min bongotrumma håller på att bli uppäten av nåt litet monster, läskigt!

Jag förstår inte hur alla hinner med allt de gör! Jag har fullt upp med att jobba halvtid och hålla reda på mig själv. För att jag ska må bra vill jag hinna sitta vid datorn nån timme varje dag och maila och blogga, läsa böcker, träffa kompisar, kanske träna lite, umgås med sambon och vara på gården med djuren. Det är ungefär vad jag gör. Nu när jag varit ensam hemma fredag-måndag har jag visst inte ätit hemma, när jag diskade var det 16 glas men inga tallrikar... Idag börjar jag jobba tolv och innan dess har jag tänkt blogga, diska och läsa lite. Sen tycker jag att dagen är fullspäckad av planer; jag ska visa biblioteket för några lärare som ska ha konferens (och noja lite över det), renovera en bagge som har ont i foten och lyssna på författaren Johanna Thydell som kommer till stadsbiblioteket. Kanske har jag lite för mycket tid över för grubbel, men jag tror samtidigt att jag behöver det.

Hurra, äntligen har Mauro Scocco släppt en ny platta! Han har fortfarande den bästa röst jag vet och det har jag tyckt sen högstadiet. Inte för att han skriver speciellt glad musik men jag blir alldeles lycklig av att höra honom. Funkar också att lyssna på när jag är ledsen, som tröst. Hans texter berör mig och den här är till mig: Ta din medicin nu, håll demonerna i styr, Lyckan har ett pris här, och det kan aldrig bli för dyrt, Det är ingenting personligt, ingenting att bry sig om, Man måste krascha för att brinna, för att börja om.

Fy, vad jag har varit rolig nu igen. Kommer ihåg några skojiga repliker från helgen.  

- Ylva var det, va´?
- Ja, och du heter Kalle. Det är lätt att komma ihåg för jag har en sån hemma.

-Vilken planet kommer du ifrån?
-Dalarna.

En kille tyckte jag var så listig så han trodde att jag har två rävar bakom varje öra. Rekord!

Nu ska jag titta på Sveriges värsta sångare, sällan jag skrattade så mycket åt ett TV-program!

Igår föddes äntligen Ivar, min brorson. Trots att de satte igång födseln så ville han inte komma ut så det blev kejsarsnitt till slut. Han vägde 4,6 kg, inte lika stor som brodern Leo som vägde 5,2 när han föddes. Jag pratade med min bror igår kväll när han satt med Ivar i famnen och väntade på att mamman skulle återhämta sig på uppvakningen. Jag frågade om lillkillen var vaken. "-Nja, han vet nog inte riktigt hur man gör än. Ibland tittar han och ibland blundar han. " Sedan hörde jag att han började skrika så då var han helt klart vaken. Jag ska åka dit vecka 44 och titta, det blir spännande.

Jag väntar och väntar på att bli faster för andra gången. Bebisen skulle ha kommit den 28 september men har inte behagat visa sig än. Min svägerska har haft värkar med tio minuters mellanrum sedan i fredags. Det är ju tre dagar sedan! Hur lång tid ska det behöva ta? Jag tror att de ska sätta igång födseln idag. Mamman har ju knappt sovit på flera dygn så hon är helt utmattad, stackaren! Mer och mer säker blir jag på att jag aldrig vill föda barn.

Vecka 41
* Läser: Goats, a guide to management av Patricia Ross. Den här boken hittade jag på ett antikvariat i Göteborg. Den stod i skylten och lockade på mig med en osedvanligt ful get på framsidan. Jag gick in i affären, frågade expediten, som för övrigt såg ut som en get, vad den kostade och tyckte inte att 60 kronor var något att bråka om. Har egentligen inte läst så mycket utan mest tittat på de väldigt roliga bilderna. I England verkar getuppfödning vara stort och de har utställningar och getklubbar.

* Lyssnar på: Vad man gör (och inte gör) med Idde Schultz. CD från 1997. Hon har inte gjort något lika bra sedan dess. Nu är hon mest körsångerska i Docenterna och hos Winnerbäck, men hon har en väldigt bra röst så det är synd att hon inte sjunger solo oftare.

* Veckans citat: "Det är inte lätt att vara människa när man inte är van." Tack, Karin! Det är ju jätteklurigt. Ska genast användas som motto.

* Veckans händelse: Johanna Thydell kommer till biblioteket på torsdag kl.19 och berättar om sin bok I taket lyser stjärnorna. Ung författare som har skrivit en fantastiskt bra ungdomsbok om en tjej som går i sjuan och hur jobbigt det är att ha en mamma som har cancer. Mycket sorgligt men också hoppfullt.

Var ute igår och firade en kompis födelsedag. Idag ser jag ut som en panda för tjejen som hjälpte mig att färga ögonfransarna missade lite och inte blir det bättre med stora ringar under ögnen. Har en andedräkt som skulle kunna ta kål på mindre djur. Ska åka ut till stugan och umgås med getabocken lite så jag kan jämföra oss och tro att jag luktar gott och är fräsch.

Sambon är sur över att behöva vara i Oslo över helgen när det ska vara +18 här. Han skulle ringa och terra sin chef titt som tätt men glömde tyvärr mobilen hemma fick jag grinigt upptäcka när den väckte mig i fredags när jag inte skulle börja jobba förrän tio. Men tillbaka till vädret; +18 i oktober, vad är det för nåt?! Jag är allvarligt oroad att våra årstider håller på att försvinna. En kompis påpekade i julas att det var lika varmt/kallt som det varit på midsommar, runt +10. När jag var liten vill jag minnas att jag gick i snö upp till midjan på vintrarna - det här var i Dalarna och jag var en meter lång, och badade i sjön hela dagarna på somrarna, vilket jag knappast kan ha gjort eftersom vi inte bodde vid nån sjö. Visst är det så att man minns det som var bra, men nånting har hänt. Förr kunde det vara snö halva året hemma men det är det aldrig nu. De säger att vintern har flyttat uppåt, att vi här i Småland fått skånevädret. Det är lite läskigt men än så länge tackar jag inte nej till att grilla och kunna sitta ute och äta glass halva året.

Igår skulle jag vara kulturell och gå på vernissage men tyvärr missade jag första timmen då det var invigningstal och fyrverkeri. Minglade med ett par konstnärer som jag känner lite grand, tittade på vad Ljungby och Älmhult har att erbjuda i konstväg och gick sen hem till en kompis och tittade på Idol. Eftersom vi båda är ensamma hemma fick vi sitta och dregla ohämmat över Jonah och Måns och senare Matt Damon i Borne Identity. Eh, jag brukar inte gilla honom men här hade han ovanligt snygga överarmar.

Jag tycker om när jag gör minst två saker på samma tema så att det verkar som att jag är strukturerad. Nu har jag Nordentema. 1. Har skickat iväg sambon till Oslo över helgen. Tyvärr var det så att han blev beordrad att åka dit och jobba. Problemet med att vara servicetekniker är att man ibland blir tvungen att resa. Jag lever med en kille som jobbar som resande och inte vill resa...  2. Har spelat in ett blandband med mest nordisk musik till en nätkontakt (hej Dan!) och det lät himla dumt när jag försökte förklara det för sambon. -Raggar du på nätet?, undrade han, men det gör jag ju inte. Jag bara tycker det är kul att komma i kontakt med nya människor och det gör man sannerligen med bloggandet. 3. Ska skriva till en norsk brevvän i helgen. 4. Läser en novellsamling på danska.

Idag har jag på mig egenimporterade kläder; jeans från Spanien (visserligen H&M men ändå), topp från Thailand och bälte från England. Eftersom thailändarna är små så är deras large irriterande pyttiga. Jag får väl se om jag får klagomål på jobbet igen, för att jag visar för mycket mage. Tycker att man ska vara ganska pryd för att störa sig på att se nån cm hud runt midjan och försöker ändra på schablonbilden av bibliotekarien som äldre sur tant med glasögon och håret i knut.

Igår skrev jag om hur glad jag blir av ärliga människor. Samtidigt blir jag barnsligt förtjust när jag lyckas få nån annan att betala åt mig. Som min mamma brukar säga; det drabbar ingen fattig. Har fått resa till Göteborg och biljett till bokmässan betald av skolan, och köpt böcker, som jag vill läsa, till skolan så kan jag låna dem. Fixade ett nytt gratis träningskort på gymmet. Om man jobbar inom samma förvaltning, kultur och fritid, får man träna gratis. Jag jobbar ju fortfarande på bibliotek men att jag bytt till barn- och utbildningsförvaltningen behöver de inte veta. Träffade en glad östgöte på Storsjöyran och han frågade varför smålänningar har stora näsborrar. Sen svarade han själv; för att luften är gratis. Jag kanske har blivit snålänning på riktigt? Tycker faktiskt att jag har full rätt att utnyttja alla knep jag kan komma på för att få saker eftersom jag inte tjänar så mycket. Varför finns det inte särskilda rabatter för arbetslösa och sjukskrivna? Det kan vara lika fattiga människor som studenter och pensionärer.

Jag gick med en bibliotekariekompis på mässan. På ett ställe kunde man göra egna kavajnålar eller vad det heter, märken som man kan sätta på tröjan. Man kunde bland annat välja texten "Ej hemlån" som jag gjorde. Kompisen gick missnöjd därifrån, de hade ju inte alternativet "Cirkulationsexemplar"...

Vi gnällde över att det är så svårt att hitta nånstans att sitta när det  är folk överallt.
-Jag satte mig i rulltrappan.
-Det är dumt att sitta i en rulltrappa, man måste flytta sig hela tiden...

Marjaneh Bakthiari är kul att lyssna på. Hon berättade om sin bok "Kalla det vad fan du vill" och en av personerna i den, Pernilla; hon har ett fint hus, ett bra jobb, en välartad son, fina saker, inga IKEA-möbler, hon har smak.

Hurra, böckerna jag glömde på bokmässan fanns kvar! Helt fantastiskt med tanke på att mässan hade sisådär 100 000 besökare. Bredvid mig vid informationen stod en kille som återfått sin borttappade mobil, ännu mer fantastiskt. Folk som går på de här mässorna är nog oftast ärliga. En annan imponerande grej är att en av skolans städerskor tappade en 500-lapp utanför skolan häromdagen och den hade blivit inlämnad hos polisen. Vad glad jag blir av sånt!

Phu, nu har jag mässat så jag är alldeles tröttföttad och snurrig. Pratade just om böcker med salta och syfta...Tyvärr var jag tydligen så trött så jag glömde en kasse med åtta pocketar på mässan. Gläh, ska ringa dit igen imorn och se om de finns kvar. Jag har lyssnat på Marjaneh Bakthiari (eller hur hon stavar) som skrivit "Kalla det vad fan du vill" och hon pratade lika roligt som hon skriver. Hoppas hon kommer ut med nåt mer snart. Haffade en karl som jag hörde skulle till ett seminarium om isländska sagor. Det visade sig att han var en av dem som skulle prata. Tur att jag inte övade isländska på honom.