yfronten

Glömde ju skriva om mina desperata försök att gü ut och roa mig i lördags. Första kvällen här i München och jag ville verkligen, verkligen gü ut. Det var svürt att hitta südana ställen som jag är van vid och sambon fick ideligen hindra mig frün att gü in pü porrklubbar. Han  övertygade mig om att jag inte skulle gilla det och han har nog rätt. Det kommer tjejer och sätter sig i knät och sü dricker man champagne och für inte gü därifrün. Undrar hur de gör mot tjejer, om det kommer killar och sätter sig? Nu blev jag lite nyfiken i alla fall...

Ett tyskt tangentbord och bokstäverna sitter inte pü samma ställen som jag är van vid... Flög första klass hit och dü vill jag utnyttja saker som att man für äta gratis i lounchen. Fast det var inget gott att dricka vin mitt pü dagen. I Tyskland kan man äta och dricka gott och ganska billigt. Jättelycklig blir jag när jag für äta glass utomhus halvelva pü kvällen. Och sitta ute pü Marienplatz sent pü kvällen utan jacka. Vi har süklart varit pü Hofbräuhaus som man müste i München. Där drack jag vin i stället för öl. Och sü har vi varit pü Hard Rock Café. Det känns inte sü exklusivt längre men nu har jag varit pü Hard rock i Reykjavik, Madrid, Göteborg och München. Och sü har vi naturligtvis gütt, gütt och gütt. Hm, jag undrar hur man gör priclar över A pü den här?...

Imorgon åker jag till München. Där ska jag vara tills på onsdag. Jag har hört att det ska bli tjugo grader varmt där och hoppas att det är sant. Hoppas bara att tåg och flyg går som de ska och inte har blivit drabbade av blåsten. Det är tydligen en del förseningar idag, men imorgon ska det förhoppningsvis funka.
Nästa fredag-söndag är jag i Göteborg. Så jag får se när jag bloggar nästa gång. Det är fortfarande väldigt coolt att blogga från flygplatser och liknande så det kanske jag gör.

Vecka 44

* Läser: Djävulen bär Prada av Lauren Weisberger. Det här är en helt osannolik bok baserad på verkligheten. Bokens Andreas jobb som assistent åt chefredaktören Miranda Priestly på modemagasinet Runway är en direkt parallell till författarens assistentjobb hos chefredaktören Anna Wintour på Vogue i New York. Fascinerande att man får skriva så här. Chefen är verkligen världens hemskaskte människa och jag bara undrar hur länge man kan stå ut hos henne.

* Lyssnar på: Rozt med Rozt. CD från 2002, tror jag. Tror inte jag har skrivit om dem tidigare. En punkig ljungbygrupp som låter lite som Green Day. Jag köpte deras skiva och fick den signerad på en spelning på Café 1 som tyvärr ska rivas. Killarna har gjort allt själva i en egen studio. Det är lite stökigare musik än jag brukar lyssna på, men kul. Extra skojigt att första låten heter In a library.

* Veckans citat: "Igår när jag körde här såg jag ett helt träd som rörde sig. Det var nog älgsnusk i busken." Sambon upplyser mig om vad som händer ute i skogarna.

* Veckans händelse: Pjäsen Rotvälta ska spelas på Godsmagsinet på onsdag klockan 19. Kostar 100 kr.

Nu varnar de för storm här igen. Jag har fått nog av storm! Efter att ha bott på Island i ett halvår (fast där kallar de det mesta bara "vindur" även om det är storm) och blivit fast i stugan under förra stormen när sju trän föll över huset tycker jag verkligen att jag haft nog med oväder för hela livet. Får väl se vad ödet vill den här gången.

Idag blev jag påmind om att jag försökt få en bekant att inte vara svartsjuk fast hon har en kille som är snygg och charmig som alla tjejer gillar. Gaaah, det måste ju ha lugnat henne... Jag blir för puckad när jag blir full och ärlig till förbannelse.

Var ute på stan och letade stickeklänning nu när jag kommit på mitt behov. Svårt att få tag i i lilla Ljungby. fanns inte på Johnssons, JC, Kappahl eller Lindex. Men Vero Moda hade EN kvar, en röd, ganska lång jättefin som kostade 400. Det var vad jag behövde. Kanske fortfarande behöver en grå, det får jag se ifall jag springer på en.

Idag kom sambon ihåg att det är tio år sedan jag såg honom första gången. Egentligen var det efter midnatt, alltså den 27 vi träffades, men jag tycker fortfarande att det räknas från den 26 för att det liksom var den kvällen jag gick ut. När jag vaknade och gick ut i köket i morse låg det ett får på köksbordet, något slags kudde, och alla som känner oss vet hur fårfixerade vi är, och en chokladask. Mmm!

Jag behöver en stickad klänning! Det finns med i varje modereportage nu. Vill ha en ganska lång, grå, mjuk sak som inte sitter åt för hårt. Skulle vara snyggt till några fina nylonstrumpor och cowboyboots. Det är kul när det kommer nya plagg för annars kan jag inte påstå att jag behöver några käder. Fast det här med tajts. Det var inte snyggt förra gången och är det inte nu heller. Kjol och tajts är nästan lika dumt som kjol utanpå byxor. Ska se om det finns några skojiga kläder att köpa i München.

Apropå kläder. Jag råkade kombinera en öppen liten skjorta med ett stort linne så jag fick gå och dra i axelbanden hela tiden. Jag fyller visst inte ut XL, men det var den enda storleken som fanns kvar och nu har jag kortat banden säkert tio cm.

Nu ska jag berätta hur jag hittade min kille för tio år sedan. Jag var och hälsade på en kompis i Härnösand och var ute på disco. Hade inte alls tänkt försöka träffa någon då, för det är ju dumt att ragga i Härnösand när man bor i Hedemora. Men så såg jag något fint gå förbi. Åh, vilka vackra ögon! Jag satt hela kvällen och vågade inte gå fram till honom för han dansade med andra och såg upptagen ut men på slutet när de spelade tryckare grabbade jag tag i honom och så dansade vi två-tre danser. Vi hittade ingen penna så jag och min kompis följde med till båten där han bodde. Han låg i flottan på ett stort sjömätarfartyg. Jag gav honom numret till kompisen jag var hos (långt innan jag hade mobil, detta) och sa att om han inte ringde dagen efter så skulle jag gå till fartyget och skrika... Inte hade han tänkt att ringa mig heller, full och förvirrad som han var. Men jag är envis och gick till fartyget dagen efter. Det var ingen som vaktade som det brukar vara eftersom man inte får gå ombord på en militär båt utan tillstånd. Jag gick på båten och letade efter någon att prata med och var bland annat uppe på helikopterdäck och spionerade. Till slut fick jag tag i ett befäl som gav mig ett papper och en tjock överstrykningspenna så jag kunde skriva ett meddelande. Killarna var och simmade men när de kom tillbaka befallde befälet att han skulle ringa mig. Jag och kompisen fick en rundvandring på båten och sedan sa jag åt kompisen att gå i land men att jag ville se mer av hytten. Gick av båten vid midnatt eftersom jag inte ville följa med till Finland som var nästa destination. Nästa gång den här killen skulle ha permission ville han inte åka hem så han frågade om han fick komma och hälsa på mig i stället. Ja! Någonstans där blev vi ihop på riktigt.

Igår när jag skulle gå och lägga mig låg det någon i min säng. Då berättade jag en snabbversion av Guldlock och de tre björnarna. Kul att få säga "Någon har legat i min säng och ligger kvar där ännu." Inte riktigt vad han hade tänkt sig men en sådan sak som kan hända när man lever med en bibliotekarie.

Pappa har varit på fortbildningsresa i Tyskland. Det var en lärare med som hade en morakniv i handbagaget. Han skulle ha den att vässa pennor med! Dumt. Han skulle deponera den i en kiosk för att hämta den när han skulle hem igen och under tiden vaktade pappa bagaget. Sedan behövde pappa gå på toa och blev sen så att de ropade efter honom.

Ännu en dokusåpa jag slipper titta på. Jag såg första avsnittet av Trälen och jag tror att det räcker. Det var precis som alla andra; det ska röstas bort, tävlas och intrigeras. Tycker folk fortfarande att det är roligt? Jag kan titta på Bonde söker fru för att det är kul med lite äkta bönder, men alla dessa program där man bara knösar ihop en massa omöjliga människor för att det ska bli bråk intresserar mig inte.

Vi hade tänkt kolla plöj-DM i lördags men när vi kom dit två timmar efter start var det regnigt och kostade 40 kronor i inträde så vi struntade i det. Åkte och plockade upp en båt för vintern och bosatte oss i stugan över natten. Tog dit ett par kompisar och bakade pizza i vår vedugn. Pizzadeg för åtta, fyllning för ett helt regemente och fyra liter vin på fyra personer blev en trivsam kväll. Och en mycket lugn söndag. Det var lagom att äta middag till frukost vid sextiden på kvällen hos svärmor.

Det går alltså inte så bra att sluta äta som en gris. Är lite avundsjuk på mamma som varit magjsuk och gått ned sex kilo. Hon har bestämt sig för att inte gå upp igen. Hon promenerar raskt (jag vet ingen som går så fort som hon) en timme om dagen och har kommit på att man inte behöver äta tills man blir proppmätt varje gång. Nu är hon i Tanzania i två veckor och lever nyttigt. Och själv ska jag till München och leva onyttigt. Jag vet ju hur det blir när det ska ätas på restaurang hela tiden, jag vägrar ju att lämna mat. Och i Tyskland äter de svinmycket. Bokstavligt. Man kan beställa en kvarts gris. Jag får väl satsa på att träna ordentligt.

Den här veckan kommer jag att ha nostalgitema eftersom det är tio år sedan jag hittade min sambo. När jag var 22 år och nydumpad hade jag några särskilda idéer om vad jag inte ville ha. Jag ville inte ha en kille som:

var för snygg eftersom jag inte ville ha komplex och vara rädd för att han skulle lämna mig för någon snyggare.

bodde långt bort eftersom jag ville kunna ses ofta.

gjorde lumpen eftersom jag var så ointresserad av lumparhistorier.

hade skorrande R.

Sedan träffade jag honom. Han är fortfarande så snygg så jag reagerar när jag ser honom i en folkmassa och tänker "åh, vilken fin kille!" innan jag ser att det är han. Vi bodde femtio mil ifrån varandra och pendlade i tre år innan jag flyttade ned till honom. Han gjorde lumpen i flottan och hade en jättefin sjömanskostym. Han är från Småland och pratar såklart mysig småländska.

Sedan ville jag inte ha någon som knarkade eller rökte eller snusade eller något sådant över huvud taget så han fick sluta snusa. Han skulle inte ha långt och /eller rött hår utan skulle ha mörkt eller ljust kort hår. Sambon är en kameleont med kort hår som är obestämbart i färg, luggen bleknar på sommaren.

Vecka 43

* Läser: Kvinnan som var en fyr av Viveca Lärn. Lärns nya är, som hennes böcker brukar vara, trevlig och lite lustig och handlar om en kvinna som just fått jobbet att sälja batteridrivna öronrensare. Lite annorlunda är det med den här boken att den är sorglig också. Huvudpersonen Cecilia är minst sagt speciell och har svårt att träffa någon man hon verkligen kan älska. Hon brukar bara bestämma sig för att vara förälskad och så blir hon det, fast det brukar inte vara särskilt länge. Lagom för att lära sig lite om ett nytt yrke, så hon träffar aldrig flera män med samma yrke som någon tidigare flört.

* Lyssnar på: Radio just nu. Mix megapol. Complicated med Avril Lavigne, den lilla arga skejtartjejen. Bra låt. Vet inte varför det räknas som punk. Jag tycker som sagt mest att det är en ung arg tjej. Rock skulle jag nog kalla det.

* Veckans citat: "Spoken word för mig är allt jag gör på scenen när jag inte sjunger - poesi, ståuppkomik, liggnertragik, radiokrönikor och blandningen av allt det där. "
Presentation av Emil Jensen, som för övrigt gjort två bra plattor, på hans hemsida www.emiljensen.se.

* Veckans händelse: På torsdag den 26/10 är det tio år sedan jag såg mannen i mitt liv för första gången. Det ska firas. Kanske inte så mycket just den dagen. Men på lördag åker vi till München. Kul! Naturligtvis händer det en massa roliga saker i helgen. Kung i baren på Terraza och Poodles på Garvaren.

Igår var jag hos en kompis och såg film. Vi hade länge tänkt hyra bögfilmen Brokeback mountain innan det blev av. Jag tyckte inte den var så fantastiskt fantastisk som alla recensenter. Blev förbryllad över hur själva homosexet gestaltades. Det var kolsvart och så fick man bara se att en kille tog av sig jackan och så sa den andre "vad gör du?" och sedan hörde man en massa muffliga ljud. Visst var det vackra vyer och en väldig massa får (men får kan jag titta på på ranch Runkarp) och välspelat och fascinerande att se Heath Ledger och Jake Gyllenhaal som homos, men filmen kändes väldigt lång med sina två timmar och då är det inte riktigt lyckat.

MItt ena ögonbryn har fått fnatt. Närmast näsan står det liksom rakt upp. Det har det gjort i ett par dagar och jag vet inte hur jag ska få ned det igen. Ska jag behöva börja plocka dem? Det har jag bara låtit göras en gång, för att tjejen som färgade dem på salong tjatade så. Jag tycker det är fint med stora mörka bryn, men de ska inte dra iväg åt olika håll.

Det är trevligt att bli nöjd över småsaker. Idag var jag ute på stan och köpte menspyjamas, eh, alltså, det är praktiskt att ha tajta byxor så man minimerar risken att bloda ned hela sängen. Hittade ett par fula och sköna och billiga på Kappahl. Ett par kalsonger från Body zone med öppning fram och allt. Om jag vore kille skulle jag nog tycka att det vore bra mycket krångligare att försöka få ut något genom öppningen än att dra ned kalsongerna.

Nya favvoserien House igen. Det är hur kul som helst när Dr House frågar sig "Är en lögn en lögn även om alla vet om den?" Detta när han undersökt en kvinna med perfekta silikonbröst och onödigt frågat henne om de är äkta.

Jag har köpt första numret av nya tidningen Succé. Konceptet går ut på att kändisar medverkar, och jag blir ltie stressad när de har Dogge Doggelito som svarar på relationsfrågor och Sanna Bråding som svarar på utbildnings- och karriärfrågor, till råga på allt på värsta sms-språket; D e ok... Fast det var bra att ha något att läsa på Sturup i väntan på plan.

Idag är det vår tvååriga förlovningsdag. Det kommer sambon aldrig ihåg, tänkte jag, men lät bli att påminna i förväg. Däremot talade jag om för honom att det är hans mammas gubbes födelsedag och så tänkte jag att han eventuellt kunde komma ihåg att det är samma dag. Men det är för mycket. För mycket runt honom över huvud taget nu, så jag förväntar mig inte ens att han ska tänka på oss. Mammans gubbe har nyss fått pace-maker. Samtidigt har svärmor varit i England. Så idag bestämde jag att vi måste ha rosor. Jag fick väl cykla ut och handla själv när han inte mindes. Jag talade om att jag skulle ut på stan och sambon frågade om jag skulle handla. Det skulle jag ju inte. Plötsligt var han väldigt frågvis och fattade inte alls vad jag skulle ut på stan att göra tio på morgonen. Överraskning. Och det blev det. När jag kom hem med rosorna så undrade han varför. Sedan bad han om ursäkt. Det gjorde inget men vi måste faktiskt ha rosor på vår förlovningsdag. Det blir inget gos ikväll för vi ska åka och hämta svärmor på flygplatsen. Men innan ska jag hamna i bearnaisekoma!

Programmet till årets läsdag den 23 november börjar bli klart. Vi ska ha två musikaliska inslag. En tjej som ska berätta om sitt skrivande och sjunga lite också, tror och hoppas jag. Hon går att höra på www.annasmusic.com. Sedan har vi Patrik som jag hörde i somras och trodde gjorde en winnerbäckcover men han skriver egna låtar, lyssna på www.patriksundin.se. Vi hoppas fortfarande på att få hit Jonas Hassen Khemiri som skrivit Ett öga rött, men han har inte svarat än.

En kompis berättade för mig vad min sambo sagt till henne på en fest sent på natten. Först hade han fylletröstat henne och så hade han berättat hur mycket han tycker om mig. Det hoppas jag, efter att han stått ut med mig så länge. Han hade bland annat sagt att han tycker om mig för att jag är så spontan. Det kan man ju säga, men samtidigt vet jag ingen som planerar som jag gör. Jag bokar upp saker flera månader framåt, men det betyder inte att jag inte kan ändra mig. Ibland ändras mina planer samtidigt som jag berättar om dem. Så finns det saker som tar tid. Att gifta sig till exempel. Det har vi inte tid med. Jag funderade på att fråga om vi skulle förlova oss när vi var i Thailand för tre år sedan, men vågade inte. sedan frågade sambon på min 30-årsdag men då var jag så deprimerad så jag inte kunde svara ja förrän ett halvår senare. Jag hade tänkt att vi skulle gifta oss nu när vi varit ihop i tio år, men det kommer inte att bli av. Kanske till sommaren?

Igår såg jag reklam på TV för en medicin som heter Kalcipos. Vad är det nu då? De kunde lika gärna ha döpt den till Kalsipper på en gång.

Jag var och tränade igår, så jag tror minsann att jag kommit igång med det igen. Det finns ett löpband där det står "Defekt! Endast promenad. Löpning på egen risk!" Är det inte alltid det? Jag undrar vad som kan hända. Jag promenerar aldrig snabbare än 8 km /timme så jag kommer inte att få reda på det. Men jag har sett killar som flugit av bandet när det skenat. Kanske är det det som menas.

Nu är jag lite sur. En kompis som jag inte träffat på evigheter ringde. Jag försökte förklara varför vi inte vill vara med längre på familjefesterna med dem och två andra familjer. Det smidigaste tyckte jag var att säga att det blev för mycket familj och barn och det tycker jag inte är roligt. Usch, vad jag ogillar när det ska lekas. Då sa hon att de inte har så roligt på våra fester heller, att vi kanske inte ens sitter i samma rum som henne och hennes man och att det är värdarna som ska se till att alla har roligt. Jag tycker faktiskt att man får försöka ha lite roligt själv. Det är inte så där väldigt enkelt att prata med hennes man för han säger ingenting. Däremot så brukar hon prata väldigt mycket. Jag tycker att jag brukar mingla runt och försöka prata med alla. Så nu tänker jag inte bjuda dem på flera fester.

Vi har grodor som kväker i dammen. Nu? Vad har de tänkt sig? Rom med is?...

Igår var vi på 40-årsfest. Det var ofantligt roligt. Galen fest med ungefär trettio personer och då händer det såklart knäppa saker. Vad gjorde jag ute på trappen bland rökarna ideligen? Varför pussade jag Malin? Varför var det två fnittrande tjejer på toan i evigheter? Hur kan man få ett äpple att vara i fyra timmar?

I taxin på vägen hem var det också väääldigt roligt. En tjej skulle säga att ribban är låg men ändå svår att riva. En klokhet som kom ut som att ribban var lång. Jag kopplade till Kurt Olsson som frågade Patrik Sjöberg hur brett han har hoppat.

Vecka 42

* Läser: Magistern av Frank McCourt. Tredje och sista delen av hans memoarer. Den första boken Ängeln på sjunde trappsteget var helt fantastisk. Alla säger samma sak; hur kan man skriva så roligt om att växa upp i misär på Irland? I den här boken har Frank blivit vuxen och flyttat till New York. Han berättar på samma komiska sätt om sitt lärarliv. Redan första lektionen urartar när en elev slänger en smörgås på golvet. Det här måste vara särskilt rolig läsning för lärare som kan känna igen sig, i alla fall hade min språklärare till mamma väldigt kul när hon läste den.

* Lyssnar på: Changes med Lisa Miskovsky. CD från 2006. Nytt från Lisa, tjejen med den berörande rösten och de vackra melodierna som hon fått hjälp med av Kents sångare Jocke Berg. Jag har inte analyserat texterna men samarbetet Miskovsky/Berg brukar bli bra. Häftigt med Lisa är att hon förutom att vara en fantastisk sångerska även är (eller åtminstone har varit) med i Sveriges snowboardelit. Och så är hon snygg och verkar smart och vettig och trevlig.

* Veckans citat:
-Ska du hämta en samemössa?
-?
- Ja, laptop...

* Veckans händelse: på lördag är det plöj-DM utåt Kånna till. Jag tror minsann att vi ska dit och titta.

En kompis kom undan med en fruktansvärt dålig lögn när TV-pejlingen ringde på hos henne. Först sa hon av bara farten att hon inte har någon TV, trots att hon faktiskt hade tänkt börja betala när hon slutat plugga och börjat jobba. När de påstod sig ha mätt aktivitet i hennes lägenhet hävdade hon att det måste ha varit när hon hade kompisar på besök som tagit med sig en TV för att de skulle se på film. TV-pejlaren blev så paff så att han bara gick.

Jag har ett blanketthandikapp. Visserligen är jag informationsproffs men det är så svårt att fylla i blanketter så att det blir rätt. Det brukar fattas rutor som passar in på mig. Jag är ett väldigt speciellt specialfall... Som nu när jag håller på att söka bidrag från AFA. Idag fick jag brev från dem att de vill ha in arbetsgivarintyg från 2002. Gaaah! Lönehandläggaren har semester och jag har haft över 20 anställningar, men ingen fast, så det blir många papper.

Igår skrev vi åtminstone på hyreskontrakt så nu ska vi äntligen bli hyresvärdar. Vi har fått läskiga deklarationsblanketter men ska få hjälp av killen som hade hand om husets papper före oss.

Några halvvilda elever frågade om jag ska ut och festa i helgen och jag kunde helt sanningsenligt svara nej, jag ska på 40-årsfest. Jag höll på att köra ut dem när de frågade om jag är 40.

Jag har inte tillgång till radio på jobbet men klockan 13 kollade jag på Svenska akademiens hemsida där de talade om att årets nobelpris går till Orhan Pamuk från Turkiet. Läste någonstans igår att han var förhandstippad så det var lite tillfredsställande att kunna säga att jag åtmintone hört namnet förut. I presentationen om honom på akademiens sida står helt fantastiska bokrecensioner. Undrar vem som skrivit dem och vem som blir lockad att läsa av sådant här: Det är en berättelse om det klassiska miniatyrmåleriet och samtidigt en mordgåta i historisk miljö, en bittert skön kärlekshistoria och en subtil dialektisk diskussion av individualitetens roll i konsten." Hoppas att jag inte tvingas läsa Mitt namn är röd.

Igår var jag med några kollegor på sägenresa. Vi åkte till Högarör, Bolmarö säteri, Dallekulle, Ivars kyrka och Systersjöarna. Kolla www.sagobygden.se och karta över sagobygden. Solen gick ned när vi var vid Systersjöarna och det låg imma över och blev riktigt spöklikt. Vi avslutade resan på Sagomuséet med varm choklad och kakor och spökhistorier. Kul!

Idag har jag varit på gymmet efter ett uppehåll på ett halvår. På sommaren är det för varmt för att vara där och sedan har de byggt om hallen och så har min träningskompis bytt gym och så har jag varit lat. Phu, så jobbigt att försöka komma igång igen. När jag skulle gå ut och satte i kortet för att komma genom spärrarna började det tjuta vid grinden. Den kände väl inte igen mig längre...

Igår var jag på bio kontrast och såg Capote, en film om Truman Capote som kom på den nya genren dokumentärroman och skrev om två män som mördade en hel familj och om deras väg fram till dödsstraffet hängning. Otäck film men jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den. Jag retade mig på hans röst och på hans odrägliga självbelåtenhet. Undrar om han var så i verkligheten.

Idag fyller en brorson ett år och en kompis 40. Grattis på dem! Kompisen ska ut och äta ikväll med ett helt gäng men jag ska på spökresa och vet inte när jag kommer hem igen så jag skickar dit sambon som gratulatör.

Vad gör man i München? Jag har varit där men det var länge sedan. Ska åka dit med sambon 28 oktober-1 november. Men nu då, vad gör man? Kanske firar Halloween? Amerikanskt och fånigt men när jag väl blir bjuden på fest så klär jag ut mig och har hur kul som helst.

Nu har vi EM-kval i fotboll för 18-åringar här så hela staden kryllar av unga killar i likadana jackor. Polen, Färöarna och Island är här. Jag kanske ska gå och skrika lite på isländska åt dem? Godhur = bra.

Vi har fått en riksdagsman i Ljungby. Eskil Erlandsson är ny jordbruksminister. Ville bara tala om det, som kändispoäng.

Igår var vi på filéfrossa. Då fick man äta så mycket man ville av fläsk-, ox- och laxfilé. Det var gott och jag åt såklart obscent mycket bearnaisesås, fast jag inte ens tyckte den var särskilt bra för den smakade för mycket dragon.

Idag har vi byggt en bastu. Med hjälp av grannarna fick vi upp väggarna. "Let´s basta!" hojtade jag till granntjejen. "Basta Rhymes!" svarade hon.

Nu ska jag äta min egen tsatziki. Jag har äntligen hittat ett lätt recept som blir bra. Innan har jag bara haft komplicerade recept eller förenklade, men med ingrediensen tsatzikimix. Hemligheten är alltså matlagningsyogurt.

Vecka 41

* Läser: Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors. Imponerad. Kadefors har tidigare skrivit Sandor slash Ida, som är en bra ungdomsbok, och gjort dramatik för film, teater och TV. Lite rädd var jag för att ge mig på denna eftersom det är hennes första vuxenroman. Jag tänker på Emma Hambergs misslyckade försök med Mossvikenfruar när hon skrivit riktigt bra ungdomsböcker. Men det här är alltså riktigt bra! Karin är en läskigt perfekt läkare som jobbar extra på en mottagning för illegala flyktingar. Där träffar hon Katerina ffrån Moldavien som hon tar med sig hem. Efter hand kommer Karins mindre smickrande sidor fram och man ser att hon trots allt är mänsklig.

* Lyssnar på: Nån slags verklighet med Daniel Lindström. CD från 2006. Idolvinnare 2004. Jag köpte förra skivan och skämdes lite för att det var en sådan där rekordsnabbt producerad sak som skulle ut så fort som möjligt efter TV-programmet. Daniel har en varm och go röst och nu har han fått göra mera vad han vill. Han sjunger på svenska och har skrivit texterna själv. Utom covern på Mauro Scoccos Sarah.

* Veckans citat:
Vi hade med oss en vegetarian när vi gick på filéfrossa. "-Hon får väl äta sparrisfilé" föreslog sambon. Det blev så att hon tog en vegburgare i stället.

* Veckans händelse: Ljungby Bio kontrast visar Capote imorgon kl.19. Tror att det kostar 40 för medlemmar och 60 för icke-.

Igår hade vi styrelsemöte i vår lägenhetsförening. Det var en intressant upplevelse som tog två timmar. Vi berättade att det var en man som är delägare i ett företag som tittat på lägenheten men efter ett tag kom det fram att det var hans tjugoåriga dotter som skulle ha den. -Var det en bulvan? frågade en granne som jag inte trodde kunde sådana ord. Vi frågade de andra om de har något emot hundar men det har de inte så nu blir det troligen en tjej med dalmatiner som ska flytta in. Det kommer jag att gilla så länge inte hunden skäller mitt i natten.

Idag var jag jättejäveltrött på morgonen för jag försöker sluta med sömntabletter och tog ingen igår så då sover jag nästan inte alls. Ville helst leka koala och klamra fast vid sambon och sova tjugo timmar i sträck. Ögonlocken var tunga tills han frågade om vi skulle åka till Halmstad. Det är klart att vi skulle! Visserligen var huvudanledningen Biltema, men vi gick en sväng på stan också. Jag var sansad och köpte bara bra saker. På Biltema blir jag uttråkad men handlade åtminstone en julklapp, ett batteri till mobilen, pennor och en barnkudde med en giraff på att ha i bilen.

Idag har eleverna fredagskänslor. De ligger och slåss i sofforna, lyssnar på musik på hög volym och stökar, stökar, stökar. Det här är gymnasiet. Det här är ett bibliotek. Suck! En dag var det faktiskt en kille som somnade i en soffa. Jag lät honom vara för att det var lite intressant att se hur länge han skulle ligga kvar. Det blev tills en kompis kom och sa att de hade slutat för dagen. En annan dag sa han såklart att han får ligga där. Kollegan frågade vem som sagt det. En rödhårig, påstod han. Det ska inte han veta. Jag är blonderad. Ska sluta vara snäll.

Ikväll ska vi ha husmöte. Det var evigheter sedan det var något möte i vårt hus och några av styrelseledamöterna har flyttat eller dött...

Idag var det en elev som skulle ändra, för han hade skrivit fuckuppsats och kom på att handledaren nog inte skulle godkänna det.

Sambon tyckte att jag skulle följa med och hämta kyl och frys som vi köpt till lägenheten vi ska hyra ut. Jag var lite tveksam till att jag skulle kunna vara till någon nytta i sammanhanget men följde ändå med till affären. Där tittade jag på när de lastade på åbäket på släpet. Sedan körde vi hem. Jag ställde mig och såg lagom hjälplös ut när en granne till vår trädgård (hans trädgård gränsar till vårt garage på baksidan) gick förbi och undrade om det var tungt. " -Jag vet inte, vill du prova?" Han hjälpte sambon att bära kylen medan jag höll i hans hund.

Idag har vi rensat i fårstallet. Det är tungt att mocka skit, riktigt bra träning. Om jag ska hålla på och laga mat med grädde på det här visat måste jag röra på mig mycket mer. Bäääh! Jag sa till sambon en natt att jag blivit lite rund och tung men att om han inte sa något om det så ville jag älska. Då tyckte han att han skulle börja sticka ut och springa med mig. Ha, jag springer inte! Om det inte är nödläge. Egentligen skulle han inte ha fått något gos den kvällen, för det var helt fel svar. Men promenera ska jag göra mera (inte min nya slogan men ett skojigt rim). Det är aldrig för sent att börja ett nytt liv.

Sambon trodde att jag hade haft på mig parfym innan jag gick in och skulle mocka. Jag hade hårdsprejat håret och satt upp i stram tofs för att underlätta arbetet.

Det där var inte ett svärord utan en beteckning på en person jag träffade idag som envisades med att prata hockey med mig. Sambon tog med sig en kille som är på besök på företaget hem. Denne satte igång att snacka om matchen han såg lajv igår mellan Skellefteå och Djurgården. Det var säkert en kul upplevelse för honom, men när han nämnde Leksand och jag sa att det är det lag jag skulle heja på OM jag vore intresserad av hockey och han bara fortsatte babbla blev jag lite trött. Men sedan sålde sambon en segelbåt till honom så då kan man stå ut med lite skitsnack. Idag är jag mera intresserad av rullstolsbasket än av hockey. En kompis messade att hennes son skulle vara med på TV, fast jag såg inte honom sedan. Vet inte ens hur ungen ser ut, det var länge sedan jag träffade honom.

Igår var jag på bio; Efter bröllopet, mycket bra dansk film med Rolf Lassgård i en av huvudrollerna. Gråtfilm.

Jag har läst någonstans att Harrys i Ljungby ska ha filéfrossa på lördag då man får äta hur mycket ox-, fläsk- och laxfilé man vill, men jag kommer inte ihåg vad det skulle kosta. När jag googlade filefrossa ljungby undrade datorn om jag menade fyllefrossa...

Jag tycker att ICA Maxi är lite misstänksamma. Jag har självscannat fyra gånger, tror jag, och de har gjort avstämning så att jag måst plocka upp allt igen två av gångerna.

Idag har vi visat lägenhet. Det kom ett gammalt par och tittade och jag tycker de verkar gulliga, men han har problem med hjärtat och ska inte gå i trappor så frågan är om han klarar av de fem stegen som är i trappuppgången. Dessutom kom en kvinna och tittade på vårt rum på vinden som vi inte hyrt ut på ett tag för att vi blev så less på han som bodde där senast och tog dit sina knarkarkompisar. Hon hade hört att det finns ett ledigt rum i det här huset och vill ha en övernattningslägenhet. Psykolog som bor i Malmö på helgerna. Ja, man kanske skulle ha en egen psykolog i huset. Lätt att prata med var hon i alla fall. Nu är det en tjej här och tittar och är uppe på vinden med sambon... Hon har en gammal dalmatiner, låter gulligt. Och jag bubblar på om hur fint det är att bo vid ån och nära till affärer, och nära till skolan (om man går på gymnasiet, Astrad eller Hjortsberg) och man kan gå eller cykla överallt och det är fjärrkontroll till garaget och man kan sola ostört på baksidan och vi har nästan aldrig fest och man kan tvätta när som helst och alla andra i huset är över 60 år så det är lugnt. Jag kanske håller på att bli lite säljare trots allt? Jag som brukar vara urusel på att sälja saker och i stället ger bort grejor...

Vecka 40

* Läser: Det ska bli ett sant nöje att döda dig av Magdalena Graaf. Det är svårt att kalla Magda för författare, men hon har varit med om en hel del som tål att berättas. Boken är faktiskt väldigt lik Gömda av Liza Marklund och Mia Eriksson; dåligt språk, men spännande så att man måste läsa vidare. Ibland trasslar hon in sig i konstiga försök till målande beskrivningar men om man kan ha överseende med sådant här så tycker jag man ska läsa boken; "Vad skulle ha hänt med mig då ridån gått ner och alla statisterna lämnat scenen? Jag skulle ha stått där ensam i strålkastarskenet med ett litet barn i famnen och undrat vart alla tog vägen. Jag skulle kanske se ryggarna på dem när de nöjda och belåtna förde bort kvällens gripna stjärna, för att sedan gå av sitt pass och borsta bort sådana som jag från skjortkragen, sådana som de innerst inne antagligen föraktade. "

* Lyssnar på: Brand new morning med The Pusjkins. CD från 2000. Trevligt. Tänk Sahara hotnights fast mjukare. Fyra tjejer från någonstans i Norrland, tror jag. Köpte skivan när det var fem för 100 kr så det var ett fynd. Har varit nyfiken på dem innan men inte hört så mycket för de har inte spelats på någon radiokanal jag lyssnar på.

* Veckans citat: -Jag var mesig när jag var liten. Rädd för de vilda blommorna i diket...
Anders Thimell, Martins bror, som pratar i radion ihop med Adam och Gry.

* Veckans händelse: Sällskapsresan on tour på Garvaren. Lördag kl. 19-02. 495 kronor är mycket pengar men då ska det tydligen bli något alldeles särskilt med grisfest och uppträdande.

Var på Andreas Johnson igår, den lilla mumspuddingen. Han är kort men har en stor röst och pliriga söta ögon. Tyvärr var inte förutsättningarna de bästa. När jag tjatat på sambon så att vi var där vid elva när spelningen skulle börja var det helt öde på dansgolvet. Det är lite jobbigt att inte längre vara 18 och befinna sig på ett ställe där ungefär alla andra är det. Men vid tolv började showen och trots lite burkigt ljud var det bra. Han ÄR ju bra. Lite impad över att han spelade i över en timme, ibland är det bara halvtimmesspelningar på Garvaren och då står man där snopen och 160 kronor fattigare. Glorious är fortfarande rysningframkallande och Sing for me är fin, jag skiter i att sambon säger att den är sönderspelad.

Jag blir lika glad och förvånad varje gång jag lagar god mat. Igår gjorde jag en i sig inte särskilt komplicerad pasta med bacon och champinjoner, men med viltfond och matlagningsgrädde blev det suveränt. 
- "Hurra, vad jag är bra!" utbrast jag efter första tuggan.
- "Ja, och ödmjuk." svarade sambon. Han vet ju att jag är inne i en övergladperiod nu.