yfronten

Hur nervös kan man bli? Jag ska tydligen gå och vänta en vecka till på besked om mitt liv efter jul. Rektorn pratade med mig idag och hade en idé men ville inte säga vad det var. Han tyckte att jag skulle oroa mig mindre nu än jag gjort hittills. Jag som nästan har glömt bort hur man andas. Luften kommer liksom inte ned utan fastnar i halsen, jag får syrebrist snart! Det är som en stor klump i huvudet och lock för öronen. Nåt slags ångest, antar jag, men ibland låtsas jag glömma bort allting och blir i stället som en duracellkanin. Nån som känner igen sig?

När jag gick hem från jobbet idag låste jag som vanligt dörren till biblioteket, fast det var konferens med rektorer och lärare i ett grupprum. Dem låste jag in och på vägen ut mötte jag en lärare som är gift med min handläggare på rehab. Tänk om han inte kom in på konferensen nu? Vad kan det här få för följder för mig?...

Vad jobbigt det blir om jag ska utöva voodoo mot alla som är över 55 och har varit arbetslösa i två år och som riskerar att ta mitt jobb.

Idag var jag rejält rädd när jag körde till stugan. Det låg en hinna snö på vägen och jag kan inte hantera det. Var på väg rakt över flera T-korsningar... Mötte en timmerbil med ett hjul i diket. Jag visste verkligen inte vad jag skulle kunna göra åt det, det känns lite fånigt att fråga om man ska putta på i ett sånt läge. Konstaterade att det var snorhalt och den kolugne skåningen sa att det var "himskt". Han lyckades köra framåt så pass så att jag kom förbi på sidan med lilla renaulten. Hade jag inte gjort det så hade jag tvingat honom att backa min bil ett par hundra meter så att jag skulle kunna vända och ta en annan väg.

Kan upplysa om att klösmärkena på min hals kommer från en kompis katt som hårdgosade med mig igår när jag var lite ledsen. Min chef rektorn har sagt att han skulle ge mig ett besked idag eller imorgon, och idag har jag inte hört nåt, så jag antar att jag får oönskad information imorgon om att ingen har lyckats skaka fram pengar för att ha kvar mig på skolbiblioteket. Har också fått höra det otroligt jobbiga att det kan hända att någon 55+person får "mitt" jobb. Alltså nån som är över 55 år och har varit arbetslös i två år och måste vara nånstans. Men jag då? Jag MÅSTE verkligen vara där! Gaaah! Hjälp! Nån som fattar såna här regler? Dan? Karin? Elon? Maria?

Jag brukar oftast vara en ganska snäll människa som unnar andra gott, men så ibland blir jag märkligt skadeglad, som nu. En person som jag tycker HEMSKT illa om har blivit utbränd och sjukskriven och hon har förstört så mycket för mig, så det känns såååå bra! Hehehe! Min voodoo kanske har hjälpt... Fast jag tror inte det här fixar jobb åt mig tyvärr.

Har varit på psyket idag och blivit sjukskriven på halvtid ett år till. Jag är fortsatt halvgalen, alltså. Nu gäller det bara att få vara kvar på skolbiblioteket så jag slipper bli helgalen. Jag har fått recept på en massa tabletter så jag skulle kunna speeda upp mig riktigt, men jag ska vänta med det tills det blir absolut nödvändigt.

Vecka 48

* Läser: En sång för Sonny och Karola av Jonas Bergh. Jag har inte läst den här författaren förut, men han har givit ut fyra böcker tidigare och verkar intressant, för mig som gillar vardagsskildringar. Karola är 37 och tänker att hon kan göra vad hon vill. Sonen har flyttat hemifrån och hon vet inte vad hon ska göra med sitt äktenskap med Sonny. Karola längtar bort från Landskrona som stinker av kväve, hon vill åka till USA och Mexiko men vet inte om hon verkligen vill resa ensam. Min kollega kallade den "en sämre Underdog", en väldigt bra bok av Torbjörn Flygt, men jag försöker låta bli att jämföra. Efter 45 sidor tycker jag att boken känns bra.

* Lyssnar på: Anna + Idde. CD-singel, antar jag att det kallas när det är fyra spår, från 2005. Anna Stadling och Idde Schultz är körsångerskor i Lars Winnerbäcks kompband Hovet och har båda givit ut soloplattor. Båda är väldigt duktiga sångerskor och den här kombinationen tycker jag mycket om. Den första låten Öde stranden har jag på en gammal skiva med Per Gessle och den är tydligen skriven av märklige John Holm, som jag aldrig hört göra något vettigt själv.

* Veckans citat: "Det är inte den nya bebisen som är det jobbiga utan storasyskonet. Vilken tur att man inte hade det problemet med första barnet!" Min bror berättar om hur det är att få ett andra barn.

* Veckans händelse: Av någon anledning är författarbesöket på biblioteket inställt. Jonas Hassen Khemiri som skrivit Ett öga rött skulle ha kommit hit på onsdag. Nu får jag väl i stället dra till med Kung i baren på Terraza på lördag. Jag vet inte ens om man kommer in ifall man inte äter julbord, men det ska jag nog ta reda på.

Jag har gjort nåt alldeles oylviskt; varit ensam hemma en fredagkväll. Det var länge sen sist, måste jag säga. Sambon var bortbjuden till en kompis som fyllde år och då trodde jag att de skulle ha grabbfest. När jag var ute vid stugan och matade djuren ringde han och tyckte att jag kunde komma förbi på hemvägen. Då blev jag lite sur, eftersom jag var getklädd och inte alls hade lust att dyka upp och lukta bock... Så jag åkte hem, stekte blodpudding, tittade på "Idol" och åt godis. Det är väl rätt okej men som sagt, jag brukar inte vara ensam hemma.

Måste rapportera det senaste om getterna. Sambon har byggt en låda för vattenpumpen och där uppe står geten mest hela dagarna, medan bocken står trånande nedanför och kvider och lider. De kan ju inte vara normala de här djuren för i så fall skulle getter vara utrotningshotade.

Idag har jag varit duktig och hjälpt en kompis att tömma lägenheten. Hon bodde på tredje våningen så det blev mycket spring i trappor. Ville bara säga det, så jag kan motivera det godisfrossande jag känner för att ha ikväll.

Jag har ett socialt handikapp; jag säger saker rätt ut, som vanliga, lite smidiga människor inte pratar om. Om nån frågar mig nånting så är det svårt att inte svara som det är, även om det är nån jag inte känner som frågar för att vara artig. Min stackars frisör visste nog inte riktigt vad han skulle säga efter att ha frågat mig om nåt så harmlöst som julledighet och hur lång den blir. Eftersom min anställning går ut sista december vet jag inte. Jag hade kunnat säga att nästa termin börjar den nionde januari, men sån är ju nu inte jag så jag började berätta om att jag inte finns med i nästa års budget. I och för sig är frisören bra på att snacka, men han har verkligen inte med det här att göra. Jag försöker hindra mig själv från att säga personliga saker, men det går ganska dåligt.

Igår såg jag det äckligaste jag sett på länge på TV, apropå att överskrida gränser. De visade ett klipp från SM i lavemang från -93 när TV3 var nystartat. Helt sjukt!

Jag funderar lite på vad en drulleförsäkring täcker. Kollade just upp om det fortfarande finns och upptäckte att numera brukar försäkringsbolagen kalla det för ansvarsförsäkring. Ansvar? Det är ju det jag försöker undvika här. Hur som helst så är jag inne i en klumpperiod igen och jag sätter det i samband med att kroppen inte riktigt vant sig vid alla mediciner jag proppar i mig. Jag slår sönder grejor och fumlar nåt alldeles sanslöst. Egentligen borde jag inte köra bil men det ska jag göra nästa vecka när jag är ensam bonde.

Satt på fiket igår med en kompis och diskuterade drulleförsäkring och hon trodde inte att det täckte eventuella följder av mitt beteende just då. Jag satt och pratade med en annan kompis på mobilen om visum till Ryssland och att hennes bror skulle skaffa det. Han är mörkhårig men det kändes ganska olämpligt när jag märkte att jag satt och skrek "svartskalle" rätt ut. Det var liksom inte bara helvita människor på fiket...

Vi var på teater igår. Shima, autodidakt enmansakt. Jätteduktig tjej som pratade mycket om kulturkrockar. Gissa om hon brukar kallas Hiroshima. Hon hade väldigt mycket fascinerande ordlekar för sig, sånt som jag älskar. Till exempel: "jag köper tandkräm, min identitet blir min dentitet" och "Diktatur i demokrati, demokratur."

Nu har min brors barn varit med i tidingen. Finns att se på www.sodran.com, nyfödda, Tove (född Isacson) och Lasse Svensson.

Storebror Leo har lugnat ned sig lite och är inte fullt så hårdhänt som han var i början. Det var sött när han tittade på lillebror som låg på golvet och sa "en lillebror, en Ivar!"

Jag har tagit ett initiativ på jobbet! Det är två stora problem med mig och att jobba; ansvar och initiativ, vill att nån ska säga åt mig vad jag ska göra. Nu i måndags bestämde jag att jag tyckte att nån, nämligen jag, borde vara på bibblan och visa den när det var information för nior med föräldrar. Det var inte speciellt betungande, jag visade stolt upp biblioteket för dem som ville se och berättade att jag tycker att det är det finaste på hela skolan. Det är verkligen det och hade jag gått i nian så skulle jag ha blivit verkligt impad och sugen på att gå på skolan.

Funderar en del på dialekter. Jag berättade för en förälder på, som jag tycker, normalt talspråk att "vi öppna i mars" och hon frågade om vi inte hade öppnat än. Nu måste jag lyssna om smålänningarna säger "öppnade" för att skilja det från öppnar. Brukar bli retad av sambon när jag ska köpa brö, men det känns fortfarande helt främmande att säga bröd. Jag har en ganska svårplacerad dialekt som jag flyttat runt med och ändrar beroende på vem jag pratar med.

Pratade med mamma i telefon idag och fick en ny rapport om hur det är med mormor, som bara blir virrigare och virrigare fast man nästan inte tror att det är möjligt. Mamma har varit och hälsat på henne i helgen. De satt i mormors soffa och tittade på kort, eller rättare sagt mamma visade korten och pekade och berättade lite. Efter det satt de och bara satt i kanske tio minuter och sen sa mormor -nej, men nu måste det väl ändå snart vara vår tur!

Det är mycket get i mitt liv nu. Igår trodde jag att jag skulle få en lugn söndagkväll, att jag skulle åka hem från stugan ganska tidigt, handla, laga fläskfilé, duscha, ringa mina föräldrar, titta på Parlamentet och kanske rentav hinna blogga veckans kulturkulla. Men när vi tänkte åka hem kom sambon in och sa att djuren hade rymt. Den här obegripliga bocken vi har hade brutit sig ut och in till fåren. De har en dörr så att de kan komma ut i hagen och nu var såklart alla utomhus. Hej och hå. Spika starka brädor, för det är ingen bra idé alls att ha Bock-Bilbo ihop med baggen. Så det blev inte så mycket söndagkväll hemma. Kan inte handjuren vara nöjda nu med sina flickor, måste de försöka ge sig på varandra?

Jag forskar inte i genetik utan get-etik. Jag undrar om det finns nån? Vår getabock är helt knäpp nu, knäppare än nånsin menar jag. Han har äntligen fått komma i närheten av lilla söta getflickan, men när hon nu står still nosar han henne i rumpan och lyfter upp hennes bakben från marken! Dessutom fnyser han henne i örat hela tiden och det är inget milt viskande utan verkligen som en nysning. Ibland blir hon alldeles trött på honom och smiter in och lägger sig under foderhäcken så han inte kommer åt henne från nåt håll.

Vecka 47

* Läser: 100 höjdare av Filip Hammar och Fredrik Wikingsson. Sveriges roligaste ögonblick genom tiderna. Det här är verkligen skitroligt! I boken räknas det upp hundra mer eller mindre roliga ögonblick, eller 101, faktiskt, för författarna kunde inte enas om vilket som var det 71:a roligaste ögonblicket så platsen delas mellan "Lasse Berghagen slår en järnsjua genom tre länder" och "Lars Fors dricker Hormoslyr".

* Lyssnar på: Here I am med Marion Raven. CD från 2005. Jo, jag tyckte faktiskt om den norska flickgruppen M2M som slog igenom med "Don´t say you love me" år 2000. Nu har Marion gjort en soloplatta och jag börjar med att reagera på skivomslaget. Undrar om hon är naken under allt det där håret och halsbanden? Det var väl inte så smart? Söt tjej, men hon har en röst som borde kunna sälja sig själv. Tyvärr är den här skivan lite ojämn. Jag måste säga att jag nog mest gillar den för att tjejen är norsk. Det låter lite Anastacia, lite Shakira, lite Elena Paparizzo. Bra, men inte något jag normalt spontanköper.

*Veckans citat: "Där blixten slår ned två gånger på samma ställe, där hittar man Ylva!" En gymnasiekompis påminde mig om detta uttalande som gjorts av nån kille i hennes klass. Troligen nån som jag var kär i eftersom jag hann vara intresserad av ungefär alla i N3. Inte så smickrande att bli jämförd med en naturkatastrof, men det är ju roligt. Ligger kanske lite i det också. När jag bodde i Borås brann kåren ned, när jag flyttade till Göteborg blev det discobrand och här i Ljungby har mycket hänt sedan jag flyttade hit -99.

* Veckans händelse: Hellacopters spelar på Garvaren på lördag. Såg dem på Storsjöyran i somras, eller gick mest och letade efter en kompis och hörde dem på avstånd. De spelar högt, kan jag säga. Inte min musikstil, men kul om man vill röja.

Igår tyckte visst sambon att det var för lite action när vi körde hem från stugan. Jag tyckte det var alldeles tillräckligt när vi hade förföljt en liten kanin ett par hundra meter och kört chicken race mot en timmerbil. På de där småvägarna sitter man nästan ständigt på helspänn och vill INTE krocka med en älg. Hur som helst så hördes det ett störande ljud i bilen, sambon öppnade dörren och då slutade det så då funderade han på att fortsätta köra med öppen dörr. Hur man åtgärdar ett problem...

På gården händer det grejor, men inte riktigt vad vi tänkt oss. Stackars bocken är fullständigt frustrerad och står en meter ifrån geten och stampar, lägger huvet på sned, räcker ut tungan och bräker. Geten låter sig inte lockas utan springer skickligt ifrån honom. Otroligt kul att beskåda! Jag undrar om det blir några killingar här, jag...

Idag har jag inte varit lika uppseendeväckande på jobbet som igår. De kunde gott ha haft med mig i tidningen ordentligt, kan meddela att man ser min rygg och en fantastisk pälsboa på sidan nio i dagens Smålänningen. Snart undrar de nog vad jag är utklädd till med mina svarta ringar under ögonen, som jag gegglar över med täckstift varje morgon. Aldrig får man sova! En kompis säger att man kan få hjärnskador om man inte sover och det tror jag nog. Man känner sig inte vidare snabb och listig om man aldrig är utsövd. Jag fattar inte hur småbarnsföräldrar överlever! Jag blir supergrinig om jag inte får sova, helst tolv timmar i sträck, men det var länge sen jag kunde göra det.

Vilken fullspäckad vecka hittills. I måndags var jag på bio och såg "Vera Drake" som handlar om en kvinna på femtiotalet i England som utförde illegala aborter. I tisdags var jag med och lämnade en getflicka hos bocken i Runkarp. I onsdags var jag på apotekets pluskundskväll om fotvård. Det var ett femtiotal tanter i sextioårsåldern och jag, men trevligt ändå. Idag var jag utklädd till Snövits elaka styvmor. Jag porrade till henne rejält och en kille frågade om jag föreställde Dominatrix... Kul att visa nya sidor av sig själv på jobbet. Sen var jag på återträff för gruppterapin, men då demaskerad, och pratade om att terapin hade varit givande. Vi var en försöksgrupp och man måste säga att det funkade väldigt bra, för nu är alla i gruppen friskförklarade enligt en massa test vi fyllt i. Nu måste jag nog tyvärr bli väldigt dålig för att få mera hjälp. Jag vill gärna fortsätta att träffa terapeut men det är många i kö.

Idag har första snön kommit och det är inte så mycket att säga om det såhär i mitten av november. Det kan passa bra imorgon när jag ska vara Snövits elaka styvmor drottningen. Jag har tänkt modernisera och perva till henne lite. Det blir bra med svarta plastiga string från pervounderklädsaffären Ann Summers i England, det kommer ju ingen att veta men de sitter bra under de svarta nätstrumporna jag ska ha. Törs tyvärr inte ta de allra sexigaste stövlarna för de har så hög klack så jag inte kan gå. Det blir lång svart klänning, svarta kängor, svarta långhandskar, rävpälskrage med tassar på och tiara, och så tänker jag minsann ha nithalsband också, för att visa hur hård och kall jag är! Övrig rekvisita blir en spegel och en korg med äpplen.

Kaos i mitt liv! Jag är i en grubbelperiod och det finns inget jag kan göra åt det stora problemet. Tjata på ansvariga för personalen inom kommunen, men ingen verkar ens veta vem det är som bestämmer. Jag har nästan slutat sova, går på sömntabletter men är ändå en zombie. Börjar bli väldigt nervös och det yttrar sig bland annat i att jag river sönder ansiktet, så nu tävlar jag med arbetslöse alkogrannen om vem som har rödast näsa...  Till råga på allt elände ska det bli storm inatt igen. Får se om vi har några trän kvar imorgon.

Jag var på apoteket och frågade hur jag ska göra med mina nya p-piller. Det blir ett glapp mellan de gamla och de nya så apokvinnan (ny schysst förkortning) rådde mig att ha skydd eller springa iväg från alla karlar. Sånt borde genera mig men gör inte det utan vi diskuterade detta rätt högljutt. Apropå avling så ska nog getabocken få träffa en getflicka på tisdag. Läste om getter i Smålänningen närbild i fredags. Där var en kvinna som har användning av sina getter i sitt arbete med barn. Hon sa att hon vill använda dem både i jobbet och på fritiden. "De ska kunna ge människor en upplevelse." Ja, det kan jag lova att getter gör! I alla fall vår bock.

Vecka 46

* Läser: Den blå färgen av Tracy Chevalier. Jag tyckte mycket om Flicka med pärlörhänge och Damen med enhörningen av samma författare. Alla tre böckerna är inspirerade av tavlor på olika sätt och jag tycker att det fungerar bäst i Flicka med pärlörhänge. Jag har hållit på med Den blå färgen lite av och till sedan i somras och läst andra böcker samtidigt så jag har inte givit den någon riktig chans, men jag ska försöka göra det nu, för jag VILL tycka om den. Kan inte förklara vad den handlar om ännu.

* Lyssnar på: The hjärta & smärta EP med Kent. EP från 2005. Helt plötsligt, för mig i alla fall, (den 2 november) har Kent givit ut en liten skapelse med fem spår. Jag hörde den på Mega i Stockholm dagen efter att den kommit ut och reagerade genast glatt "men det här måste ju vara Kent, har de släppt nytt?". Det är så kul att känna igen en röst på det sättet. Det här känns som något jag saknat på senaste plattan Du och jag döden, lite mindre nattsvarta sånger. Det är vackert. Jag kan till och med stå ut med barnkören på Dom som försvann.

* Veckans citat:
2 1/2-årig Leo: "Mamma och Ylva kan inte köra bil!"
Jag: "Jag kan köra bil."
Leo: "Mamma och Ylva kan inte köra kudde. Bara Leo kan köra kudde!"

* Veckans händelse: Läsdagen för ettorna på Sunnerbogymnasiet på torsdag. Jag ska vara utklädd till Snövits ondsinta styvmor och det kommer att stå om dagen i Smålänningen sedan.

Mobilen är en fantastisk uppfinning och särskilt sms för såna som mig med telefonskräck. Har plötsligt en väldig massa messande för mig. Idag väntade jag på att en kompis som är i stan på besök skulle höra av sig om vad man kan hitta på här en lördagkväll. Då ringde det en kvinna som undrade om jag hade bocken kvar. Jodå, sambon stod fortfarande ute i ladan... Hon har lånat getabocken förr och parat med sin lilla söta getflicka och nu vill hon göra det igen. Visserligen är Bilbo lite lam i bakbenen men han ska nog klara av att föröka sig. Vi har kastat in ett får till honom för att han ska vara nöjd. Han har matstrejkat några dagar, det kanske var för att han inte ville vara ensam.

Idag gjorde jag en omedveten protestauktion. Tappade en burk med ungefär 200 häftstift utanför dörren till expeditionen. Sjuksyster frågade om jag la ut en spikmatta och rektorn undrade vad som hade hänt. Det var ju inte honom jag skulle sjukskriva, han är på min sida.

Jag brukar inte blogga på arbetstid men nu är det fredag och jag skulle ha slutat för tjugo minuter sen, men kan inte gå förrän de stackars eleverna som är kvar har lyckats skriva ut sitt skolarbete. Men fy, vad jag är hungrig!

Nu är det katastrof igen! Jag går och väntar mig grågrön på ett besked om vad som händer med mig efter nyår. Har mailat min chef rektorn (eftersom jag nästan aldrig ser honom och inte vill riskera att få ett sammanbrott när jag väl träffar honom på skolfiket), min handläggare på arbetsförmedlingen och en man som är personalkonsulent. Av personalkonsulenten fick jag svaret:

Personalavdelningen har ingen budget för din tjänst fr o m 2006-01-01. Under innevarande år har personalavdelningen kunnat medverka till nuvarande lösning p g a ekonomiskt utrymme genom annan arbetstagares sjukskrivning.

Va´? Jag trodde att det var ungefär tvärtom, att jag kunde få lönebidrag för att en annan som haft det pensionerades. Enligt handläggaren har kommunen ännu inte fått fram de pengar som behövs utöver lönebidraget. Då får de se till att få det snart! Annars tänker jag bli riktigt fullblodsgalen och sjuk. Jag orkar inte med det här en gång till!

Rektorn verkar inte veta var pengarna kommer ifrån riktigt och jag fattar ingenting. Först höjer de min lön och sen har de inte råd att ha mig kvar! Jag jobbar halvtid, har lönebidrag och har frivilligt gått ned i lön, de kan inte få billigare arbetskraft och jag behövs!

Dags att utöva voodoo! Jag får fixa så att "annan arbetstagare" blir sjukskriven så att det finns pengar till mig.

* Nån har gjort en logga åt mig! Kolla på www.y-front.org!

* Vi har en förståndshandikappad kille som jobbar på skolfiket. Eftersom vi båda just har fått nya brorsbarn brukar vi prata om det. Han frågade mig -vad heter ditt barnbarn?...

* Igår kväll när jag var på väg hem från en kompis hörde jag plötsligt några män pratra vackert dalmål. Var tvungen att gå fram till dem och säga -står ni här och pratar dalmål? De var från Grycksbo utanför Falun och det är verkligen en mysig dialekt. Ska bli riktigt trevligt att åka hem till jul och gå ut på stan och lyssna lite trots att Hedemoradialekten inte är lika fin som den i Falun.

* Jag ertappade några elever med att surfa på megastore.se och de kunde inte motivera det som skolarbete. Ansåg mig tvungen att propagera för cd-wow.com och cd-wow.se som är de billigate sidorna jag vet med CD från 124 kr inklusive frakt. Var inne på Mega nu när jag var i Stockholm och häpnade över att de kan ta uppåt 200 för en CD!

Ibland blir jag förvånad över oväntat snälla människor. De är väldigt gulliga på jobbet oavsett om de vet hur lättbränd jag är eller inte. En av kvinnorna i fiket frågade mig igår på frukosten om mina arbetstider. De är väldigt oregelbundna, ibland vet jag inte från dag till dag när jag jobbar eftersom jag försöker täcka upp så mycket som möjligt för sjuka eller frånvarande kollegor. Grundschemat är att jag frukostfikar tre dagar i veckan. Hon sa att hon saknade mig när jag inte var där. Jag som är deras sämsta kund och aldrig betalar utan har med mig egna mackor. Vi får te gratis på förmiddagarna och annars har jag med det också och tar bara gratis mjölk. Nu har de en massa goda kakor där så jag gör klokast i att inte ha med mig pengar. Får se hur länge jag kan motstå en ny sorts chokladboll med apelsinsmak som ligger och tittar pockande på mig...

Dagens stora rubrik i Smålänningen är "Missbrukare fick rum med minibar". Tre missbrukare blev hemlösa efter en brand förra veckan och fick bo på hotell en natt. Ingen hade tänkt på att rummen hade minibar... Aj, så klumpigt! Gissa om de tömdes snabbt. Det får mig att tänka på när jag var och handlade med brorsan och hans son i fredags. Det gick inte att ta sig förbi godishyllan med 2 1/2-åringen. Han limmade fast sig själv vid en hylla, utan att skrika, liksom bara som en protestauktion. Jag ringde min bror som var i en annan del av affären, men precis när han skulle komma och rädda mig blev det fart på ungen som plötsligt sprang iväg. Man ska inte låta mig vara barnvakt...

Gaah, så dumt att ha mig sittandes på modem! Tyvärr är det ingen som vill sponsra bredband åt mig och jag har ingen lust att betala själv. Idag undrar jag om det inte är serverstrul i hela stan för det har varit väldigt långsamt på jobbet också. Det var lite segt att komma tillbaka efter en veckas ledighet och försöka hålla isär olika lösenord, särskilt eftersom jag blev ombedd att byta två samtidigt. Dessutom kom det elever som undrade hur man gör med USB-minnen och det har jag ingen aning om. Har de sparat så får de själva fundera på hur de ska skriva ut. Egen pedagogik; att låta dem sköta sig själva...

Jag var och såg Robyn på Garvaren här i Ljungby i lördags. Inte för att jag gillar henne jättemycket men jag brukar gå om det händer nåt i stan. Jag tycker om några låtar jag hört från nya plattan, som Be mine. Tyvärr är det lite jobbigt att gå på Garvaren för att det är 18-årsgräns och jag vill inte göra bort mig inför alla gymnasieelever. Det är säkert meningen att jag ska föregå med gott exempel och det har jag inte alltid lust med. Men egentligen, har en skolbibliotekarie samma ansvar som en lärare att vara ett gott föredöme för eleverna? Jag tycker inte det, men det innebär nog inte att jag kan vara hur svinig som helst. Jag och min kompis, som närmar sig 40, tyckte att det var väldigt mycket smått ute så vi gick när konserten var slut. Tyvärr hade jag på mig ett par klackstövlar så jag hade skitont i fötterna (sambon tyckte inte att jag skulle gå ut med mina röda gummistövlar, vilket jag visst tyckte att jag skulle kunna göra eftersom det faktiskt regnade) och kunde inte dansa. Annars hade det varit kul för de spelar bra musik där. Robyn var förresten bra, hon är väldigt duktig på det hon gör.

Jag hade en fantastisk kändistripp till Stockholm, men nu är det en ny vecka så hittills är veckans kändispoäng att jag pratat med Ola Hemström idag. Hm, inte många som vet vem det är kanske. Han är programledare för Tendens i radio. Jag har inte hört det programmet utan bara hört honom intervjua konstnären Sven Ljungberg. (Tycker fortfarande det är lite kul med kontrasten att när jag säger Ljungberg så menar jag en 92-årig excentrisk Ljungbykonstnär och när en kompis nämner Ljungberg så menar han att han pratat med Sveriges sexigaste fotbollsspelare Fredrik Ljungberg.) Nå, i alla fall, Ola Hemström ringde mig idag för han vill ha foton från stormen. Trodde att min text om stormnatten skulle komma med i en bok men nu har de fått in så mycket material, men någon bild på vår stackars lilla stuga i Runkarp med sju trän över taket kommer nog med.

Jag var lite upprörd över att de korade Sveriges värsta lantis på TV4, men nu kommer faktiskt uppföljningen och Sveriges värsta stadsbo ska koras denna vecka.

Vecka 45

* Läser: När någon i din närhet har en depression av Christina Gustavson. Jag läser nästan allt jag hittar om depressioner för det hjälper faktiskt, åtminstone om jag inte är jättenere. Den här boken köpte jag på bokmässan och den är utgiven av ICA-förlaget som ger ut en hel del annat än kokböcker. Enkel bok som vanliga människor kan förstå, utan en massa krångliga facktermer. Efter att ha läst halva tycker jag fortfarande att det mesta stämmer, men jag kan reta ihjäl mig på att ALLA hävdar att man ska ta antidepressiva i minst ett halvår för att uppnå full effekt och minska risken för återfall. Det beror på hur länge man varit deprimerad, hur svår depressionen är, hur man reagerar på medicinen och en rad andra saker. Första gången jag fick antidepptabletter flippade jag ur efter tre månader, sov nästan inte alls och pratade dygnet runt. Då fick jag diagnosen bipolärt syndrom, alltså ungefär manodepressiv...

* Lyssnar på: Ring med Connells. CD från 1994. Oeeeiii, vilken nostalgitripp! Jag älskar låten "´74-´75" och applicerar den på mina pojkvänner som alla varit födda -75, och jag är -74. Särskilt minns jag då förstås första riktiga pojkvännen som jag träffade -94 och tillbringade många gostimmar framför MTV med. Jag vet inte om Connells finns längre, har inte hört nåt från dem på länge.

* Veckans citat:
En kompis som börjar ledsna på sitt tioåriga till-och-från-förhållande: "Nä, jag ska börja med Spraydate."
Jag: " Vad sa du? Speedway?"

Hade varit en suveränt sofistikerad hämnd på stökig kille!

* Veckans händelse: Benny Haag kommer till Ljungby med en monolog som heter "Inte mer än fullt, tack!" på fredag. Klockan 19.00 i Godsmagasinet, kostar 100 kr. Benny minns åtminstone jag från TV-serien Xerxes som gick för ungefär femton år sedan.

Nu har jag bloggat min kändisspaning och här kommer rapport om övriga upplevelser.

Jag kom till Stockholm i onsdags och blev mött av en kompis som bor i Bro. Vi åkte hem till honom och hans tjej och åt ovanligt goda pizzor. På torsdagmorgonen gick vi hemifrån halvåtta för att kompisen skulle ta sig till jobbet till nio och jag skulle gå på stan. Pendeln till Centralen gick bra men sen hände nåt. Tunnelbanan stannade plötsligt och vi upplystes om att nån hade dragit i nödbromsen. Efter ett tag sades det att det var vagnfel och efter ännu en stund åkte vi tillbaka till förra stationen och bytte tåg. Jag kom tillbaka till Centralen halvtio, alltså två timmar efter att jag började åka. Som tur var hade jag inget särskilt att göra eftersom de flesta affärer inte öppnar förrän tio. Åt frukost på svindyrt fik på Kungsgatan. 59 kronor för en liten räksmörgås! Nu kan jag gå på Roddys i Ljungby och tycka att det är billigt.

Gick Drottninggatan, genom Gamla stan och på söder till Zinkensdamm där min bror bor. Träffade familjen med treveckorsbebisen. Han var alldeles söt och väldigt lugn. Bodde hos en kompis på natten. Träffade brorsans familj på fredagen och åkte båt till Djurgården. Vi tänkte gå på Junibacken för det gillar 2 1/2-åringen, men där var så mycket folk så vi kom inte in. Jag trodde jag skulle panika bland så många barn, blir rädd för dem i överdos. Tror att det stod 40 barnvagnar utanför. I stället gick vi på Nordiska museet en sväng.

På kvällen var jag ute med kompisen jag bodde hos på ett coolt ställe som heter Storstad. Där var så trångt så det inte alls verkade konstigt att plötsligt börja prata med vem som helst, så där som jag tycker är så himla kul. Eh, särskilt eftersom jag hade bjudit kompisen på mat och hon bjöd mig på en massa konstiga drinkar. Jag var skitrolig! Fast det tyckte inte killarna som inte hade setts på länge och hade mycket att prata med varandra om.

Nu sitter jag på centralen i Jönköping och väntar på min buss hem. Har haft en bra spaning i Stockholm:
 
* I torsdags mötte jag Ulf Lundell arm i arm med en mycket yngre korthårig kvinna, på väg in på bokhandeln Svanströms på Hornsgatan.

* I fredags åkte jag med min brors familj till Djurgården. På vår promenad längs Hornsgatan (kändistätt område detta) mötte vi på ett par minuter Pia Johansson som är med i Parlamentet på TV4 och Marika Lagerkrantz.

* Ute på Djurgården såg vi nån Beckman som är programledare för Kulturen, upplyste min bror. Eh, jag kände inte igen henne, tittar inte på det, dåligt av mig.

* Min bror och jag skulle handla i Mariahallen på Hornsgatan och brorsan sa att det var sista kändischansen innan vi kom hem. Brorsan åkte upp till andra våningen och gav mig i uppdrag att vakta hans 2 1/2-åring. Sen ringde han och sa "Micke Leijnegaard står bredvid dig". Med brorssonen som förkläde mötte jag honom fem gånger samtidigt som ungen höll på att köra på honom med en liten kundvagn. Ett trevligt leende på den mannen.

* I lördags var jag ute med en kompis på det populära stället Storstad i Vasastan. Där klämde jag mig in mellan ett par hånglande bögar och talade om för den ene att han var lik Andres Esteche. Han hade hört det förut. Jag berättade det för en kille jag snackade med och han sa att det var ju han. Hm, mycket möjligt, men i så fall har han bra mycket kortare ben än vad jag ville minnas från när jag favoritade honom i Melodifestivalen för några år sen, just på grund av hans fantastiska ben och en dans som gjorde mig och min väninna alldeles lyckliga. Eller så var han ihopkrupen eftersom han stod och pillade på en annan man...

Jag brukar titta på Sveriges värsta på TV4 och ofta är det väldigt roligt, men jag kan bli lite arg för att de förnedrar deltagarna. Jag hoppas att de får bra betalt för att vara med och bara får beundrarpost och inte hotbrev. Nu koras Sveriges värsta lantis, det vill säga den person som är bonnigast och töntigast och inte klarar sig i storstan. Varför ska då en bonde veta hur man hittar i Stockholm, undrar jag. Vad är motsatsen till bonnig? Stadig? Jag hittar inte nånstans, så jag vet inte vad jag är, småstadig kanske. "It´s so exciting to be me, I never know where I am!" som jag sa till en amerikansk tjej när jag var borttappad i Reykjavík.

Jag beundrar bönder, särskilt nu när jag är hobbybonde. Det är inte många som klarar av att vara bönder på heltid. Alltså, vem är fånigast, en äkta bonde med snus och slokhatt eller Peter Siepen som presenterar sig som metrosexuell och har cerise kostym och strasshalsband? Och hur länge skulle Siepen klara sig på en bondgård?

NU ska jag till Stockholm och gå vilse från Centralen till Söder där min bror bor. Jag åker till Stockholm nån gång om året men hittar inte nånstans...

Ha, jag måste bara blogga detta! Killen som var läskig och satt och stirrade på mig på puben i fredags var mycket dålig på att ge komplimanger. Till mig sa han "Du är djuriskt söt!" och det hade väl kanske kunnat funka om han inte samtidigt varit så full så att det såg ut som att han tittade på nånting tio meter bort. Han sa också "Jag klarar inte av dig!" och då hade jag inte gjort nånting alls. Sen sa han att vi nog inte passade ihop han och jag och det tror inte jag heller. Senare satt han och pratade med en kollega till min pojkvän och klagade på att det bara finns ruggugglor i Ljungby. Han bor i Sumpan och det är tydligen jättecoolt. Till min kompis gav han komplimanger för hennes fina blåa ögon. Klyschigt, javisst, men det roliga är att hon är brunögd! ...

Nu har jag varit på friskvårdsmässa igen och upptäckt flera sorters massage. Där fanns en intressant maskin som pysslade med ryggradsträning. Man fick ligga på en uppblåst madrass och lägga upp fötterna på den här grunkan som sen snurrade runt i åttor. Det var så skönt så jag låg där i en kvart och höll på att somna. Därefter testade jag bowenterapi/hästmassage. Massören frågade om jag har hästar och jag sa att jag har får och en get. Fåren är svåra att hitta ryggraden på och geten å sin sida har väldigt mycket ryggrad, men hon hävdade att terapin ska funka på olika djur. Hon klämde lite på olika ställen på kroppen och satte igång cirkelrörelser i musklerna. Det kändes inte så stor skillnad efteråt men var skönt för stunden.

Imorgon åker jag till Stockholm och kommer hem på lördag. Återkommer med en blogg om hur resan var. Hej så länge!