yfronten

Sambon har varit och tittat till fåren. De verkar ha det bra förutom att de går runt i gegga. "Men", sa jag, "det måste de ju inte. De kan gå i en annan del av hagen. Om de inte är dumma". "Men de är ju det!". Jo. Ibland undrar jag om de tänker över huvud taget. Hm, här är det svårt att gå och man får lera upp på halva benen. Jag tror jag kliver runt ett tag till. Sedan kan man rulla runt tills man ser ut som en mumsmums...

Idag har jag suttit i biljettkö på ticnet. Efter en timme blev jag utkastad och när det hände igen efter ännu en halvtimme, tog jag en paus och gick ut på stan, hämtade biljetter till BWO (som jag lyckats boka utan problem), köpte nya handdukar eftersom vi geggat ned de flesta gamla med kakelfog och beställde klippning. Sedan tillbaka till datorn och till sist kom jag in och fick tag på två biljetter till Iron Maiden på Ullevi. Två och en halv timme efter att de släppts. Jag är inte förtjust i dem men sambon är och jag tror att det är mäktigt att se dem live. Eftersom sambon brukar vara jättejävelseg när det ska bestämmas sådana här saker blev jag nästan förvånad när han sa ja på en gång när jag frågade om jag skulle försöka fixa biljetter. Kanske har han äntligen lärt sig att man måste vara ute samma dag som biljetter släpps för att få några i sådana här fall?

Min första hårda konsert, om man inte räknar alla gånger jag varit på Dala-Rock, var Magnum på Fryshuset 1992 (tror jag det var). Vår klassföreståndare verkade hyfsat förvånad när jag och min lika mesiga kompis bad om ledigt från skolan för att vi skulle till Stockholm på hårdrockskonsert. Sedan samlade han sig och sa karakteristiskt "jaha, jaha, konsert, bra då ja!" och så fick vi åka. Jag hade hört brorsans skivor och kompisen var kär i en kille som gillade Magnum, konserten var bra, vi skrek oss hesa och bodde på Zinkens vandrarhem.

Jag har inte riktigt kommit över det här med Marie Lindberg än. Jag tycker fortfarande själv att jag ser yngre ut än vad hon gör och när jag berättade för mamma att någon kommenterat här att jag inte gör det sa hon "Nej, hon är ju smalare och snyggare än du!". Tack för det. Mamma själv är numera onödigt mager men trivs med det. En av hennes vänner berättade att en av deras före detta kollegor frågat oroligt hur det egentligen är med min mamma. "Hon ser ut att ha en tärande sjukdom"... Så säger aldrig någon om mig. Nu hände det sig igen i lördags när jag trodde att jag var rätt fin i kjol, korsett och kavaj att det spekulerades i om jag är gravid. Då skulle jag nog inte knö in mig i korsett.