yfronten

Nu blir jag sådär lokalpatriotisk och stolt dalkulla igen. Det blir så ibland, när jag kommer hem till Dalarna och ser hur fint det kan vara. Vi har ju för sjutton turistat runt Siljan, det svenskaste svenska, och det är så vackert så man blir dum när man ser den där stora sjön och alla små faluröda stugor omkring.

Om det är något jag pratar så är det dalmål, men det är inte särskilt mycket. Jag skulle vilja prata bredare men skyller på att föräldrarna är från Norrköping och att jag inte umgåtts med så många äkta dalmasar och kullor. När jag är rejält inne i snacket och pratar med någon genuin dalabo skulle jag kunna säga till exempel "ha ni baka nå lå?" och mena "har ni bakat något då?" eller "baka ni brö?" (bakade ni bröd?) fast det funkar ju inte här i Småland.

Jag blev glad när jag träffade en kille på en pub i Göteborg som trodde att jag var från Falun eller Mora. Där pratar de fint, tycker jag. Han var från Värnamo men reser mycket med jobbet och har hört många olika dialekter. Jag är som sagt svårplacerad eftersom jag inte pratar som man ska om man är från Hedemora. Jag vet i och för sig inte riktigt hur det ska låta nu, för ungdomar slätar ut dialekten och försöker prata stockholmska för att det är tufft. Det blir inte tufft med dalaaccent!