yfronten

Jag är urdålig på att ta mig fram i terräng. Annars skadar jag mig nästan aldrig eftersom jag är försiktig och feg och inte utsätter mig för det minsta farliga saker (förutom att jag blejdar genom stan fast jag inte kan bromsa) men när jag är ute och går i skogen händer det ofta att jag trillar omkull. Då menar jag inte trilla som i landa lite mjukt i mossa utan jag faller handlöst. Det tog lång tid innan det gick att ta sig fram genom skogen efter Gudrun över huvud taget och det ligger fortfarande grenar och ibland stora trän över stigarna. Sambon har en slags förmåga, som jag saknar, att se sig för och kliva rätt samtidigt som han kan titta åt andra håll och se intressanta djur och växter. Jag går och tittar rakt ned i marken... och snärjer in mig i grenar och faller. Igår blev jag nästan lite stolt över att jag lyckades trassla in mig i en grenhög så att jag föll på knäna och skrapade dem OCH fick rispor på baksidan av benen. Det kommer nog inte att hindra mig från att visa knäna ikväll när jag ska ut.

Igår valde jag en hellång kjol för besöket på puben men ikväll vill jag ha klänning som slutar ovanför knäna. Jag tvingade ut sambon igår fast han var dödstrött. Han tyckte det kunde räcka med att gå ut ikväll men det är ju rally här och då ska jag ut och titta på folk! Jag träffade en av männen från förra året på puben. Inte för att jag hade en aning om vad han heter men jag gick fram och frågade om han var från Sandviken och minsann så var det han och hans kompis som tog med oss upp på sitt rum på Terraza för ett år sedan när min kompis behövde gå på toa.