yfronten

Med Kulturkullan. Fin- och fulkultur och mycket Ljungby. Det jag skriver här gör jag som privatperson.

Att heja

Jag vet inte om det är så men det känns som att de är lite ohyfsade i min uppväxtstad Hedemora vad det gäller att hälsa på folk. När jag är ute och går brukar jag inte heja på sådana jag inte känner och ofta har jag MP3 så jag inte hör något, men man tittar väl upp och nickar lite?

I Hedemora hejar man inte. När jag var ute och åkte skidor på åkrarna korsade jag en väg och då mötte jag ett promenerande par. Vid sådana tillfällen känns det helskumt att inte låtsas om varandra så jag hejade glatt. De svarade inte utan såg bara sura ut!

Vi har fått ett nytt varumärke i Ljungby: Där Småland möter världen. En pratbubbla med ett hej. Här hälsar vi väl?

http://www.ljungby.se/Kommunfakta/Varumarket-Ljungby/


Maken hejar på grannens lilla häst.

Om du vill att jag ska göra en till dig kan du skicka bilder och önskemål till min mailadress som du hittar i vänstra hörnet på min blogg :)

(färger, figurer osv.)

Jag hejar på de flesta, hundägare, stavgångare, busschaufförer, expediter och annat "löst folk" ;o)

De allra flesta hejar, ibland förvånat, tillbaka!!

Visst säger vi i Dalarna "hej" när vi möts (inte nåt gävla "hej då" som dom säger i Gävle). Jag ska e-posta dig en artikel ur Språktidningen som behandlar ämnet förtjänstfullt.

Linn. Vad kul! Det ska jag.



Pia. Bra. Man svarar ju om någon hejar.



Jernis. Tack för artikeln!

Nej, Jernis, i Dalarna hälsar man helst inte på folk man inte känner. Att man säger Hej! och inte Hej då! bevisar ingenting; det används till bekanta. Det är faktiskt påfallande när man är någon annanstans att folk hälsar vänligt, både i övriga Sverige och framför allt i resten av världen, där det oftast anses riktigt tölpaktigt att inte ens nicka.

Hej på dej Mor! :-D