yfronten

Med Kulturkullan. Fin- och fulkultur och mycket Ljungby. Det jag skriver här gör jag som privatperson.

Om källarfönster

Mamma skickade en bild på källarfönstret som jag och min kompis klättrade ut och in genom för trettio år sedan. 

 

Ur dagboken 910728: Vi har tagit reda på att det går att ta sig både ut och in genom källarfönstret. Hade inte mangeln stått där vet jag inte om det hade gått. Vi rev oss förbannade. 

 

 Vi tränade volleyboll men särskilt viga minns jag inte att vi var. 

 

Jag bad att hon som bor där nu skulle skicka en bild inifrån. HUR kan man få för sig att klättra ut här om man inte är desperat?! 

 

Ur dagboken 910730: Idag var det som det ska på sommaren. Jag har egentligen inte gjort nånting. Gick upp halv två och låg i hängmattan i  ungefär en timme. Det går inte längre. Sen blir jag stekt. 

 

(Jag tillbringade alltså sommaren omväxlande med att göra ingenting och med att klättra genom trånga fönster...)

Det var duktigt av er att ni kunde ta er ut genom det där lilla fönstret. Frågan är bara, varför ni gjorde det haha :)
Kram

Jag hade garanterat fastnat på mitten i dag!

Haha! Snyggt klättrat där :-)

Jag har också klättrat in genom ett ganska svårforcerat fönster, men jag hade en bra anledning. Jag och min klasskompis hade som 16-åringar (våren 1977) åkt till Gran Canaria och lyckades låsa oss ute från vårt hotellrum. Det löste jag på detta eleganta vis:

https://amacasa.files.wordpress.com/2021/03/15-1.jpg

Haha! Bilden är arrangerad i efterhand eftersom jag ville ha det dokumenterat (redan på den tiden!) så jag gjorde om bravaden för att kompisen skulle kunna ta ett kort inifrån när vi väl kommit in. Gissa om mina vita jeans var skitiga efter det där... :-D
Det var en omöblerad loftgång utanför, så jag undrar hur jag egentligen kom upp till fönstret? Förmodligen lyfte Maria upp mig...

Haha! Du hade verkligen en varierad tillvaro då :-)