yfronten

Jag vet inte om jag är i nåt slags 32-årskris, eller vad det är frågan om. De senaste veckorna är det flera personer som har frågat om jag har barn och det skulle jag kunna ha i min ålder, men när först en skolsyster tror att jag känner igen henne för att hon träffat mina barn och sen en kvinna från tandläkaren frågar om jag är mamma till min sambo tycker jag att det går lite för långt. Att jag dessutom blev beskylld för att vara född -59 när jag var på bibblan gör inte saken bättre. Sen vet jag inte vad killen på konserten egentligen sa, kanske var det "är det bra?" men jag hörde "har du barn?" och tyckte att det var en mystisk hälsningsfras. En kille trodde nyligen att jag heter Ylva Johansson, jag är väl inte vårdminister heller? Sen trodde han Rosén och det heter jag inte heller, Rosen ska det faktiskt vara.

Igår var jag på fest med en före detta som umgås med mycket yngre människor. Han har en tjej som är 22 nu och jag hade i och för sig trevligt på festen men kände mig lite gammal bland alla 80-talister. Några går säkert på gymnasiet. En kille var född -82 och har barn förresten.

Har äntligen lyckats gå ut på juldagen för första gången i mitt liv, tror jag. Jag brukar liksom fira jul med familjen då. Var på gamla Krossen, numera Mickes, som hade öppet till tre dagen till ära. Där träffade jag en gammal klasskompis från grundskolan som jag tyckte riktigt illa om då, men han hade blivit snäll. Han bjöd mig på bra mycket mer dricka än vad jag behövde och en kebab på vägen hem. Synd att jag inte borstade tänderna inatt utan vaknade med salladsrester i gommen. Har dessutom ont i halsen så det är lite synd om mig.