yfronten

Ett roligt rim. Jag har inte packat än men lagt ut det mesta som ska med på golvet. Det blir ingen pyjamas utan ett silkigt nattlinne. Idag har jag gått med mamma och pappa på stan. Det är ganska intressant för de ska alltid prata med alla. Jag brukar inte skämmas över mina föräldrar, men tycker det är jobbigt när mamma ska stanna och peka på saker, och ännu värre om det är människor... Vi var på tokrea på Sportringen där pappa köpte ett par skor, mamma ett par shorts och jag ett regnställ. Där var kvinnan i kassan från Norrköping och det är mamma och pappa också så då fick de prata östgötska. Sedan åkte vi till Flattinge och åt deras fantastiska ostkaka. När vi gick ut följde det med en gubbe från bordet bredvid som kände igen mina föräldrar. Han hade pluggat ihop med båda två och jobbat i Långshyttan som ligger nära Hedemora där mamma och pappa bor, men de hade inte träffats sedan jag låg i magen. Nu bor han i Helsingborg och var här och hälsade på någon släkting. Det är ju helt fantastiskt sammanträffande att vi råkade vara på ostkakeriet samtidigt!

Någon måste vara odrägligt glad också. Jag, jag, jag! Det är min tur nu. Fast jag kommer nog att bli trött innan vi kommer fram till Orlando. Jag måste få möjlighet att blogga och maila snart, men ska vara borta till den 15 juli. Så länge; Ha det bra nu men hoppas att det kommer att fortsätta regna i Sverige i två veckor! ;-)

Jag brukar skriva packlistor innan jag ska resa någon längrestans. Och reser jag kortare skriver jag ändå nästan alltid komihåglistor för det absolut nödvändigaste (filofax, plånbok och p-piller brukar det stå). Jag gjorde en gång den optimala packlistan när jag beräknades vara borta ett år på Island. Det roliga var att göra stavningskontroll. Detta var 1992 och datorernas ordförråd var något begränsade. Där jag skrivit p-piller och kondomer hade datorn rättat det till pupiller och kondorer! Över huvud taget var det väldigt underhållande med stavningskontroll förr. Jag använder det sällan eftersom stavning är ungefär det jag faktiskt är bäst på. Men som sagt för underhållning. En kompis hade skrivit ut programmet för det årets Dala-Rock, även detta måste ha varit tidigt 90-tal, och fått de mest hejdlösa förslag av deras dator. Jag minns särskilt Staffan Hellstrand = Stamfar Helskinnad, BUN = BUK, Traste Lindén = Tramset Lindenor. Vad är lindenor för något?

JAG HAR SEMESTER! JAG SKA TILL FLORIDA! Fattar ni hur spännande det är på ett skolbibliotek på sommaren? Det är dött! Fast idag hade jag rätt trevligt när jag läste igenom BTJ-listor att beställa böcker ur, något som är svårt att koncentrera mig på när det är elever där.

Alldeles snart går jag på semester så nu får jag fräckblogga. Om gymnasieeleverna läser så hinner de glömma tills nästa termin. Inbillar jag mig. På fikat en dag pratade vi lite om hur unga tjejer klär sig utan att fatta vad de sänder ut för signaler. Jag höll med om att man kanske inte ska ha avgrundsdjupa urringningar om man inte vill att män ska titta ned i dem. Samtidigt som jag försökte att inte låtsas om att jag för dagen hade en oerhört åtsmitande klänning, som är så kort så kort så jag kan inte ens ha den som klänning utan mera topp, under en kjol. Jag har fortfarande inte lärt mig att ha BH. Det är obekvämt. Alltså, jag förstår att det känns bra om man har tunga bröst som hänger annars, men det har inte jag. Mina står uppkäftigt rakt ut oavsett vad jag gör, och ännu mer om det är kallt förstås. Vad jag inte fattar är varför tjejer med små bröst har BH. Kanske är det lite som i USA där det anses slampigt att gå utan. Nu tänker jag bli odräglig och tjata om att jag ska till USA. Man kan tro att jag inte varit i Florida innan men det har jag. Jag var där 1982 när jag var åtta år. Min bror hade läst engelska i ett år och lärde mig säga "You are a big pig!". Jag kommer inte ihåg om jag sa det till någon. Men jag har ju inte pratat klart om brösten. Man ska vara nöjd med sin kropp läste jag senast i Hennes där de hade ett trevligt reportage med tjejer i storlek 40. Man ska fokusera på det man tycker om hos sig själv. Jag är inte så helt nöjd med min mage i bikini, men brösten ser fina ut. Nu när jag är lite överviktig och har ett BMI över 25 får jag väl glädjas åt mina kurvor. Man ska helst se mig framifrån och inte i profil. Jag har hört från någon som troligen varit på Bahamas att det är fint där och att tjejerna har stora pattar. Jag har hört det i andra hand, mannen som sagt detta skulle säkert kunna säga det även i min närvaro, men jag slapp den pinsamheten.

Det springer runt en massa gubbar på skolan nu. Det ska testas brandlarm och allt möjligt. De är väldigt tysta och diskreta, men jag vill ju veta vad som händer så jag går fram till dem och frågar som en fyraåring; "Hej! Vad gör du?".

Idag är en dag när det tydligen ska bajsas på mig. Lockade med mig sambon till glasstorget, eller, det behövde jag inte ens. Jag gick in i affären där han var och bad om pengar till en glass (fortfarande var jag fyra år) och han följde med. Han tyckte det var nästan lika jobbigt som att gå och fika med mig. Det var lite ofräscht med fåglar som nästan attackerade. Jag fortsatte ändå tycka att det var trevligt tills en fågel bajsade på min axel. Sedan åkte vi till stugan för att klippa fåren. Vi har redan klippt dem i år, men ullen har redan hunnit växa ut igen så det är bäst att klippa dem ordentligt inför sommaren. Vi klippte tre tackor varav två bajsade på mina fötter. Jag hade visserligen stövlar på mig, men det kändes ändå lite överdrivet när jag märkte att det började smattra för andra gången...

Jag tycker det är finurligt att köpa presenter som man själv vill ha. Inte enligt principen behandla andra som du vill bli behandlad själv utan mera praktiskt; om personen inte vill ha presenten kan jag ta den själv. Så slipper man generade ickenöjda mottagare. Om jag säger till personen redan innan den öppnar paketet att jag kan ta gåvan om den inte passar så behöver hon eller han inte låtsas. På detta sätt har jag just blivit ägare till ett skojigt armband med dödskallar på och en rutig herrskjorta. Kompisen, som ska fylla år när jag inte är hemma, tyckte nog i och för sig om armbandet men det var helt enkelt för litet, liksom skjortan jag köpt till sambon. Han får skylla sig själv när han är så seg så han inte lyckas ta sig till en Jackandjonesbutik inom en månad för att utnyttja bytesrätten så nu tänker jag ta hand om den där skjortan själv. Köpte den i Värnamo och gav honom helt apropå så han var inte ens inställd på present. Jag har även skickat en skiva till min bror, efter att ha fått den bränd till mig av en som påstod att den var bra och så tyckte inte jag det. Fast det är ju mera tvärtom, gebortnågotmanintevillha. Jag tycker jag har hittat på en skitbra födelsedagspresent till sambon, som jag hoppas att han vill ha, för det är till oss båda. Åtminstone bättre än min födelsedagspresent från honom. Jag fick i och för sig tio röda rosor och det var fint, men så sa han att han inte köpt något för att det är så svårt att komma på grejor till mig eftersom jag köper det jag vill ha själv och att han skulle bjuda mig på fika. Hm, det är sant att jag köper skivor och böcker och sådant själv, men jag vill ju bli överraskad! Eller få saker jag vill ha. Godis funkar alltid! Presentkort är också bra.

Jag ska fortsätta på temat det finns inget dåligt väder för jag var visst inte riktigt färdig med det. För någon vecka sedan när det hade varit tokvarmt och soligt lång tid läste jag en insändare med klagan om att det är tråkigt att väderpresentatörerna sa att det tyvärr skulle bli regn och att alla faktiskt inte vill ha +30 för jämnan. Jag förstår det, jag gick själv och klagade när det var för varmt. Jag vill nog inte heller att det ska vara sol precis alltid, fast när sambon säger att det vore bra med lite regn för gräsets skull så tycker jag att det kan få regna på nätterna. Så här; det finns visst dåliga väder, vissa aktiviteter funkar helt enkelt bäst i speciella väder. Till exempel brukar mina föräldrar vara ganska ensamma om att älska när det är vinter och snön ligger i ett halvår så de kan åka längdskidor, det är bra om det är vind när man ska segla och en fördel om det är sol på midsommar när man vill äta utomhus och åka traktorvagn. Det ska inte vara för varmt, jag är lite nojig nu och funderar på vad jag ska ha med mig för kläder till Florida. Man måste säkert täcka axlarna för att inte bränna sig, och jag som hatar att behöva ha kläder på mig och svettas när det är riktigt hett. Aldrig får man vara riktigt nöjd...

Och så delen med dåliga kläder. Jag hade tänkt ha min nya fina klänning på midsommar men ångrade mig. Tycker det är riktigt läskigt att ha blöta byxor och strumpor så jag bestämde mig för att ha ett par hemskt korta jeansshorts och sjömansskjortan som å andra sidan är lång så det nästan såg ut att vara det enda jag hade på mig. Det funkade bra men blev lite kallt om benen emellanåt. En dansk gäst på festen frågade om det var en särskild midsommarkostym jag hade. Kanske det, jag hade samma skjorta på midsommar -97 faktiskt. Annars har jag en folkdräkt som ju är riktigt traditionell midsommarklädsel, men så seriöst firar jag sällan...

Vecka 28

* Läser: Håller nog fortfarande på med Drömstället av Melissa Banks.

* Lyssnar på: Vad som spelas för mig i Florida och på Bahamas. Reggae kanske?

* Veckans citat:

-Jag äter allt!
- Klart du gör. Jag lagar bara sånt du tycker om!

En kompis berättade hur det är hos hans moster och morbror.

* Veckans händelse: 9 juli fyller sambon 32 år. Det firas i USA, eller var vi nu kommer att befinna oss.

Vecka 27

* Läser: Till Florida ska jag ta med Drömstället av Melissa Banks. Jag brukar inte vilja läsa särskilt tjocka böcker utan tycker det är lagom med runt 250 sidor, men nu ska jag vara borta i två veckor och då passar det bra att ta med en pocket på närmare 500 sidor. Att jag är bibliotekarie betyder inte automatiskt att jag läser snabbt och vill ha tung litteratur. Jag läser ganska sakta och eftertänksamt, men ofta och gärna och för nöjes skull och då ska det vara trevliga böcker som kan vara roliga och lättlästa. Oj, vad lustigt, det där skrev jag innan jag läste baksidestexten: "Sophie Appelbaum är en outsider. Hon passar inte in någonstans: hon är judisk utan att vara religiös och hon älskar att läsa men är en medelmåttig student." Läste en väninnas recension av boken och den verkar mycket intressant. Jag tyckte om Banks tidigare Flickornas handbok i jakt och fiske men minns den inte så väl att jag behöver jämföra.

* Lyssnar på: Vad som kommer att spelas för mig i Florida och på Bahamas.

* Veckans citat:
Och det är inte direkt högstatus att till och med på fyllan
kunna citera både Stig Dagerman och Bob Dylan

Ur en dikt av fantastiska Olivia Bergdahl. www.oliviabergdahl.se

* Veckans händelse. Jag kommer att vara i Florida och på Bahamas!

Vecka 26

* Läser: Håller på med tre böcker nu; Utslag av oro av Mark Haddon, Kvinnan som gick in i dörrar av Roddy Doyle och Kära vänner av Charlotte Ekbom. Kära vänner är aningen svårrecenserad. Det är en ungdomsbok från 2005 av en debutförfattare som är född 1971. Hon är skribent och översättare och baksidestexten lockar mig. Men det är något som stör mig. Boken handlar om Jakob och Ebba som har svårt att bara vara vänner eftersom det är starka känslor mellan dem. Sådana här meningar är tråkiga, tycker jag; "Jakob var därför inte den enda från plugget som spenderat dagen i hotellbaren, vars mustaschprydde ägare under eftermiddagen fått in mer pengar än han normalt fick på en hel kväll." Plugget? Spenderat dagen? Mustaschprydd? Jag hade nog gillat boken när jag var tonåring men nu känns den rätt fånig. Ändå vill jag veta hur det ska gå. Det är som när jag börjar titta på en film, som jag märker att jag inte tycker om, men ändå fastnar i och måste se slutet på.

* Lyssnar på: En händig man med Per Gessle. CD från 2007 med en extra bonus med fyra spår som heter En händig EP. Precis som jag hade tänkt mig tycker jag om Gessles nya. En kollega sa att den är jättedålig och låter precis som hans första skiva. Bra, tänkte jag, som tycker mycket om hans första album. Han behöver inte förnya sig, jag gillar ju det här. Och visst är det lite roligt med titlar som Pratar med min müsli och Fru Nordin?

* Veckans citat:
- Jag börjar rosta. Min brunutansol tål inte regn.
- Är du bimbobrun?
- Tycker du jag är pissegul?
- Bimbobrun, sa jag, inte Bilbobrun.

Jag trodde att min färg fick sambon att associera till Bilbo, getabocken vi hade, som kissade sig själv i pannan och därför var brun...

* Veckans händelse: På lördag flyger jag till Florida. Inte fredag, som mamma påstod. Jag hade rätt. Klockan 7 på morgonen lyfter vi från Kastrup.

Ironiskt. Årets viktigaste utomhusfestdag passade vädergudarna på att öppna skyarna. En midsommar, en sommarmiss, en typisk svensk sommar kanske? Det är synd att det inte finns någon att skylla på när det är så typiskt, när man verkligen, verkligen vill att det ska vara soligt och så spöregnar det. Alla väderprognoser hade varnat för regn, till och med regnkaos med översvämningar, men jag ville inte tro att det skulle kunna bli så dåligt. Fint väder både dagen innan och dagen efter, vad är det här? Jag tänkte att den som säger "Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder" ska jag slå på käften. Sambon modifierade det lite:  "Det finns inget dåligt väder, det finns bara för lite brännvin" så då lät jag bli att slå honom. Allt vi kunde rå över fixade vi dock till det bästa och vi hade en sjujävla midsommarfest ändå, men det var synd om värdparet som hade förberett att vi skulle klä midsommarstång, äta på en fin uteplats och andra utomhusaktiviteter. Traktorvagnen åkte vi i alla fall och trotsade regnet. Jag försökte hålla stämningen uppe och visa på hur idylliskt det ändå var och pekade ut ett rådjur, men en kompis såg inte djuret utan tittade i den riktningen och fräste "en höboll!". Ändå hade vi roligt där på flaket. När vi skulle åka från vår stuga frågade en kompis var hans tjej var någonstans, om vi hade låst in henne. "-Ja." sa jag som kom ihåg i ungefär två sekunder att hon sa att hon bara skulle gå på toa innan vi åkte och sedan gick ut ur stugan och låste två dörrar noga.

Vi fick äta inomhus, sedan var det traktorvagn igen till ladan där festen fortsatte. Vi var 17 personer som satt vid ett långbord och åt sill och nypotatis. Jag tänkte som vanligt tokvägra när det såg ut att vankas karaoke men det var playstation singstar vilket innebar att man sjunger i en mikrofon men det hörs knappt utan originalartisten hörs mer. När jag väl ville vara med och sjunga tillsammans med några andra tog dem ifrån mig micken hela tiden. Då blev jag upprörd, eftersom jag plötsligt tyckte att jag sjöng skitbra och till och med maskinen ofta bedömde mig som "ok", "good" eller "cool" och bara ibland "bad" eller "awful". Annars var det väldigt roligt och efter singstar hade vi riktigt disco. Killen som ägde grejorna tyckte det var så kul så han vägrade gå därifrån. När alla andra gick hem stannade han kvar, drog fram en soffa till stereon och låg där ensam tills han vaknade och tyckte det var kallt, fast vi hade tagit med mängder av filtar han kunde ha lagt sig under. Tyvärr spelade han mycket musik som bara han gillade (goa, trance, techno och annat jag inte förstår alls) och ibland gick alla andra ut men det bekymrade inte honom. Det såg fräckt ut utifrån med en lada som var upplyst av blacklight och stroboskop med hög musik pulserande genom natten.

Jag och sambon var hemma vid halv två på natten. Det var ganska sent ändå med tanke på att festligheterna började redan klockan tre på dagen. Som mest var vi tydligen sju personer och en hund som sov i stugan men när vi klev upp dagen efter, långt in på dagen, hade några åkt hem.

Att åka vagn efter traktor är vardagsmat för barn från landet, men jag är stadsunge (33 år) och tycker att det är så vansinnigt roligt! Vi har lånat en stor hövagn och bänkar från grannar och igår fick jag provåka. Först åkte vi till grannarna, några hundra meter bara nedför en backe och då satt jag och skramlade löst så att brösten hoppade åt olika håll, och där hämtade vi långa träbänkar och sedan åkte vi tillbaka. Detta ekipage ska användas för att frakta ungefär tjugo personer fyra kilometer till midsommarfest. Nu har det sagts att det ska bli regn och 13 grader, typiskt nog, men vi har en presenning och ska fixa filtar så det ska kunna åkas oavsett väder. Så det så! Det blir rejäl fest i Ivla/Runkarp.

Jag har fått fast anställning! Det är svårt att greppa så jag säger det igen. Jag har fått fast anställning! Och imorse ringde mamma och sa att jag vet väl om att vi ska åka till Florida nästa fredag så att jag är ledig då. Javisst, sa jag. Tänkte efter lite och kollade min livskompis filofaxen där jag noga antecknat Kastrup 7.00. På lördag. Hoppsan, hejsan. Jag som brukar planera jättejävelnoga har låtit hjärnan gå på semester redan och lagt alla reseförberedelser på mamma.

Jag har hört Katarina Mazetti några gånger under Berättarfestivalen i Ljungby de senaste dagarna. Hon är alltid hejdlöst rolig att lyssna på. Sista uppträdandet var på berättarkvällen i måndags. Hon berättade att hon blivit lite betänksam för i rummet man står i innan man går upp på scenen fanns ett blädderblock där det stod; "Beteende: nekrofili, pedofili, zoofili och dendrofili". Hon undrade om publiken gått en suspekt kurs... Sedan funderade hon vidare över vad dendrofili är och associerade till tänder. Någon i publiken upplyste om att det har med träd att göra. Jag kollade Wikipedia och där står det mycket riktigt att läsa om dendrofili; (av grek. dendron "träd" och philia "kärlek", "vänskap") yttrar sig i sexuell attraktion till träd. Jag har läst om detta tidigare men glömt bort ordet. Plötsligt fick ordet trädkramare en ny innebörd...

Nu är årets berättarfestival i Ljungby över. Det var den artonde i ordningen och jag har besökt fler evenemang än någonsin. Tidigare har jag tyckt att det är lite dyrt med 150 kronor för en föreställning, men nu orkade jag inte räkna efter så noga utan har varit på allt jag kunnat, och ser det som fortbildning. Det är många namn som kanske inte så många har hört talas om men jag tänker ändå göra en uppräkning över alla jag sett. Kanske imponerar det på någon, själv är jag åtminstone lycklig och nöjd! Alltså, jag har från fredag till tisdag lyssnat på: Solveig Ternström, Heather Forest, Margrethe Höjlund, Karin Ferry, Svend-Erik Engh, Esmeralda Moberg, Sofia Jannok, Anders Sandkvist, Theresa Amoon, Sigrid Ogland, Helen Dejke, Göran Palm, Katarina Mazetti, Ann-Carin Ånman, Eva Andersson, Meg Johnson, Marina Sundström, Saga Alexanderson, Olivia Bergdahl, Per Gustavsson, Patrik Sundin & Lizette Eklund, Sam Cannarozzi och Berättare i Väst.

Jag har skaffat mig en ny idol i Olivia Bergdahl som ska fylla 18. Hon är helt fantastisk och vann Poetry Slam-SM i år. Kolla hemsidan www.oliviabergdahl.se. Tjejen har otroligt fyndiga texter med rader som; "och nu vrålar den rösten: det gör ont! som en gatans Lena PH." Jag och ett par kompisar pratade om att vi höll på att bli beroende av berättande och ska starta en förening för tillnyktrande som ska heta Anonyma Berättare. Inatt var jag vaken vid fyratiden och komponerade en dikt (inspirerad av Olivia på något vis) men den blev så smärtsamt ärlig så jag verkligen måste vara anonym.

Igår var jag i Halmstad på femlänskonferens för gymnasiebibliotek. Det var särskilt intressant för mig att få göra studiebesök på Sturegymnasiet som faktiskt gav mig jobb för sex år sedan innan jag ens var färdigutbildad. De sa att jag kunde få ledigt när jag skulle åka till Växjö och tenta, men det sista året läste jag litteraturvetenskap, vilket betydde att jag läste hela dagarna och hade hemtentor. Tackade nej till jobbet, men var lite stolt över att jag fått det.

Vi fick lyssna på en föreläsare som heter Ola Pileroth och är informationsguru på högskolan i Borås. Synd att han inte var där när jag gick där för han lyckades göra ett komplicerat vetenskapligt ämne riktigt roligt. När jag läste på power pointen fattade jag knappt vad som menades men karln gjorde det alltså begripligt och dessutom kul! Jag tyckte till råga på allt att han var lik Felix Herngren och då blev det ännu roligare. Tänk Papi Raul som föreläsare... Tyvärr var jag och kollegan tvungna att åka ganska tidigt, men vi hann vara med och äta lyxig lunch på Grand. Åkte med kollegan hem till henne. Tittade på när de flyttade kor, vilket blev lite dramatiskt eftersom en kossa fick frispel och plötsligt hoppade rakt över ett staket. Åkte med henne och dottern in till stan och gick på en berättarfest där jag lyssnade på Olivia (för andra gången), Anders Sandkvist och Katarina Mazetti.

Det är tröttsamt att vara överkulturell. Den här helgen är jag helt vansinnigt aktiv besökare på Berättarfestivalen. Jag vill stödja dem och det gäller att passa på att göra så mycket roligt som möjligt de här dagarna varje år. Det är den 18:de festivalen och jag hoppas verkligen att den går runt och att arrangörerna orkar fortsätta.

I fredags åkte vi med personalen till Möckelsnäs och hade utvärdering av läsåret. Möckelsnäs är ett väldigt vackert ställe med en fantastisk hög gul byggnad med utsikt över sjön Möckeln. Jag har bara fikat där tidigare, eftersom jag tyckt att det verkar för dyrt att äta, men nu har jag kollat priserna och det var inte så farligt. Någon som vill åka och äta middag med mig på Möckelsnäs? Det var bara en sak som var otrevlig, en oerfaren servitris. Vi skulle äta klockan tolv och när jag och fyra andra kom in i matsalen ett par minuter över, var det helt fullt. Personalen envisades med att de minsann hade räknat att  vi skulle få plats 145 personer där inne. Sura tjejen sa åt oss "Ni får dela på er, det finns en plats där!". Vi bedömde det som omöjligt att få en stol att räcka till fem personer hur mycket vi än delade oss och lyckades till sist tjata oss till att få sitta utomhus. Någon frågade vad det var för mat och surtjejen svarade "det var nån kotlett tror jag". Sedan tyckte hon det var hemskt besvärligt med en man som inte ville ha kött och undrade om han hade bokat i förväg och påpekade att det var MYCKET begränsat antal vegportioner. För övrigt är personalen utmärkt trevlig och serviceinriktad så jag fattar inte vad det där är för en galenpanna de släppt in.

Efter lunchen åkte vi till Råshult och tittade på Linnés uppväxtgård. Där lessnade vi snart på guiden som var ointressant och när hon sa att de som ville kunde följa med tillbaka och titta på en trädgård var vi fem stycken som valde att avvika och själva gå runt på ängarna. Vi höll på att gå lite vilse och tyckte att guiden kunde ha talat om hur vi skulle gå.

När jag kom hem följde jag med en kompis som var specialinbjuden gäst på ett boksläpp av sagofarbrorn Per Gustavsson på Berättarfestivalen. Sedan gick vi och tittade på studenterna som var i Järnvägsparken innan de åkte till Halmstad på bal. Och sedan var vi på invigning av festivalen. Den visade sig vara tre timmar lång och som tur var så var det en halvtimmes paus så jag hann springa och köpa kakor och läsk.

Igår var jag och lyssnade på berättelser på stan. Det är gratis och kul att sitta mitt på torget och lyssna på olika fascinerande människor. Sedan skulle jag åka veteranbil till en gård, lyssna på en berättare och åka båt hem. När jag kom till hembygdsparken där både bilar och båt skulle starta hade de redan kört. Jag var där före tolv, jag vet det. Besviken ringde jag till Sagomuseet och sa att jag missat bilen. "Vad ska vi göra åt det?" sa stressade människan på museet. Då blev jag lite sur och tyckte att de ju kunde försöka fixa någon som kunde köra dit mig eftersom jag faktiskt varit där före utsatt tid. Det fanns ingen som kunde köra så då cyklade jag och var framme långt före både bilar och båt. Det tog bara tjugo minuter att cykla så det var ingen fara, men själva gerjen var ju att jag ville åka veteranbil. Jag skulle alltså ha åkt båt hem men då åkte jag bil och jättesnälla chauffören skjutsade tillbaka mig sedan så jag kunde hämta min cykel. Det är lite si och så med organiserandet. Han berättade att de fått veta att de skulle vara med och köra genom att han råkade läsa det i tidningen en vecka innan! Då blev det panik i veteranbilsklubben och snabbt fick de samla ihop fyra bilar som var åkfärdiga. Det var inte helt enkelt för många av bilarna ligger nedplockade. När jag kom tillbaka till stan cyklade jag direkt till museet och tiggde till mig en biljett till ett annat evenemang. Det var ju tur att det var jag, som bor i stan och kunde cykla ut, hade det varit någon utifrån hade det varit mycket mer svårfixat. Phu. Efter detta äventyr var jag helt slut och kollapsade i soffan ett par timmar innan jag gick ut med en kompis och hennes kompis. Egentligen var vi jättetrötta men eftersom hon är ensam hemma denna helg ville vi passa på att gå ut utan grabbarna. Det var kul, fast jag hade hoppats på att se några roliga berättarmänniskor ute men det gjorde jag inte. I stället satte jag mig glatt vid ett reserverat bord och pratade med de trevliga golfkillarna från Ingelstad där. Och kom hem vid tretiden. Blev bjuden på efterfest av en gammal kollega till sambon till någon av hans kompisar, men tackade nej, för min kompis tyckte det var dags att åka hem. Annars hade det kanske varit kul, det är inte ofta jag hamnar på efterfest nu för tiden.

Vecka 25

* Läser: Utslag av oro av Mark Haddon. Jag tyckte att debuten Den besynnerliga händelsen med hunden om natten var bra men inte fullt så fantastisk som det  verkade i alla recensioner jag sett. Därmed har jag inte för höga förväntningar på denna. Fast nyfiken är jag eftersom en kollega sa att det är en sådan bok som man inte vill lägga ifrån sig. Bra förutsättningar och än så länge är jag road av alla förvecklingar och absurda händelser.

George tror att han har cancer och funderar på att ta livet av sig. Hans fru Jean är otrogen med en före detta kollega till George. Deras dotter Katie ska gifta sig med Ray, som ingen i familjen gillar. Deras son Jamie vill inte gå på bröllopet och än mindre ta med sig sin pojkvän. Detta låter ju mest sorgligt men är faktiskt hejdlöst komiskt.

* Lyssnar på: N.B. med Natasha Bedingfield. CD från 2007. Jag har inte fastnat lika mycket för denna som för debuten från 2005 med fantastiska låten Unwritten, som för övrigt är med även på den här skivan. Men rösten är densamma, ibland lite hes, ofta ljus, alltid själfull och speciell. Det är kul att Natasha gör sin egen grej och kastar sig mellan olika stilar, fast jag tycker bäst om de lugnare låtarna. Det verkar ha hänt mycket i Natashas liv de senaste åren. Hon har gått från den frustrerade tjejen som trivdes som single och nu är det I wanna have your babies. Det är bara att tacka och ta emot att hon fortfarande kan skriva bra texter fast hon nu verkar mer tillfreds med sitt privatliv.

* Veckans citat: Chokolade skaber faste former og holder på dem.

Ur en liten broschyr från en dansk chokladfabrik.

* Veckans händelse: Midsommar! Kan firas i Runkarp, ditfraktad med traktorvagn, på ett loft med många glada människor. Till exempel.

Idag var jag i kyrkan med studenterna på avslutning. Det är kul att vi har så många duktiga esteter som sjunger vackert för oss. Matilda med vad jag tror jag tycker är skolans bästa röst gick ut ettan så henne har vi kvar ett par år till. Hon var solist på Uno Svenningssons Vågorna. En tjej som jag inte vet vem det är sjöng Natasha Bedingfields Unwritten helt fantastiskt och en kille, som jag inte heller vet namnet på, har haft som projektarbete att komponera egen musik. Skolprästen och rektorn talade stämningsfullt och så fick vi sjunga Den blomstertid nu kommer och En vänlig grönskas rika dräkt och tjejen som satt bredvid mig kunde sjunga och jag tyckte det lät riktigt fint när jag sjöng också.

Efter kyrkan gick jag och klippte mig. Det hade ju varit fint att få det gjort före studenten, men jag har inte kommit mig för. Jag har haft min nya blåvitrandiga klänning både igår och idag och varit uppklädd till studenten, det får räcka så. Min frisör kom med ett så märkligt förslag så jag visste inte vad jag skulle säga. Han erbjöd mig att åka med honom till Ryssby på välgörenhetskonsert. Han är med i Rotary som arrangerar och delar ut reklam, men jag visste inte att han raggade publik så desperat så han själv vill köra ut folk till byarna där dessa konserter ofta är förlagda. Kanske åker jag med, ska faktiskt fundera på det. Vill bara förtydliga här att min frisör är över femtio år och gift och har sambon som kund också. Inget flörtande utan ren välgörenhet alltså.

Jag hade lite tid mellan kyrkan och klippningen och ringde en kompis medan jag väntade. Jag märkte plötsligt att jag satt på en bänk utanför fiket Roddys och talade om för kompisen att det var ju inte där jag tänkt klippa mig och att jag var på fel gata. Det finns några vägar som jag alltid blandar ihop: det är Kungsgatan och Föreningsgatan inne i centrum och så är det Liatorpsvägen och Vislandavägen, alltså två av stans utfarter som ligger parallellt, och jag vet inte hur många gånger jag gått/cyklat/kört fel...

Det här är helt galet! Jag vet inte när jag har semester! Det är ju bra att veta på avslutningen om man ska jobba måndagen efter. Jag hade hoppats på att vara ledig 16/6-13/8 men så länge har ju ingen semester. Jag brukar få vara ledig länge men då hänger det ihop med arbetslöshet och AF vill nog inte så gärna betala A-kassa över sommaren längre. Nu ska jag avsluta en anställning sista juni och börja en ny första juli. Detta mitt jobb är det enda jag vill ha, så jag kan liksom inte bråka om den lilla detaljen semester och säga att jag vill att den nya anställningen ska börja i slutet av augusti, eftersom jag inte vill riskera att bli lovad jobb och sedan förbigången igen. Nu vill jag börja min nya anställning med semester, särskilt de två första veckorna då jag tänker befinna mig i Florida och Bahamas. Alldeles nyligen fick jag veta att min nya anställning inte blir en uppehållstjänst med inbyggt sommarlov, som jag trodde det skulle bli. Så nu håller jag på att räkna dagar jag kan vara ledig. Jag kunde inte med att antasta rektorn idag och fråga när jag har semester. Paradoxalt att först tjata skiten ur sig för att få ett jobb och sedan inte vilja gå dit... En kompis tyckte att jag borde bli förhandlare med tanke på att jag får vara kvar på anställning nummer 26. Jag vet inte vem jag skulle förhandla för, känner mig riktigt dålig på att förhandla, men bra på att vara envis på mitt eget lilla vis. Jag kanske har någon slags talang att tjata mig till saker? Efter att mamma (hon är ännu tjatigare) sa åt mig att ringa högskolan i Borås lyckades jag tjata mig in på bibliotekarielinjen, fast jag var reserv 25, tror jag det var, till 90 platser.

Jag är den enda jag vet som emigrerat och försvunnit ur svenska papper så att jag var tvungen att besöka skattekontoret och fylla i nya blanketter att jag flyttat tillbaka, fast jag bara var isländsk medborgare i ett halvår. Och ännu ett exempel på att min familj försvinner. Pappa håller efter ett år fortfarande på och kämpar för att få lön för femtio timmars övertid och senast han var på ett kontor och frågade vad de håller på med visade det sig att hans personnummer stod på en kollega och att han inte längre fanns med i deras data.

Jag är i en period av sommarglädjefnatt vilket medför bieffekten att jag knappt kan sova. Det är ljust och varmt och jag är så pigg, så pigg. Igår cyklade sambon till stugan och sedan åkte jag och hämtade honom. Vi lämnade kvar cykeln där och åkte och lade i en liten båt i Bolmen. Tog en ytterst kort roddtur eftersom jag hörde åska på avstånd och inte alls hade någon lust att vara ute på sjön om det skulle blixtra. Vi hann i land precis innan det kom ett skyfall, men jag tror aldrig det var några blixtar. Jag är väldigt åskrädd och var inte alls grinig som sambon tyckte. Bara saklig och realistisk som jag brukar. Idag åkte vi till stugan och badade i dammen. Sedan körde jag hem och lämnade kvar sambon där över natten. Han kan cykla till jobbet imorgon. Det är så konstigt med honom, han brukar aldrig cykla till jobbet, men om han sover i stugan som ligger nästan två mil från stan så är det plötsligt okej. Jag fattar ingenting.

Jag ska försöka utveckla mitt resonemang om dyslexi från tidigare inlägg. Jag trodde att det var självklart numera att man inte är dum för att man är dyslektisk och att man inte behöver påpeka det hela tiden. Därav lite trött på att få höra det så fort dyslexi nämns. Om någon nu inte vet detta så är det klart att det är på sin plats att tala om det. Alltså, jag beundrar dem med dyslexi som ändå lyckas gå långa utbildningar där man måste kunna läsa och skriva. Jag tror alltså inte att de är dumma utan tvärtom ju! Och dessutom väldigt ambitiösa om de orkar med sådant som tar en massa mer tid, kraft och ansträngning än för dem som har lätt för att skriva. Men dyslektiker är inte alltid smarta, och inte människor med andra handikapp heller.

Jag och en kompis skrattade gott när vi gick förbi en av fyllebänkarna vid Järnvägsparken och såg att någon karvat in patybenken på den. Undrar om det är någon som varit jättefull som gjort det eller om det är en som inte kan stava, eller en kombination. Jag blir lite trött på att höra att man inte behöver vara dum i huvudet för att man är dyslektiker. Nej, det behöver man inte, men det kan mycket väl hända att man är det.

Det är tråkigt att Povel Ramel har dött. Ändå får man väl säga att han nog har hunnit med det mesta man kan begära av en entertainer. Han blev faktiskt 85 år och det är gammalt. Det första jag tänker på som han gjort är Far, jag kan inte få upp min kokosnöt. Minns när jag såg den på TV första gången och tyckte det var skitroligt med raden "Minns du flygeln far? Glöm bort den är du rar!".

I fredags hade treorna satt upp åretslistor på skolan. En kollega sa att jag var med där och tydligen var lik en elev. Tyvärr mindes hon inte vem det var och jag fick aldrig se de där listorna. Så provocerande! Nu vill ju jag veta vem jag skulle vara lik på skolan. Är det någon som sett listan som kan upplysa mig? Listorna påstods vara godkända av rektorerna men hade ändå blivit nedtagna när jag kom till jobbet. Undrar om det är en elev som ser ut som en bibliotekarie eller om det är jag som ser ut som en elev? Hoppas att det är någon som ser trevlig ut, och att hon inte blev ledsen för påståendet.

Sambon blev bekymrad när jag sa att det är tråkigt i stugan och att jag inte har något att göra där. Jag ville inte sova där inatt. Men vi åkte ut på dagen och hade riktigt trevligt. Eftersom det var ungefär 30 grader varmt orkade faktiskt inte sambon snickra och pyssla särskilt mycket utan vi låg och plaskade runt i dammen i flera timmar. Det är faktiskt riktigt roligt att simma runt på luftmadrass och rensa ogräs. Och så har vi spelat boule.

Vecka 24

* Läser: Varulvsvalsen av Sigge Eklund. Det här gör ont i hjärtat från första sidan. Rebecka har blivit tillsammans med Hannes igen. Det betyder att hon efter fyra års nykterhet har börjat knarka igen. Trots att hon har ett bra liv med sin tvåårige son och är i början på en ny utbildning hon länge velat gå. Förtvivlan slår ned i hennes anhöriga som försöker få in henne på avgiftning. Jag brukar inte tycka om böcker med korta meningar, men här fungerar det. Det enda jag har att invända efter femtio sidor är att det är svårt att veta vem som säger vad när det inte är några som helst samtalsmarkörer.

* Lyssnar på: Per Gessle weekend på Radio Rix FM. Jag vet inte om Gessles nya skiva har kommit ut än, men ska köpa den. Det vet jag. Det gör jag alltid. Jag tycker inte att han har någon särskilt bra sångröst, men som han säger själv, på något sätt förknippar man honom med sommar. Jag tycker om allt han gjort, särskilt på svenska med Gyllene Tider. Hoppas att nya skivan blir något liknande. Låten En händig man är väl sådär. Men jag är rätt säker på att skivan är bra. Jag gillar ju hans enkla sätt att sno melodier och tralla lite dumt ibland.

* Veckans citat:
- Ostindiefararen kommer hem till Göteborg imorgon.
- Vad roligt.
- Det ska vara som ett karnevalsområde i frihamnen och de räknar med 200 000 pers.
- Vad roligt!
- Det kommer att vara hur mycket folk som helst och man kommer inte att kunna se någonting.
- VAD ROLIGT!
 
Sambon har nog lite svårt att fatta hur kul jag tycker det är att gå på festival och vi åkte inte till Göteborg. Ingen av oss ville sitta flera timmar i bil när det var 30 grader varmt.

* Veckans händelse: Våra studenter springer ut från Sunnerbogymnasiet på onsdag klockan 16.30. Då står jag i ett fönster i klassrummet ovanför entrén och tittar på.

Sedan har vi berättarfestival 15-19 juni.

Igår var jag knappt hemma så jag hann inte blogga. Får väl se hur ofta jag kommer att skriva i sommar. Jag vill gärna vara uppkopplad varje dag, men det lär blir omöjligt.

Igår var en fantastiskt fin och framför allt varm dag. Jag åkte med väninnan till Värnamo och vi blev båda väldigt lyckliga av att få sitta vid ån och luncha. Jag kände mig nästan nyttig med mina kycklingwraps som gjorde mig så mätt så jag inte ens orkade äta glass efteråt. Nu har jag missat våfflor och glass flera dagar i rad så jag håller på att samla ihop mig för något riktigt stort. Jag köpte förresten en väldigt figursmickrande klänning och det var nog första gången jag köpt ett plagg med halterneck, för det brukar jag inte tycka passar mig. Trend house har alltid fina kläder och trevlig personal och tjejen i kassan visade mig tricket att tvinna snöret två varv innan man knyter det runt midjan. Kanske studentklänning och definitivt till midsommar, blåvitrandig viscose. Ja, jag är hopplös med mina blå ränder, det är en bibliotekariesjuka, man måste ha minst en randig tröja! Köpte också en rutig skjorta till sambon, men han har inte provat den än så jag vet inte om den blir godkänd. Jag har varit lite less på rutiga skjortor för under hela min uppväxt har mina föräldrar fört ett krig om pappas rutiga flanellskjortor. En gång blev mamma så trött på en gammal urtvättad skjorta så hon rev sönder den, när pappa hade den på sig. Det var så skrämmande så min bror började gråta. Jag antar att det är så länge sedan så jag kanske inte ens var född, men jag tycker att det säger en del om hur provocerande det kan vara med rutigt. Men nu har jag börjat se en massa killar som är fina i sina rutiga skjortor så det är dags att ge dem (skjortorna) en chans igen.

Igår kväll var jag och KK (Kultur-Karin) på stadsvandring. Meningen var att vi skulle börja med att gå till kyrkan men där hade de körövning så vi fick stå utanför, medan guiden berättade. Det såg nog ganska lustigt ut när vår grupp på tio personer gick runt stan. Jag vinkade till flera jag kände under promenaden och de undrade säkert vad jag pysslade med. Det är kul att turista i sin hemstad! Jag har gått en intressant jubileumsvandring (så jag antar att det var 550-årsjubileet 1996) i Hedemora när jag hade en långväga kompis på besök. Det är bra att ha med någon utifrån för annars blir hemmaturistande sällan av. Fast nu har jag ju nyligen turistat i Ljungby och i sommar ska jag och KK turista i Dalarna. Hon har aldrig varit i Dalarna så då måste jag ju visa upp det bästa vi har. Hm, Lappens gatukök, tycker jag. Javisst, ja, huvudattraktionen är Dalhalla, det var det vi bestämde först. Där har jag inte varit så det ska bli jättetrevligt! De kanske har glass där...

Det kommer ju aldrig att bli syttendemajstämning när Sverige ska fira nationaldag, men det är trevligt med en ledig dag. Det mysigaste var egentligen att ha en tisdagkväll som man kunde leka fredag med. Vi var hos vänner och grillade och sedan åkte vi och sov över i stugan. Idag har det varit nästan trettio grader varmt och vi gick en långpromenad som tar drygt en timme, varpå jag var jättesvettig. Sambon byggde ett bord, jag låg och läste på bryggan och sedan grillade vi igen och satt ute och åt vår fläskfilé med hemgjord tzatsiki, som vi lyckats riktigt bra med på turkisk yogurt. Jag hade hoppats på att starta en tradition med att äta våfflor på nationaldagen, men när vi körde förbi hembygdsparken med fiket på vägen hem var jag fortfarande mätt. Vilken missberäkning! Hm, det betyder att jag tjänat in mer glass i Värnamo i morgon!

Jag pratade med en lärare från Glimåkra på fikat. Minns inte riktigt sammanhanget, men han berättade att han känner en författare som heter Lennart Göth. Denne Lennart hade skickat in sitt romanmanus till Bonniers och det kom inte tillbaka. Först trodde jag att han menade att de slarvat bort det, men det var så att de ringde och sa att de ville publicera! Nu har han skrivit fyra romaner och dessutom läromedel. Han är lärare i samhällskunskap. Jag tycker att det är SÅ häftigt! Den här läraren som är hos oss, som känner Lennart, sa att han brukar sitta bland sina rörmokar- och elektrikerkompisar och säga att han inte kan något. Och så har han fått flera romaner publicerade av Bonniers och aldrig blivit refuserad! Ödmjukhet. Kolla http://www.lennartgoth.se. Coolt bara det förresten, undrar hur många felsök på "goth" han får...

Ibland hittar jag på nya ord som häromdagen när jag trasslade in mig i ett samtal med sambon och sa något om en fejkattrapp. Vad är det? Blir det en riktig pryl då? Det blir stundom underhållande när han pedagogiskt försöker förklara tekniska saker för mig, som igår när vi körde hem från stugan och han hade mekat med bilen innan och funderade på om det var något med en liten hylsa som skramlade. "Nej, det tror inte jag... äsch, jag har ingen aning." Varför pratar han med mig om bilar? Jag kommer aldrig att fatta det! Jag vägrar att lära mig något som helst om V6-motorer och hästkrafter förutom det som liksom fastnar ofrivilligt, och det är min själ inte mycket med tanke på alla märkliga termer han har sagt till mig på elva år. Jag har ju för länge sedan slutat att prata böcker med honom eftersom ungefär det enda han läser är Biltemakatalogen, så varför tror han att jag ska förstå något tekniskt? Jag är humanist! Man kan undra varför han följde med mig och turistade i Ljungby i lördags när jag inte följde med honom på elmiaskogsmässan i fredags. Jag tror att det är för att jag är envis och han är snäll, samt att jag inte vet hur många gånger jag åkt till stugan fast jag inte vill. Och att vi gjorde en del saker som båda tyckte var trevligt i lördags, som att titta på en bastuflotte. Jag badade förresten i dammen igår utan att ha badat bastu först, eller badade och badade, jag var i alla fall i vatten upp till halsen och kastade mig sedan snabbt upp igen.

Dagens konsert var Vattenmusikalen H2O (Kan inte skriva vattenmolekylen rätt) med gymnasiesärskolan och musikestettvåorna. Jag såg tyvärr bara de sista fem minuterna med Havet är djupt och Sailing. Det var kul. De hade jobbat med scenografin och körde runt två killar i rullstolar med segel på.

Vecka 23

* Läser: Expert på att rodna av Katarina von Bredow. Detta är den tredje boken jag läser av von Bredow, som har skrivit en mängd ungdomsböcker. Hon är väldigt bra på att beskriva hur tonårstjejer tänker. Natalie går i åttan och när hennes mamma ska flytta ihop med sin nya pojkvän måste hon såklart följa med. Man har inte så mycket val när man är 14 år. Hennes pappa är död så han är varken något alternativ eller problem. Natalie är inte överförtjust i att flytta ut på landet och börja i en ny skola, tänk att inte få träffa kompisen Maja varje dag, som det alltid har varit. Fast det är inte bara dåligt att flytta, hon får en ny "bror", Jerker, som är spännande och snygg.

* Lyssnar på: Kasino med Pontus & amerikanerna. CD från 1998. Ibland får jag låten God morgon Columbus eller Min bror och jag  från deras andra skiva på hjärnan. Tyvärr har jag bara dem på kassett och bandspelare har jag bara i stugan så nu får jag nöja mig med att lyssna på den här som jag har på CD. De låter ungefär likadant som på tidigare skivor men jag var väl kanske lite mer hänförd när jag var yngre och lärde mig texter utantill. Fast Huset som vi byggt minns jag. Den spelades nog på radio som singel.

* Veckans citat:
-Vet du ett ord på värmländska med fyra Ö?
-Nej.
-Ölöppnare...

Sagt av en kille som pratade östgötska så jag blev glad och så pratade jag dalmål så han blev glad och så presenterade han en tjejkompis som pratade värmländska så jag blev glad igen.

* Veckans händelse: Nationaldagen på onsdag. Ledig dag mitt i veckan. Jag har inget planerat men skulle kunna tänka mig att åka till Sundet och äta våfflor, eller gå till hembygdsparken i Ljungby och äta våfflor. Jag tror jag ska starta en ny tradition och äta våfflor på nationaldagen!

Det är kul med dialekter. Jag tänkte på det under rallyhelgen när jag träffade folk från olika ställen. Männen som var från Sandviken pratade fint. Jag blev lite hemmig, för det är likt dalmål, och jag tyckte faktiskt om sättet en sa "furt" i stället för "fult" på. När jag pratade med några från LInköping blev jag också nostalgisk eftersom östgötskan ligger djupt inbäddad i mig som arv. Med båda föräldrarna från Norrköping (Skärblacka och Åby) och mycket släkt där tycker jag att det är så skönt att få höra riktig östgötska ibland. Pratade också med några ljungbybor som tyckte jag var konstig som bott här i åtta år och ännu inte pratar småländska. Det kommer jag ju aldrig att göra, men jag hör mig själv säga konstiga saker ibland som jag inte vet om det är småländska eller något annat. Till exempel säger jag "alltså så" när jag vill ge extra eftertryck efter ett påstående. Vet inte var det kommer ifrån men det ser helt galet ut i skrift. Sedan märker jag att jag ställer frågor i påståendeform och det missuppfattas ofta så jag har börjat säga, eller? efter. Har hört att sambon gör likadant, men han har engelskt påbrå att skylla på så det är nog som en tag, isn´t it? Själv pratar jag snabbt och blir stressad när jag tycker att någon pratar för sakta och trots att jag vet att det är oartigt brukar jag tala om för dem vad de ska säga. Tror det är lite samma sak med mina påstående frågor, jag har inte tid att formulera frågor och vänta på svar så jag säger svaren jag vill ha med ett frågetecken efter.

Sambon har köpt en ny mobil. En skrämmande komplicerad sak. Jag hoppas det dröjer innan jag tvingas byta ut min gamla kära Nokia 3310 som jag behärskar. Sambon är den mest tekniska människa jag vet, men han höll på i timtal med att försöka hitta svarsknappen! Han kunde snabbt ta kort, surfa på internet, lysa med ficklampa och spela upp musik. Vad fan?! Vad är det med mobiler nu för tiden? Det jag vill göra är att kunna skicka sms, ringa och svara, men det verkar vara underordnat nu.

Igår var jag så glad så jag gick ut och tokshoppade lite och för mig som är väldigt sparsam innebar det att jag fyndade på tjusiga Classic som kursat. Nu är jag förvånad och stolt ägare till en kjol från Imitz, en topp från Hunkydory och ett par jeans från Gant, som jag aldrig skulle köpa till fullpris. När jag får 70-90% rabatt är det däremot så gott som måsteköp trots att jag kommer att få pussla för att få in allt i garderober. Sedan handlade jag upp sista presentchecken jag hade på Systemet och bilhandlade på ICA. Alltså egentligen inte sådär jätteöverdådigt men det kändes lyxigt. Sambon åkte ensam till Elmia skogsmässan utanför Jönköping för han ville inte köra tre mil extra för att jag skulle få gå på A6-center så då ville inte jag följa med.

Igår kväll var vi ute och åt gott på Charlie´s och sedan gick vi till Harrys och Stengrottan. I väntan på att få komma in på toan satt jag och gegglade med mitt läppglans lite lagom sofistikerat kändes det som och ut därifrån kom Roland i hålan (gubbe med halvofficiell mekverkstad i källaren) och frågade vad jag gjorde. Jag sa att jag gjorde mig snygg och han svarade att jag redan är snygg. Sambon gav mig några oönskade minnesbilder och förklaring till varför han tröttnade på mig och gick hem tidigare förra lördagen, för då hade jag tydligen stått och pratat med Roland. Hm, jo, det gjorde jag väl, undrar om han mindes det? Och sedan frågar jag mig varför alla konstiga kufar ska prata med mig jämt. Ibland kan det kanske vara för att jag pratar med dem... Jaha, jaha, och när ska jag lära mig något av detta?

Idag har vi turistat i Ljungby. Med en dåres envishet släpade jag med stackars sambon för att vi skulle få sex underskrifter och vara med i en tävling. Om man ville kunde man fixa sex olika ställen bara på Gamla Torg men sambon panikade när jag höll på att tjata in honom i en vävstuga, så då fick vi åka till några andra ställen och vi har faktiskt hunnit med tio olika turistmål. Sedan har vi grillat och ätit utomhus. Jag har fått ett konstigt sår på läppen och ettt knottbett vid ögat så jag ser lite misshandlad ut, men är så glad så jag undrar hur länge jag ska behöva ta sömntabletter mot det. "Det finns ju inget mellanläge på dej!" säger sambon...

Nu låter det som att jag har dött men det är nästan tvärtom, jag börjar ett nytt liv. Väldigt ofta gör jag det. Nu ska här bli ordning och reda och jag får PLANERA, hurra! Jag har fått en anställning på fyra år! Det tycker jag är på tiden, det blir min 26:te anställning inom Ljungby kommun. Världens konstigaste karriär, men det spelar ingen roll för jag är där jag vill vara. Fina, trevliga biblioteket på Sunnerbogymnasiet. Idag var det förresten ett par tjejer som frågade om de fick ta kort på oss till årsboken, hihi.

Jag är så glad så jag får ont i huvudet nästan. Det är ett halvårs nervositet som håller på att släppa. Puh. Jag minns sommaren -96 när jag var och hälsade på en kompis från Litauen som var au pair i en familj i Nykil utanför Linköping. Vi hade gått i samma klass på folkhögskolan i Malung innan. Vi valde att gå ut i Linköping samma dag som studenterna firade så det var mycket folk ute på stan. Jag och en annan tjej gick runt på gatorna och demonstrerade "bostad, jobb, kille, sprit", saker vi ville ha, liksom. Det kändes ganska drygt att vara singel och arbetslös och bo hemma hos mamma och pappa. Den där kvällen slutade med att vi hoppade in i en bil och åkte med några vilt främmande grabbar som frågade om vi ville med på efterfest. Sov på ett köksgolv den natten och dagen efter skulle vi tillbaka till Nykil som ligger mitt ute i ingenting. Jag höll på att skämmas ihjäl när vi blev tvungna att ringa vår kompis och sedan fick vi åka buss en bit och så kom mamman i familjen och hämtade oss. Hon bad om ursäkt för att hon var sen! Nå, i alla fall, elva år senare och nu har jag äntligen kommit fram dit jag vill! Bostad: 2 1/2 lägenhet och en stuga, Jobb: JA!, Kille: Ja, en fästman som jag kanske skulle ta och gifta mig med snart, Sprit: Jodå, jag har alla möjliga söta likörer i barskåpet.

Jag vet inte vad det är med Ljungby och sport. En kompis hade en teori om att stan är indelad i två läger, de som är kulturella och de som är sportintresserade. Ibland möts de, men inte ofta. Jag är lite förundrad över män som har namn efter platser och idrottsklubbar, här finns Kånna, Taif, Guddarparn... Varför det? Jag kan inte kalla människor för sådana saker. Jag är inte van vid det här namnfenomenet, är det vanligt? Tur att ingen fick för sig att kalla mig FK (frisksportarklubben...) Wasa volley när jag var med där. Tycker förresten det är fånigt med smeknamn på vuxna människor. Ni som vill kalla mig Ylvis, låt bli med det! Det ledsnade jag på redan på högstadiet.