Min surrealistiska mormor
Jag har varit och hälsat på min mormor som är väldigt virrig nu, stackaren. Det gäller att man inte har identitetsproblem när man träffar henne för hon blandar ihop allt och alla. Så här kan ett samtal se ut: Jag: titta, här är ett kort på mig. Mormor: Vad heter hon nu igen? Jag: Ylva, det är ju jag! Mormor: Nej, jag kommer inte ihåg, vi låter det vara tills imorgon.
Kommentarer
Postat av: Karin
Virriga mormödrar ja.. men ur virrigheten kan det komma riktigt klockrena kommentarer. Min gulliga mormor var ett tag fast i gränslandet dåtid-nutid och pratade väldigt mycket om en kvinna som hon umgåtts med när hon var ung. Efter ett tag var jag tvungen att be mormor beskriva kvinnan, eftersom jag inte visste vem det var hon pratade om. Hur ser hon ut mormor? "Ser ut? Tja.. hon ser väl ut som hon gör!" Heja mormor!
Trackback
