Om att säga som det är
Jag har ett socialt handikapp; jag säger saker rätt ut, som vanliga, lite smidiga människor inte pratar om. Om nån frågar mig nånting så är det svårt att inte svara som det är, även om det är nån jag inte känner som frågar för att vara artig. Min stackars frisör visste nog inte riktigt vad han skulle säga efter att ha frågat mig om nåt så harmlöst som julledighet och hur lång den blir. Eftersom min anställning går ut sista december vet jag inte. Jag hade kunnat säga att nästa termin börjar den nionde januari, men sån är ju nu inte jag så jag började berätta om att jag inte finns med i nästa års budget. I och för sig är frisören bra på att snacka, men han har verkligen inte med det här att göra. Jag försöker hindra mig själv från att säga personliga saker, men det går ganska dåligt.
Igår såg jag det äckligaste jag sett på länge på TV, apropå att överskrida gränser. De visade ett klipp från SM i lavemang från -93 när TV3 var nystartat. Helt sjukt!
Igår såg jag det äckligaste jag sett på länge på TV, apropå att överskrida gränser. De visade ett klipp från SM i lavemang från -93 när TV3 var nystartat. Helt sjukt!
Kommentarer
Postat av: Maria
Fast NÅGRA spärrar har du allt. Jag kommer ihåg Alvestamannen och hans överinformativa utlägg... blåsor i händerna... *brrr* Det var mer än vad jag ville veta iaf...
Trackback