yfronten

Jag mår halvrisigt. Bokstavligt. Har ont i högra örat och ser suddigt på vänstra ögat. Om det inte går över snart tänker jag bli hypokondrisk och tro att det är hjärntumör. Än så länge tror jag bara att jag är förkyld som jag brukar bli till hösten när jag utsätts för vädersvängningar och en massa virus- och bacillbärande människor.

Har dåligt samvete både för att jag gör och för att jag inte gör saker. Det brukar inte bekomma mig så mycket att sambon grejar och snickrar jämt för det är liksom det han gör, men nu märks det så väldigt väl att jag inte hjälper till så mycket med nya lägenheten. Det är inte för att jag tycker det är karlgöra att bygga utan för att jag tycker att jag är värdelös och oupplärbar. Min bror, som är språklärare, har förresten imponerat på mig i sommar genom att bygga en trappa. Han sa att de förbryllade på bygghandeln när han inte visste vad de skulle ha för brädor utan tog hand om barnen medan hans fru som är arkitekt talade om vad de ville. Kul! Så det går bara man vill, (för vem?...) antar jag, och jag vill inte. Därför försöker jag att vara lite kökslig för omväxlings skull. Nu experimenterar jag med ett recept jag hittat på päronsmulpaj och har tagit äpplen i stället. Den stora nyheten för mig i pajen är flytande smör- och rapsolja. Om fem minuter är det klart!

Det har kommit roliga program till vår skola, som media, estet och mode. Kul med nya elever som är lite annorlunda mot de som går de teoretiska programmen vi haft sedan tidigare. Jag har lite svårt att inte stirra på tjejerna som målat sig vita i ansiktena och har toksvart spretigt hår och jag tycker att de är modiga.