yfronten

Förra veckan undrade jag vad man ska ha barn till och det undrar jag fortfarande. Jag har träffat en väldans massa ungar nu när jag varit borta. De kan vara hur roliga som helst, så länge jag slipper ha hand om dem. Först tittade jag på en väninnas tremånadstjej. Ovanligt lugn och snäll. Liten var hon också tycker jag som jämför med mina brorsöner som vägde mer när de föddes än hon gör nu. Sedan träffade vi dessa brorsöner, tre år och tio månader gamla. Den lille var fantastiskt nöjd och bra på att roa sig själv. Han kröp runt och upptäckte saker på egen hand, medan treåringen ska lekas med hela tiden. När han inte får tillräckligt med uppmärksamhet springer han runt och sjunger "häng med på party, slit dig och kom loss" eller säger osammanhängande saker som "de skrattar när jag skriker och gör roliga miner". Underhållande men krävande. Sedan kom en moster med sina två yngsta barn som i och för sig är rätt stora nu. På hemvägen hälsade vi på en kompis som hade besök av sin systers fyrabarnsfamilj. Oj! En rolig grej som brorsans unge gjorde; han skulle hjälpa mamma att duka och hon sa att han skulle ta i foten på vinglasen så att de inte blir så smutsiga. Då försökte han balansera ett glas på sin lilla fot.