yfronten

Det är många som tror att jag är intelligent. Det tror inte jag. Vad är intelligens? Jag funderar mycket men kommer väldigt sällan fram till några bra lösningar på problem. Jag tror att jag är ganska normalbegåvad. Är det någon som är klurig här så är det sambon som fixar allt praktiskt. Jag är teoretisk och då blir det ju inte så mycket gjort. Det beror såklart på vem man jämför sig med och eftersom jag känner en massa smarta människor brukar jag inte känna mig så superfiffig själv. Å andra sidan är det påfrestande att umgås med människor som är tröga, jag blir till exempel trött på sådana som säger om samma saker hela tiden eller förklarar mina skämt för mig, så det är bättre att prata med dem som är på samma våglängd. Jag har också märkt att überintelligenta människor ofta är insnöade på ett smalt ämne och då är de inte så roliga att prata med. Bäst är distanserade och roliga människor som killarna jag satt mellan på min brors bröllop. Den ene har doktorerat i jag-vet-inte-vad och forskat på Sydpolen och är något så fruktansvärt snabb i repliken.