yfronten

Igår var vi på ännu en fest i ett fantastiskt prydligt hem, med jacuzzi och en STOR storbilds-TV. Där var ungefär 25 personer men inte många vi kände. Trevligt med god mat men sedan hände något jobbigt. Värdinnan och en av hennes kompisar hade gjort en lek. Alla tjejer fick en lapp med varsin siffra och skulle dansa med Arne. Nehej, tänkte jag, här ska inte buggas med någon Arne! Jag försvann diskret från platsen och hittade ett rum med ett par killar som spelade ett roligt hockeyspel, där jag glatt hoppade in som domare. Jag var borta ett bra tag men en kompis trodde inte jag kommit så långt eftersom skorna stod kvar i hallen. När jag förklarade den knepiga situationen för hockeykillarna sa den ena "-Varför hatar du Arne?" Så var det inte riktigt, utan grejen är att jag tycker riktigt illa om att bli beordrad att dansa. Jag kan ju inte bugga och har inte tänkt lära mig heller. De som tycker det är kul kan ju dansa och låta mig vara i fred. Jag har fortfarande traumatiska minnen från när jag var ihop med en kille vars familj dansade framför Bingo-Lotto.

På kvällen tog vi taxi in till stan och gick på tältnatta. Petter och DJ Sleepy spelade i det stora tältet och det var riktigt dåligt så där orkade jag inte vara så länge. Sambon var på bästa reda-upp-humör och såg som sin uppgift att gå omkring och vara jobbig men artig och fråga alla vakter och poliser han hittade efter öronproppar. Han nöjde sig inte med att vi fick några från hotellreceptionen utan frågade vidare för han blev så upprörd över att det bara verkade vara en människa som visste var det fanns. Det är gulligt att han bryr sig om mina öron när det är konserter men tyvärr blåste jag sönder dem redan i måndags under musikskolans konsert.