yfronten

Jag kan inte släppa det här med Arne från förrförra inlägget. Det var så himla sjukt att kalla det för en lek och säga att alla skulle dansa med honom. Jag hade aldrig träffat karln innan och utropade "Vem är Arne?" mitt i alltihopa. Det visade sig vara en i och för sig charmerande man med vackra mörka ögonbryn som var en jävel på att bugga. Han dansade så mycket den där kvällen så han behövde knappast någon uppmuntran. När jag klagade för värdinnan att jag inte kan dansa så sa hon att med Arne kan alla. Det får vi aldrig veta... För att visa att det inte var själva Arne jag hyste agg mot satte jag mig i knät på honom (han hade dessutom tagit min plats och det fanns ingen annan stol ledig vid det bordet) och pratade med en kompis, Arne och hans fru om plastgranulat och barn. Arne kände igen mig från kommunbiblioteket där jag inte jobbat på tre år, det är lite imponerande.

Idag har vi plockat egen potatis men det gick inte så bra för det var nästan mindre potatis än när vi satte den. Kanske för att fåren har klivit runt i landet. Räddade en tacka från att trilla ned i en gammal brunn. Hon hade klivit över ett dåligt stängsel och kom inte ut igen. På vägen hem såg vi tre rådjur varav två kid mitt på vägen i en liten by. Och idag började alla eleverna på skolan så det har varit en händelserik dag.

En sak jag blir trött på är människor som tycker det är trevligt att "komma tillbaka efter semestern och i vanliga gängor igen". Alltså, jag tycker om mitt arbete. Det är det enda jag kan tänka mig att jobba med. Men det är ju bättre att vara ledig. Jag behöver rutiner och struktur på tillvaron men är en mästare på att få tiden att gå genom att läsa, sitta vid datorn, lyssna på musik, flyta runt, eh, pyssla med jag vet inte vad.