Luften bor i mina steg
Jag håller på att bli glad igen, åh så bra! Det märks bland annat på att jag liksom studsar fram. Jag har nog en egen gångart. När jag gick på folkhögskola för tio år sen hade vi en uppgift då vi skulle beskriva nån i klassen utan att tala om vem det var och en tjej skrev om mig och mina hoppiga steg. Kanske har jag ärvt dem efter mamma som går väldigt snabbt. Hon blev igenkänd av en släkting en gång när hon cyklade genom Köping (långt hemifrån) för att hon hade samma energiska cykelstil som mormor, som faktiskt tävlingscyklade när hon var ung.
Kommentarer
Postat av: Maria
Åh, så bra att du blir glad... Då kan du studsa fram bredvid mig som vaggar fram sedan när vi skall träffas och fikas.
Postat av: Helena
Hi hi, och bredvid mig som går som en anka!
Trackback
