yfronten

Jag ska bo i en liten stad. Nu har jag varit i Göteborg ett par dagar men jag hittar inte där fast jag bott där ett år (eller, ja, i Bergsjön). När jag skulle gå hem till kompisen i Stenungsund bad jag henne hämta mig vid bussen eftersom jag inte är helt hundra på vägen. Hon missade mig för jag hann vika av in på en skogsväg innan vi möttes. Hittade stolt hem till henne och gav mig sen ut igen för att leta reda på henne.

Nu när jag var hemma i Hedemora i julas lyckades jag virra bort mig på Stadsberget. Det är en bedrift för där har jag varit hur mycket som helst. Jag gick elljusspåret och pratade i mobil samtidigt och gick längre än vad jag hade tänkt.

En kompis har varit och jobbat i Göteborg samtidigt som jag var där och jag kunde ha åkt med honom hem, men han visste inte att jag skulle åka buss utan trodde att jag körde. Som att jag skulle köra ensam från Göteborg... Jag som bara kör till Runkarp ungefär.

Om att vara hemvan. Jag pratade med en syssling som bor i Göteborg men längtar tillbaka till Stockholm där hon bott länge. Hon kommer från Kalmar och där har hon gamla kompisar kvar som hon träffar när hon är hemma. Hon sa att det är det hon saknar med Göteborg, gamla kompisar att träffa. -Det tar ju tid att skaffa gamla kompisar, det kan ta tjugo år! sa hon. Ja, så är det ju.