yfronten

Jag är hyperkonservativ, vill inte ha några förändringar över huvud taget. Sådant där som alltid står i platsannonser om utmaningar och omväxling är skällsord för mig. Nästan lika fult som ansvar och initiativ (nu har jag sommarlov...) för det bästa är när någon säger åt mig vad jag ska göra. Mitt projekt för tillfället är att måla elementen i nya lägenheten, ett tidskrävande arbete ska jag säga. Igår tog det mig två timmar att måla ett element men jag hade ganska trevligt under tiden eftersom jag lyssnade på CD-freestyle (Eller vad det kan heta, det finns väl knappt nu för tiden? Jag äger faktiskt en MP3 men förstår den inte, pluss att det tar tjugo minuter att ladda ned en låt på vår smalspårsdator.) och sjöng med och hoppades att det inte hördes ut på vägen. Det vore ju fånigt om någon hörde mig gnyla ihop med Ratatas Mauro Scocco "-Honung, du är så söt"...

Jag retar mig på att standardformatet för digitalfoton är 11 X 15 cm. Varför då? 10 X 15 är ett alldeles utmärkt mått och idag tänker jag gå till fotobutiken (eller Audiovideo som det heter där de mest säljer jätte-TV-apparater som jag inte vill ha) och låna deras skärmaskin och egenhändigt beskära mina 134 foton. Det tar sin tid men de SKA in i mitt fotoalbum som jag tycker håller standardformat.

Börjar så smått hitta på nya ICA Maxi men ryggar tillbaka för dera Maxipriser. Jag vill hellre ha minipriser.