Trevlighetskollaps
Nu har jag sommarlov, hurra! Det är verkligen dags för jag känner att jag är på gränsen till ett slags trevlighetskollaps. Jag har bara hållit på och varit på konferenser och grejor den senaste veckan så nu orkar jag inte mycket mer. Vi har varit värdar för en femlänsträff för skolbibliotekarier och min roll har inte varit mycket mera än att fylla på vattenkannor och ställa ut fruktskålar, men det känns ändå som att jag vill göra ett gott intryck såklart. Vi fick jättemycket beröm från alla deltagare och det känns så bra.
Igår kväll var vi och åt fin middag på Gamla Torg, ungefär 25 personer, och sedan gick de som ville vidare till O´learys för att se fotbollen. Jag tänkte att det kanske kan vara kul att gå med några andra ointresserade bibliotekarier men jag var bara där i en kvart ungefär. Jag blir nervös av fotboll! Känner mig lika felplacerad och obekväm som när jag går på auktion och inte törs röra mig av rädsla för att råka ropa in någonting. Jag vet att alla stirrar på TV och ingen bryr sig om vad jag gör, men det känns ändå jobbigt för jag kan inte, kan inte, kan inte delta i upphetsningen som blir. Dessutom vågade jag inte gå förbi framför den största skärmen och det var tur för precis när jag funderade på det gjorde Sverige mål och då hade jag blivit ihjälslagen om jag stått i vägen... Jag pratade med en annan fullständigt okunnig kvinna och vi tänkte ställa oss med ryggen mot matchen, men det gick inte. De hade såklart skärmar i baren också. Att jag blir så störd av att gå på en pub där det visas fotboll är nog ett tecken på att jag ska vara asocial och bitchig ett tag, nu när jag slagit knut på mig själv för att vara så trevlig och engagerad jag bara kan. Fast jag ska ha roligt på midsommar.
Igår kväll var vi och åt fin middag på Gamla Torg, ungefär 25 personer, och sedan gick de som ville vidare till O´learys för att se fotbollen. Jag tänkte att det kanske kan vara kul att gå med några andra ointresserade bibliotekarier men jag var bara där i en kvart ungefär. Jag blir nervös av fotboll! Känner mig lika felplacerad och obekväm som när jag går på auktion och inte törs röra mig av rädsla för att råka ropa in någonting. Jag vet att alla stirrar på TV och ingen bryr sig om vad jag gör, men det känns ändå jobbigt för jag kan inte, kan inte, kan inte delta i upphetsningen som blir. Dessutom vågade jag inte gå förbi framför den största skärmen och det var tur för precis när jag funderade på det gjorde Sverige mål och då hade jag blivit ihjälslagen om jag stått i vägen... Jag pratade med en annan fullständigt okunnig kvinna och vi tänkte ställa oss med ryggen mot matchen, men det gick inte. De hade såklart skärmar i baren också. Att jag blir så störd av att gå på en pub där det visas fotboll är nog ett tecken på att jag ska vara asocial och bitchig ett tag, nu när jag slagit knut på mig själv för att vara så trevlig och engagerad jag bara kan. Fast jag ska ha roligt på midsommar.
Kommentarer
Postat av: Maja
Fin blogg! Jag har också haft fotbollsångest, just det där att man inte blir lika inne i det som alla andra, att det bara känns krystat. Jag brukar strunta i hela grejen, men i år har jag sett massor av matcher och ingen ångest, till och med lite tjut, jag känner mig nästan som en fotbollsmänniska. Oväntat!
Postat av: Ylva
Maja. Jag kollade din blogg och försökte kommentera men orkade inte skaffa lösen. Visst är det fascinerande att bli totalt felgissad på ålder? Och du, bli inte en fotbollsmänniska, det finns redan så många!
Trackback