Match Point
Igår var jag och såg Match Point, en otypisk Woody Allen tydligen. Jag har inte sett många av hans filmer så jag vet inte, men en kompis förklarade att även om man inte brukar gilla Allen så kan man gilla denna. Och, ja, det är en riktigt bra film. Innan visste jag inte mycket om den utan jag såg den mest för att den gick på filmklubben Bio Kontrast där jag ser ungefär allt. Först blandade jag ihop den med någon tennisfilm som Kirsten Dunst är med i. Sedan trodde jag att rolige Rhys Ifans från Notting Hill skulle vara med men det var vackre Jonathan Rhys Meyer som var huvudperson.
En till rolig grej från mobilkillen som satt bakom mig på bussen från Göteborg och hans Norgeresa; han hade varit på ett dansställe och sett en tjej som lutade mot en vägg och mådde dåligt. Då gick han fram och frågade "Hur är det fatt, akkurat?" "Ja, ikke er det vel." Norska är kul.
En till rolig grej från mobilkillen som satt bakom mig på bussen från Göteborg och hans Norgeresa; han hade varit på ett dansställe och sett en tjej som lutade mot en vägg och mådde dåligt. Då gick han fram och frågade "Hur är det fatt, akkurat?" "Ja, ikke er det vel." Norska är kul.
Kommentarer
Postat av: Pibben
Rhys Ifans skulle man se oftare. Lysekryss på dej. Nu är det dags att gå hem. Fridens.
Postat av: Elon
Jag tänkte nog att du skulle gilla Match Point. Annorlunda.
Postat av: Camilla
Den var alldeles briljant! Just när jag såg den var jag i slutet på anställningsprocessen till londonjobbet och hoppades hela tiden att bollen skulle tippa över på rätt sida, du vet. Snygg paralellscen där i filmen senare när smycket studsar på räcket i Themsen. Gillade också den lilla glimten av att huvudpersonen läste Brott och straff i början av filmen. Exposition.
Trackback
