Hur att hitta en pojkvän

Nu ska jag berätta hur jag hittade min kille för tio år sedan. Jag var och hälsade på en kompis i Härnösand och var ute på disco. Hade inte alls tänkt försöka träffa någon då, för det är ju dumt att ragga i Härnösand när man bor i Hedemora. Men så såg jag något fint gå förbi. Åh, vilka vackra ögon! Jag satt hela kvällen och vågade inte gå fram till honom för han dansade med andra och såg upptagen ut men på slutet när de spelade tryckare grabbade jag tag i honom och så dansade vi två-tre danser. Vi hittade ingen penna så jag och min kompis följde med till båten där han bodde. Han låg i flottan på ett stort sjömätarfartyg. Jag gav honom numret till kompisen jag var hos (långt innan jag hade mobil, detta) och sa att om han inte ringde dagen efter så skulle jag gå till fartyget och skrika... Inte hade han tänkt att ringa mig heller, full och förvirrad som han var. Men jag är envis och gick till fartyget dagen efter. Det var ingen som vaktade som det brukar vara eftersom man inte får gå ombord på en militär båt utan tillstånd. Jag gick på båten och letade efter någon att prata med och var bland annat uppe på helikopterdäck och spionerade. Till slut fick jag tag i ett befäl som gav mig ett papper och en tjock överstrykningspenna så jag kunde skriva ett meddelande. Killarna var och simmade men när de kom tillbaka befallde befälet att han skulle ringa mig. Jag och kompisen fick en rundvandring på båten och sedan sa jag åt kompisen att gå i land men att jag ville se mer av hytten. Gick av båten vid midnatt eftersom jag inte ville följa med till Finland som var nästa destination. Nästa gång den här killen skulle ha permission ville han inte åka hem så han frågade om han fick komma och hälsa på mig i stället. Ja! Någonstans där blev vi ihop på riktigt.

Kommentarer
Postat av: Hon som gillar hallon.

Det var modigt och bra! :) jag skulle aldrig ha gått ombord på den där båten. Undrar hur mycket man har missat på att vara en fegis.

2006-10-26 @ 16:22:31
URL: http://theraspberryboat.blogspot.com/
Postat av: Ylva

Jag är modig när det gäller konstiga grejor men livrädd för vardagssaker.

2006-10-27 @ 10:06:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0