yfronten

Jag tycker att Karl Petter i Bonde söker fru är charmig. Han känns väldigt naturlig och bryr sig inte stort fast Linda Isacsson blir helt generad när hon springer in i hans hem när han står i duschen. Tyvärr har han valt ut några bimbobrudar för att han tyckte de var snygga, antar jag. Anders ser bra ut men verkar lite tråkig. Han sprutar ur sig klyschor om att man ska vara sig själv, man ska ha båda fötterna på jorden, man ska veta vad man vill, man vill ha någon att lita på och en massa andra självklarheter. Fast jag kan undra lite vad allt det där betyder. Varför ska man vara sig själv om man är otrevlig? Är det inte bättre att åtminstone låtsas att man är bättre än man är, så kanske man rent av kan bli sådan på riktigt efter lite övning? Och vad menas med båda fötterna på jorden? Egentligen? Är det inte mer spännande med någon som är lite flippad och kanske inte helt verklighetsförankrad, men med ett ben över marken och på väg någonstans? Jag återkommer till det här, måste nämna de andra bönderna också. Susanne verkar trevlig och vettig men bestämd. Hon verkar leta efter en man som rent praktiskt kan leva på hennes gård. Jag tycker det är skönt att hon verkligen har bestämt att om hon träffar någon så blir det han som får anpassa sig efter henne och bo där, för hon tänker inte flytta. Fredrik kanske jag inte ska säga så mycket om eftersom jag inte vill riskera att få en massa nördtjejer efter mig som tror att han är gullig...

Tillbaka till att vara sig själv. Det var en tjej som träffar bonden Anders som sa att hon inte är sig själv och att hon inte tycker om det. Ändå verkar hon vara den som är mest säker på vad hon vill av "hans" tjejer. Det är väl omöjligt att vara helt naturlig mitt i en TV-inspelning?! Även om man går in stenhårt och är så mycket sig själv så det blir löjligt måste det vara en hemskt konstig situation.

Sambon säger ibland om någon att den är "lite speciell" och det är inte direkt positivt men vem är inte speciell? Jag är inte bara lite speciell, jag är helt unik!... Det tog många år att hitta mig själv, men jag tror att jag gjort det nu. I alla fall är jag ingen annan. Sedan är man såklart olika mot och med olika människor. Det finns särskilt några personer som jag känner mig säker ihop med och som jag tycker att jag är mig själv med, men det är inte säkert att det funkar så bra att träffa flera av de här personerna samtidigt för jag vill säga och göra olika saker med olika människor.