yfronten

Jag var hos en kompis och åt tårta för att hon fyllt år. Sambon ringde och sa att det hade varit en dörrknackare hemma men att han ville träffa mig. Mycket riktigt kom han tillbaka senare på kvällen när vi båda var hemma. Han var snygg och hade varmt trevligt handslag och jag var tvungen att släppa in honom. Vi har dåligt med hörn att sitta i nu och jag kunde ju inte gärna placera honom i dubbelsängen så vi fick knöla in oss i soffan. Han ville väldigt gärna sälja Bertmarks Aha, en slags årsbok. Nu ska ingen komma till mig och påstå att en roman kostar 300 kronor. Det betalar inte jag! En sådan här bok skulle kosta nästan 900 spänn och han jämförde alltså det med tre romaner. Jag blir alltid lika förundrad över hur sambon kan vara så otroligt trevlig mot olika människor. Själv känner jag mig obekväm och har svårt att kallprata med sådana jag inte känner. Den här mannen pratade vitt och brett om hur bra hans böcker var och att han brukar visa sina barn dem och så säger sambon "När vi får barn kontaktar vi er!". Häpnadsväckande!

Igår hade jag tänkt äta billigt på after work, men när sambon kom hem var han fortfarande i beakoma så jag kom ut ganska sent. Vi håller på att äta oss igenom stan, vilket går ganska snabbt, och nu kom turen till Peking. Dit går jag inte ofta eftersom jag inte tycker om asiatmat, men deras wienerschnitzel var rätt okej.

Från och med första november har vi P-skiva i Ljungby. Det känns ganska onödigt eftersom det alltid finns parkering. Det stod i tidningen att vi hyr in lapplisor och lapplassar från Växjö. Vad ska inte det kosta? Förresten vill jag att det ska heta P-nissar... Första gången jag stiftade bekantskap med en P-skiva var nog på Färöarna -93. Där fick man en snurra på ett klistermärke att sätta i bilrutan, smart.