yfronten

Idag är jag hjärntvättad. Jag har flyttat 66 stolar i musiksalen samtidigt som några tjejer övade. De är jätteduktiga och jag tycker om att höra dem sjunga men under hela tiden jag var där hann jag höra En helt ny värld obeskrivligt många gånger. Den sätter sig i huvudet på ett jobbigt sätt.

Jag skulle vilja ha flera kompisar. Inte så att de jag har inte duger men de finns inte alltid där. Ibland längtar jag tillbaka till det året jag gick på folkhögskola och bodde i korridor. Jag delade toa med en klasskompis och vi hade en liten hall mellan våra rum. Om vi ville -och ofta ville vi det- var det bara att gå in till den andra och prata, prata, prata. Nu har jag ingen att prata med på det sättet. Sambon pratar inte med mig om sådant som jag funderar på sådär, han tycker bara att jag blir tjatig. Här skriver jag ju mycket av vad jag tänker och även fast det är kul att skriva så är det inte samma sak som att prata med någon. Dessutom är det alldeles för många på skolan som läser för att jag ska kunna skriva precis vad som helst.

Det är ganska svårt att skaffa nya kompisar. Man kan ju liksom inte gå ut och ragga kompisar på krogen. Eller, ja, ibland går det men oftast inte. Hur raggar man upp en ny tjejkompis? Om jag börjar snacka med någon ute så kanske hon tror att jag är lesbisk. Undrar hur man gör om man är lesbisk och vill skaffa tjejkompisar förresten? Det måste vara riktigt svårt. Om jag börjar prata med en kille ute så tror han att jag är intresserad av honom, eller så blir han kär i mig. Vi har några par som vi umgås med men det blir lite fånigt att ha parmiddagar. Jag läste i en annan blogg om en tjej som tyckte att det borde finnas spraykompis och inte bara spraydate. Ja, varför inte?