yfronten

Om man inte har egna erfarenheter får man låna andras. Idag pratade jag med en man som har hemskt många barn och han berättade hur trött man blir av det och att man inte orkar träna. Jag sa inte att jag blir trött bara av att se ett barn utan relaterade raskt till både min bror och Izabella Scorupco. Förra veckan hade jag funderat på att åka och hälsa på brorsans familj i Stockholm men det ville inte de eftersom de blir helt utschasade vanliga vardagar och bara kommer hem och försöker få ungarna i säng. I stället bestämde jag mig för att jobba på höstlovet. Jo, och så har jag läst om Izabella Scorupco som har tre barn och är jättesnygg och fräsch utan att träna. Hon säger att det är motion att bära omkring på barnen.

Uppdatering. Scorupco har bara två barn, men jag tycker att även det är jättemånga. Ur Jaktsäsong av Mats Strandberg:
- Jag har bara så svårt att tänka mig ett liv utan barn.
- Och det är okej. Jag har bara så svårt att tänka mig ett liv med barn. Jag har verkligen det. Jag har inga av de där moderliga instinkterna. Om jag verkligen hade det, skulle de inte ha visat sig vid det här laget? Jag menar, jag älskar Andreas. Jag vet redan nu att om han inte är mannen i mitt liv så är han åtminstone någon som jag alltid kommer att minnas, han är definitivt en av de där milstolparna... Och ändå finns det ingenting i min kropp som vill förenas med honom på det sättet... Skapa en liten miniversion av oss båda, höra trampet av små fötter... (sid.176). Sådana saker som jag skulle kunna säga. Lustigt nog tänkte jag just att jag bara behövde byta ut namnet, att jag aldrig varit kär i någon Andreas och sedan kom jag på att jag haft en pojkvän som hetat det...