Vår elvaårsdag

Igår var det elva år sedan jag såg sambon för första gången. Från det datumet räknar jag våra årsdagar, eftersom jag inte vet riktigt när vi började definiera oss som ett par på riktigt men ändå vill ha dagar att fira. Ganska snabbt tyckte i alla fall jag att vi var ihop men för vissa tog det lång tid att acceptera det. Svärmor och sambons mormor till exempel tog flera år på sig men till slut godtog dem mig som en i släkten. Jag tycker själv att elva år är väldigt lång tid och visst var vi unga när vi träffades, 21 och 22 år bara. Det som är mest svårförklarligt är hur vi klarade av dem tre första åren på distans, när jag bodde i Hedemora, Borås och Göteborg, innan jag flyttade till Ljungby. En kompis frågade mig vad det är vi har som är så speciellt och som håller ihop oss. Det kunde jag inte svara på. Jag tror att det handlar mycket om envishet, att vi har bestämt oss för att det är vi. Sedan är det ju så att man formas av sin uppväxt. Mina föräldrar har varit tillsammans i 40 år och sambons föräldrar var ihop tills pappan dog. Andra orsaker är att vi aldrig har kraschat samtidigt, att vi låter varandra pyssla med vad vi vill på varsitt håll eftersom vi är så olika och att vi trivs ihop och har vissa grundläggande gemensamma åsikter. Tolerans och kompromisser. Ibland undrar jag verkligen om det är så  här man ska ha det, när vi vill totalt olika saker, men då blir det så att jag gör det jag vill (läsa, skriva, lyssna på musik, träffa kompisar) och han gör det han vill (pyssla ute i stugan eller hemma med olika projekt). För det mesta funkar det. Jag har givit upp tron på att ha en själsfrände som förstår mig exakt. Vad skulle det vara för ett UFO?...

Kommentarer
Postat av: Maria

Grattis på elvaårsdagen! Det är rätt imponerande.
kram!

2007-10-27 @ 22:16:34
Postat av: Mor

Grattis igen! Din far och jag har varit tillsammans i 42 år snart. Trevligt, tycker jag. Vad gäller sambon så accepterade jag förhållandet inom de fem sekunder det tog honom att hälsa artigt och le vänligt efter att ha stigit in hos oss i dec -96.

Jag förstår om du blir galen på mitt korrekturläsande men det är förstås en yrkesskada. Hur kan du skriva dem i stället för de!? "dem accepterade" och "dem tre första åren"! Jämför med engelska: "them accepted" och "them first three years", låter det bra?

2007-10-28 @ 11:59:52
Postat av: Ylva

Maria. Tack. Undrar vilka som gifter sig först, ni eller vi.

Mamma. Jag brukar kunna grammatiken, men det där är något som jag missar när jag korrar innan jag lägger ut inläggen. Att jämföra med engelska funkar inte för mig, jag är inte engelskärare! Them first three years låter rätt fint, tycker jag...

2007-10-28 @ 17:30:49
Postat av: Elon

Ett sätt att komma runt de-/dem-problemet kan vara att skriva dom... fullt accepterat fast kanske inte lika "stiligt".

Ett sent grattis härifrån också! Elva år är grymt imponerande. Det känns som om det var rätt nyss vi lärde känna varandra och då var det alltså inte så länge sen ni träffades. Skumt.

2007-10-28 @ 18:05:28
Postat av: Helena

Grattis, grattis! Väldigt många visdomsord var det i det här inlägget tyckte jag. Det där om envishet, tolerans och kompromisser. Låter kanske inte så romantiskt, men romantik kommer man inte så långt med. (Det är väl efter ca 4 år som "kärlekskemikalerna" tar slut, och man kan tänka klart igen - och då gäller det ju att man har nån slags grund att bygga förhållandet på.) Och säkert har du rätt i att man formas av sina föräldrars förhållande också.

2007-10-30 @ 00:51:31
Postat av: Ylva

Fyra år låter som en lång tid innan man börjar se klart. Jag har sett många förhållanden krascha betydligt snabbare än så. Ett år ungefär tror jag det brukar heta att man är i förälskningsfas, men det beror ju såklart på olika saker.

2007-10-30 @ 08:52:25
Postat av: Helena

Jag menade *max* fyra år! Som sagt, ofta "klarnar" det ju bra mycket snabbare.

2007-11-01 @ 00:32:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0