Höstsagan
Igår kände jag mig vuxen. Jag körde ensam till Växjö och var med på en workshop om den kreativa sektorn. Dessutom tyckte jag att jag var cool när jag körde med solglasögon och hårdrock på hög volym (eftersom jag inte kan fippla med stereon medan jag kör så det var sambons CD som satt i). Inte fullt så vuxet kanske. På morgonen stod det otåliga elever och väntade på att jag skulle öppna biblioteket och de tyckte nog det var en lite besynnerlig förklaring att det tog tid att ta mig till jobbet för att jag körde bil. Eh, jo, det tar längre tid för mig att köra än att cykla min korta väg till jobbet. Först ska man ju köra ut bilen ur garaget. Eftersom garaget brukar vara låst måste man ha med sig nyckeln. Det glömmer jag alltid bort och då får jag gå tillbaka upp i lägenheten och hämta. En annan dag störde jag en stackars övningskörande tjej tre gånger på väg till jobbet. Hon körde så sakta så jag övervägde att cykla ut framför från min utfart. Sedan stannade hon och då cyklade jag förbi och när jag skulle över övergångsstället vid skolan kom samma bil igen och fick stanna för mig. Huga, jag minns så väl hur otäckt det var att övningsköra och hur störd jag blev om det kom cyklister eller något annat orosmoment över huvud taget. Fortfarande vill jag helst vara ensam på vägen.
I Växjö träffade jag en kompis som varit med tidigare under dagen. Workshopen var intressant. Vi delades in i grupper och gick runt inne på Smålands museum och skrev ned idéer och svar på olika frågor på blädderblock. Där var många fascinerande människor som jag hoppas att jag får nätverka med. Konstnärer, fotografer, författare, journalister, musiker... Vad roligt om det blir något mera av det här. Fast jag vet inte riktigt vad jag ska bidra med. Jag är en bloggande bibliotekarie som går på ungefär alla kulturella evenemang i Ljungby.
Efter workshopen gick jag och kulturkompisen på stan och i affärer tills vi var trötta och förtvivlat hungriga. Åt på en osannolik libanesisk restaurang, med droppstensattrapper i taket, som heter Ali Baba. Mätta och nöjda gick vi sedan på Höstsagan, en kulturfestival (det var de som arrangerat seminarium och workshop) och lyssnade på Tummel och Kristofer Åström. Emigrantmuseet var öppet sent på kvällen och jag blev alldeles lycklig när jag såg att de hade ostkaka. "Ja, jag är i Småland och kan äta ostkaka!". "Men du bor ju i Småland!" påpekade väninnan. "Ja, ja, men nu turistar jag på Utvandrarnas hus." www.hostsagan.se
På marknaden vid Tviksta i Hedemora brukar det stå några från Stora Lunåns Gårdsmejeri utanför Falun och sälja väldigt god ost som de gör av mjölken från sina fjällkor. I fredags hade de försökt sig på ostkaka men inte smakade den som den skulle inte. Är det receptet eller måste det vara småländska kor? Jag vill ha ostkaka från Flattinge i födelsedagspresent och julklapp!
Det ska vara småländsk ostkaka och helst från Flattinge. Om man inte har en småländsk släkting som kan göra riktig. Den i Växjö var inte helt lyckad, smakade lite mannagryn. Svårt att frakta ostkaka över halva Sverige som present, bäst att ni kommer hit och hämtar!
