Jag leker Karin Boye
Ja visst gör det ont när knoppar brister
ögon som kliar och näsor som rinner
tidig är hassel men björken är värst
åh, den klådan, svider och brinner
Ja nog är det svårt när droppar faller
hur mycket vätska det finns i en näsa
att när det är som vackrast ute
då tvingas inne, nysa och fräsa
Då, när det är värst och inget hjälper
man önskar man vore någon annanstans
eller man vill inte vara allergisk
och helst vill man att pollen inte fanns
Och här är orginalet:
ögon som kliar och näsor som rinner
tidig är hassel men björken är värst
åh, den klådan, svider och brinner
Ja nog är det svårt när droppar faller
hur mycket vätska det finns i en näsa
att när det är som vackrast ute
då tvingas inne, nysa och fräsa
Då, när det är värst och inget hjälper
man önskar man vore någon annanstans
eller man vill inte vara allergisk
och helst vill man att pollen inte fanns
Och här är orginalet:
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider
- tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra
- svårt att vilja stanna och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden
- känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.
Kommentarer
Trackback
