yfronten

Det regnar, sambon har börjat jobba, datorn är långsam, jag är uttråkad. Ska ha hit en kompis snart och äta av en jätterabarberpaj jag bakade igår och kanske en annan kompis kommer hit ikväll. Måste ha sällskap för jag börjar bli trött på mig själv. Jag är väldigt väderberoende och less på att sitta inne. Snart blir det så tråkigt så jag börjar storstäda här. Fast innan jag dammsuger ska ett världskrig utbryta för det är en av de där aptrista sakerna som är sambons jobb. Enda gången det är kul att städa är när vi ska ha besök eller förbereder en fest. Det måste till andra människor för att det ska kännas meningsfullt att göra riktigt fint hemma, om det inte har gått så långt så man blir rädd för de anfallande dammråttorna. Nu låter det som att vi har jättesnuskigt hemma, och det har vi kanske jämfört med välstädade människor, men vi brukar städa en gång i veckan (eh, fast inte nu på sommaren för vi har inte varit hemma så mycket) och jag plockstädar hela tiden så det ser prydligt ut vid en första anblick.

Jag märker det här på andra människor också. Igår när jag messade runt och frågade om någon ville träffas så var tre upptagna med tvätt, städning och stora fixardagen. Jag brukar lägga söndagar på sådant, men ska det vara regnstorm och ledigt så kan det bli vilken dag som helst. Nu ska jag leta bland sommarfotona för att avsluta med något gladare! Ja, ett engelskt ålderdomshem! Engelska hus gör mig ofta glad.