yfronten

Så här såg jag ut klockan fyra inatt. Det blev vita långkoftan på festen och jag tyckte tydligen att jag fortfarande var förvånansvärt prydlig och tog en sådan här konstnärlig bild. Jag lyckades hålla klänning och kofta vita hela kvällen och en söt helsvart tjej, och nu menar jag inte hudfärg utan hår och kläder, tyckte att det var snyggt med vitt. Jag satt vid ett bord med tre par småbarnsföräldrar och det var rätt sött när grabbarna diskuterade hur hållbara ballonger faktiskt är och att barnen kunde både bita och riva i dem utan att de sprack. På frågan om vi har barn blev det versionen "nej, vi har får, vi brukar få lamm på våren och så äter vi upp dem på hösten." Det kändes komplicerat att säga att jag är rädd för barn. Jag har en kompis som reagerar likadant som jag. Vanliga människor brukar bli glada och gratulera när någon väntar barn. Vi tycker mest att det är konstigt. Sedan blir jag ju såklart glad och grattar i alla fall, men det ÄR konstigt hur någon kan vilja ha barn...

Festen var rolig men vägen som skulle vara en km till bussen hem var mycket längre. Det tog ungefär en halvtimme att gå och då trillade sambon bara i diket en gång så det tog inte så mycket extra tid.

Idag har jag promenerat till ÖB med en paus på kyrkans lekplats där jag satt och sympatigrät en stund med en kompis som ringde och blivit dumpad. Ni som är trevliga och är ihop med mina gulliga vänner, ni får inte göra slut!