yfronten

Om inte annat så var jag på mitt livs största konsert igår. Iron Maiden på Ullevi hade 56 000 besökare. Det är ofattbart många människor på en så liten yta. Jag älskar konserter och den svenska sommarnatten när den är som bäst är något av det vackraste. Jag tycker inte ens om hårdrock, så den här födelsedagspresenten till sambon var väldigt mycket för hans skull, men det är ändå något som jag kan förstå och njuta av. Hade jag gått på en fotbollsmatch hade jag bara blivit nervös för att jag inte kan dela glädjen och euforin som kan uppstå och den gemenskapen kommer jag aldrig in i. Konserter är det roligaste jag vet och jag lyckades smälta in rätt bra med min svarta skinnklänning, trots att den vanligaste klädseln var jeans och svart turnétröja. Vi satt högt upp på läktaren men hade ändå stora fans omkring oss som hottade upp stämningen med oväntade hejaramsor som "jag vill äta knäckebröd", "Boppers", "Brynäs" och mindre oväntade som "Maiden, klapp, klapp, klapp". Jag fattade inte förrän efter en kvart att det var förbandet som spelade och inte Iron Maiden, och skrek "Year of the dark" många gånger innan jag hörde att det var "Fear of the dark" men killarna bakom trodde ändå att "du är en riktig maidenbrud!" Hoho! Man måste säga att sångaren Bruce Dickinson och de andra i bandet är otroliga på scenen. De höll på i två timmar och hoppade runt som idioter och det var aldrig någon dödtid.

Efter konserten mötte vi upp kompisen som inte varit med på konserten. Avenyn var helt omöjlig så vi gick först på lite otippade Hotell Liseberg Heden. Därefter kom vi in på mysiga puben Skål där jag fick en fantastisk strawberry daiquiri, något jag inte lycktas med sedan Bahamas förra sommaren. En makalös kväll!