yfronten

Stackars Dan Viktor har haft mig som zombiepublik två gånger. Båda gångerna jag sett honom har det varit efter sena nätter i Göteborg så det känns inte som att jag kan göra honom rättvisa genom mina inte alltför knivskarpa reflektioner. Jag har haft den intensivaste helgen på länge. Särskilt med tanke på att det var måndag till onsdag... Ja, och så midsommar före det. Jag och väninnan var på premiär för Tisdagsklubben på Trädgårn i Göteborg. Sveriges största sommarklubb med tre dansgolv. Eftersom det var premiär gick vi dit till tio när de skulle öppna och då hamnade vi först i kön. Jag försökte snacka in mig på stället genom att prata med en vakt som var mera snygg än trevlig. Han var inte imponerad över mitt VIP-kort på Stationskrogen. "Stationskrogen? Vad är det? Det låter som att ha VIP-kort på Pelles pizzeria..."

Tjugo i elva släppte de äntligen in oss och sedan ville vi såklart vara där tills de stängde klockan tre och inte ta sista tåget till Alingsås kvart över tolv utan kom på att vi kunde sova på kompisens jobb som ligger nära Avenyn. När jag kollade i handväskan dagen efter fanns där ett 20 cm högt drinkglas, en citron jag hittat på vägen och två pennor jag inte haft förut.

Igår kom jag hem med bussen lagom för att gå till hembygdsparken när Dan Viktor skulle spela. Han spelade visor av Dan Andersson och ja, det var säkert bra, men jag är som sagt inte rätt person att bedöma det i mitt komatillstånd. Jag och en kompis såg honom för många år sedan när han var förband åt Lars Demian. Då hade vi firat Halloween natten innan på stamstället Dubliner. När kompisen skulle köpa hans skiva efteråt såg han förvånad ut och sa att han trodde att vi hatade honom för vi hade suttit längst fram och sett arga ut. Denna gång satte jag mig längst bak i gräset så han slapp se mig...