Människor på buss

Jag kliver på bussen som jag ska färdas med
i en och en halv timme
jag sätter mig bredvid en kille
han är sexton år och ser lite ovanlig ut
med rakat hår på ena sidan
och långt på den andra
han har tandställning
och jeans som är otroligt håliga
och sitter ihop med säkerhetsnålar
han har snälla bruna ögon

han börjar prata med mig
på ett sätt som man sällan gör
med främmande människor
han har läst alla Dostojevskijs böcker
två gånger
och den senaste läste han på ryska
han har nyligen läst Da vincikoden
och Vargbröder

vi pratar om Ljungby
Agunnaryd, Klippan, Göteborg, Borås,
Malung, Stöllet, Island, Skara, Kuba,
Indien, Peru, Bahamas, USA, Finland
han var hos sina finska släktingar i julas
de bor högt upp
det var en mild vinter
bara -34 grader

jag är djupt imponerad
av den här unge mannen
som varit med om så mycket svårigheter
och ändå verkar ha klarat sig så bra
vi pratar alkoholmissbruk, misshandel,
knark, skilsmässor
vi pratar orättvisor, vegetarianer och kötterianer
och sommarlägret han är på väg till
vi pratar hela tiden tills jag ska byta buss

på nästa buss hamnar jag bredvid en pensionär
han har varit på sin brors begravning
där han ramlade och krossade foten
och nu är han på väg hem till Stockholm
och sin fru
som också ramlat omkull
och brutit armen på tre ställen
jag kan inte hantera mer ledsamheter
och när jag sagt alla tröstande ord jag kommer på
säger jag att jag ska sova
och blundar nästan hela resten av resan


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0