yfronten

Igår när jag körde till stugan stod det en kille bredvid en bil på andra sidan vägen. Först tänkte jag: där står det en bil. Sedan: inte så bra parkering ute på vägen efter en kurva. Sedan: det ryker ur motorn. Sedan: det var ju en snygg blondino. Sedan: men varför stannar jag inte och frågar om han behöver hjälp? Inte för att jag kan göra så mycket men jag skulle ju kunna låna ut mobilen eller skjutsa honom någonstans. Efter denna tankekedja hade jag säkert redan kört en km och tyckte det kändes fånigt och krångligt att vända. Det är för tokigt att jag har så sen reaktionsförmåga.

Idag när jag körde hem kom jag till en fyrvägskorsning där det stod en massa bilar. Mycket märkligt, för det brukar inte vara en kotte i den korsningen mitt ute i skogan. En bit bort stod ett större fordon med blåljus, räddningstjänsten eller liknande. Det blåste väldigt kraftigt och jag tänkte att det blåst ned trän eller något annat över vägen. Sedan körde jag raskt därifrån eftersom jag inte ville hamna i ett katastrofområde. När jag kom hem och ringde sambon sa han att de hört att det är skogsbrand i Södra Ljunga. Det ligger obehagligt nära vår stuga. Ljungby har haft alla naturkatastrofer man kan tänka sig i Sverige!